Mats Fält: Rom i Tyskland

Ett givet mål för den som vill uppleva det Romerska riket i Tyskland är Saalburg, beläget nära Bad Homburg i Hessen. Här finns en helt rekonstruerad romersk fästning med muséum, tidstypisk restaurang och sedvanlig souvenirbutik. En av höjdpunkterna är att gå några meter in i skogen nära fästningen – här gick länge gränsen mellan Rom och det fria Germanien, landet som imperiet varken lyckades kuva eller förföra.

Idag hade det antagligen varit helt omöjligt att få tillstånd att återskapa anläggningen som den såg ut under kejsartiden. I det wilhelminska Tyskland var det däremot möjligt. Det går att argumentera för en restriktiv inställning men Saalburg är idag ett både unikt och fantastiskt besöksmål för den som vill lära sig mer om historien. Inget museum eller välskött samling av ruiner kan på samma sätt både stimulera fantasin och faktiskt visa hur det en gång var. Det senare borde stämma överens med Leopold von Rankes idé om vad historia borde gå ut på – att berätta ”wie es eigentlich gewesen”.

Gränsen skulle egentligen inte gå vid Saalburg, som var en del av limes, de omfattande befästningarna vid rikets östra gräns. Tanken var en gång att även hela Germanien skulle ingå i imperiet. Det skulle vara ännu en naturlig del av väldets successiva expansion, Roms variant av ”manifest destiny”.

En av de viktigaste förklaringarna till att limes blev den permanenta gränsen är det katastrofala romerska nederlaget i Teutoburgerskogen år nio efter Kristus. Där krossades tre legioner av germanska stammar, som lurat in dem i ett bakhåll. Befälhavaren för styrkan var Publius Quinctilius Varus.

En av Varus legioner, med nummer XIX, hade sin bas i Alesio, nuvarande Haltern-am-See mellan Essen och Münster. Den var en av de tre som han som guvernör i Germanien ledde i döden, förd bakom ljuset av sonen till en germansk hövding som tidigare både vuxit upp i Rom och varit lojal med imperiet.

Efter nederlaget gjorde de romerska krönikörerna sitt bästa för att framställa Varus som en inkompetent och obeslutsam byråkrat. Han skulle ha varit fel man på fel plats. Hannibal hanterades på ett motsvarande sätt – fast tvärtom. Eftersom generalen från Kartago länge utgjorde ett livsfarligt hot mot republiken framställdes han som en unikt briljant taktiker och strategisk tänkare, allt för att ursäkta de många pinsamma romerska nederlagen.

När man besöker Haltern får man en annan bild av den olycksdrabbade generalen. Förutom rekonstruerade murar och romerska skepp finns det på platsen ett imponerande ambitiöst utformat muséum som skildrar både befästningens historia och den romerska arméns uppbyggnad. Dessutom skildras Varus personliga historia. Han visar sig ha varit en mycket framgångsrik ämbetsman och militär. Han var ingift i kejsarfamiljen, hade fört befäl i Afrika och slagit ned uppror i både Syrien och Israel. Under en del av karriären hade han rest i imperiet tillsammans med kejsaren. Varus var varken amatör eller inkompetent.

Dessutom hade han redan tidigare tjänstgjort i Germanien och med framgång stridit i södra delarna av området. Det bevisas bland annat av ett upphittat bagagekvitto som berättar om hur han flyttat mellan olika poster. Nederlaget i Teutoburgerskogen var en katastrof som verksamt bidrog till Augustus beslut att inte på allvar försöka erövra Germanien. Däremot var det knappast ett bevis på Varus personliga uselhet, snarare ett tecken på bristande rutiner och avsaknad av tillräcklig respekt för motståndarna. Att Varus verkar ha litat alltför mycket på sina allierade germanska officerare kan ses som både sympatiskt och naivt. Den romerska armén var ofta beroende av lokalt rekryterade hjälptrupper och tanken var ju att på sikt införliva även dessa styrkors områden i riket.

Den som vill förbereda sig mer grundligt för mötet med det romerska Tyskland kan läsa Jeanne Balls ”Publius Quinctilius Varus – The Man Who Lost Three Roman Legions in the Teutoburg Disaster” (Pen & Sword Military, 2023). Författarinnan skildrar verkligheten bakom den föga smickrande romerska propagandabilden av den tidigare närmast ökände generalen. Ett troligen välmotiverat exempel på historierevisionism.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun