Mats Fält: Stade åter i centrum

Några mil väster om Hamburg ligger den gamla hansestaden Stade. Den har idag knappt 50 000 invånare och ett stolt förflutet som huvudstad i den svenska provinsen Bremen-Verden, mellan åren 1645 och 1719. Det gjorde staden till centrum för den svenska militära och politiska administrationen i våra besittningar i tyska riket. Spåren syns fortfarande när man går in i det imponerande tyghuset, som numera är värd för stadens museum, eller betraktar det gamla rådhusets fasad, båda pryds av symboler för det svenska kungariket.

Idag ligger Stade på vägen till den praktiska bilfärja över Elbe som gör det möjligt att undvika den trafikkatastrof som kallas Hamburg. Omvägen kan varmt rekommenderas. Dessutom kan man passa på att rasta i just Stade, som är en mycket pittoresk stad med tydlig historisk prägel. Att ta in bilen till torget vid hamnen är dock ungefär lika dumt som att åka genom Hamburg i rusningstid. Stade är byggt för hästar – inte rejäla bilar från Stuttgart eller München.

Tiden under Sverige var stormig med återkommande strider, där Sverige successivt hade allt svårare att försvara sina positioner. Först försvann lilla Wildeshausen i väster och en del av Pommern. Stade förlorades 1719 men hamnstaden Wismar i nordost först 1803. Formellt överläts Wismar mot ett lån och hade separat status och egen flagga ända fram till 1903. Sverige under Oscar II försökte dock aldrig lösa lånet för att få tillbaka staden. Idén hade troligen inte blivit så populär i Berlin.

Stades historia som viktig hamn och handelsstad präglades tidvis av konflikter med konkurrenterna i regionen. Hansan var inget frihandelssystem – poängen var att tjäna pengar – inte att driva igenom liberala principer för utbyte av varor och tjänster. Ett lokalt avtal om frihandel mellan Stade och England resulterade i många års återkommande blockader och ilsken korrespondens med grannstäderna och Hansans ledning.

Idag har Stade plötsligt blivit aktuellt i storpolitiken igen. Det är ett av de alternativ som nämns som möjlig plats för två nya terminaler för import av flytande gas – de andra är Wilhelmshaven och Brunsbüttel. Syftet är att minska beroendet av import från Putins Ryssland. Enligt planerna ska anläggningarna i bästa fall kunna tas i drift redan under 2026.

Om man tar bilfärjan över Elbe kan man under färden lite längre västerut se det nyligen nedlagda kärnkraftverket i Brokdorf. Det är en välkänd symbol både för de intensiva politiska striderna om kärnkraftens framtid i Förbundsrepubliken under 1970- och 1980-talet och Merkels idag havererade energipolitik. Ivrigt påhejad av ryska pengar både då och nu.

Det vore onekligen positivt om vår gamla charmiga provinshuvudstad i Niedersachsen kunde få en ny vår som symbol för oberoende av energileveranser från Ryssland. Det passar bra ihop med Stades tidigare kamp för friare handel och viljan att styra sitt eget öde oavsett hansedagarnas beslut.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun