Mats Fält: Vår okända allierade

Före kriget framstod ofta Ukraina som ett exotiskt land långt borta. Vi hade inte så mycket kontakt och Kiev var inte aktuellt för medlemskap i vare sig EU eller NATO. Samarbetet växte men tanken var inte att de i närtid skulle bli medlemmar på riktigt.

Under kriget har allt blivit annorlunda. Många svenskar har vänner som flytt kriget och ännu fler har på olika sätt gett sitt stöd till landets kamp. Ukraina är numera en självklar del av Europa. En självklar del av den politiska diskussionen och även en viktig faktor i alla europeiska budgetdiskussioner, utom möjligen i Ungern och Slovakien. De flesta följer antagligen rapporteringen om försöken att skapa något slags fred och det parallella arbetet med att stärka Ukrainas försvar. Kiev är en av de huvudstäder som nästan varje dag nämns i nyhetsrapporteringen.

Vad vi inte pratar så ofta om är de historiska banden mellan våra två länder. Ibland påminns vi om Karl XIIs olycksaliga fälttåg i öster i början av 1700-talet och speciellt på Gotland är Gammalsvenskby ofta ett aktuellt ämne men i övrigt är det ganska tyst. Det vi borde uppmärksamma betydligt mer är det samarbete som förekommit även under andra perioder.

Armémuseum i Stockholm visar nu en utställning om just de historiska banden mellan våra länder. Den heter ”Korsvägar – Sverige och Ukrainas historia under 1000 år” och kan ses fram till slutet av september. Här finns betydligt mer historia är den som har en direkt koppling till Karl XIIs krig och Gammalsvenskby.

Utställningen inleds med vikingarnas handelsfärder och plundringståg i österled. Hur stor roll vi hade i grundandet av den första starka staten i Ryssland – med bas i Kiev – är omstritt men att vi hade en central betydelse är uppenbart. Senare knöts äktenskapsband mellan kungahusen i både Norden och övriga Europa med Kievriket. Drottningar från Ukraina fanns bland annat i Frankrike och Olof Skötkonungs dotter var gift med fursten i Kiev. Avstånden var förvisso ett större hinder än idag men kontakterna och resorna var många fler än vi ofta tror.

Senare hade Sverige omfattande kontakter med olika grupper i Ukraina under våra krig i Polen och Baltikum. I sin bok ”Ofredsår” (Atlantis, 1993) citerar Peter Englund en engelsk diplomat som konstaterar att Svarta havet borde vara en naturlig gräns för det svenska stormaktsväldet. Ukraina var inget land långt borta – Ukraina var ett område där vi hade självklara militära och ekonomiska intressen. Landet höll på att bli ett av våra grannländer, om de långa krigen i öster hade fått ett lyckligare slut.

Även sedan de mest ambitiösa expansionsplanerna hade fått skrinläggas upprätthölls förbindelserna med området. Detsamma gällde både före och efter Karl XIIs tid. Olika grupper i Ukraina ville ha stöd mot Ryssland och vi ville ha deras hjälp mot tsarerna i Moskva. De konkreta resultaten blev begränsade men de diplomatiska kontakterna var omfattande. Flyktingar från Ukraina som stått på Karl XIIs sida mot Peter den Store bodde under en tid i Sverige.

I modern tid är Gammelsvenskby det före dagens krig bästa exemplet på konkreta kontakter med Ukraina. Under lång tid var kunskaperna om den svensktalande byn i Ukraina mycket begränsade. Efter att området uppmärksammas i det gamla fosterlandet engagerar sig både regeringen och kungahuset i deras öde. Sverige lyckas efter långa förhandlingar få regeringen i den nya Sovjetstaten att låta de bybor som vill lämna landet och pröva lyckan i Sverige. För de flesta går det bra men en grupp vänder hem igen och tvingas uppleva Stalins massmord på ukrainare genom framtvingad svält.

Utställningen avslutas med en redovisning av läget i dagens Ukraina och de svenska insatserna för att hjälpa landet. Den delen är förvisso viktig men tillför knappast något nytt för de som följt de senare årens rapportering.

”Korsvägar” är en viktig utställning som ger nya perspektiv på dagens samarbete mellan våra länder. Ukraina har inte alltid varit ett land långt borta. Redan under tidig medeltid och under stormaktstiden spelade området en viktig roll för vårt land – och då inte bara för kungahuset utan även för våra handelsmän och soldater. Det kan vara bra att ha i minnet när vi idag gör vårt bästa för att vår gamla allierade ska få sin självklara plats i Europa.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun