Mats Fält: Vargen är redan här

Några dagar efter att Frivärld publicerat en rapport om rysk hybridkrigföring håller regeringen presskonferens om Irans finansiering av attentat riktade mot personer och institutioner kopplade till Israel eller judendomen i Sverige. Den ryska verksamheten är omfattande men har hittills krävt få dödsoffer i Norden och Baltikum. Iran har redan försökt döda människor med hjälp av den kriminella miljön i vårt land. På samma sätt som man har mördat motståndare i bland annat Tyskland.

Namnet på rapporten påminner lite om boktitlar på 1700-talet – ”Tracking the Russian hybrid warfare – Cases from Nordic-Baltic countries” – man vet vad man får. Irans agerande är både modernt och arkaiskt. En teokratisk oljestat sponsrar mord och terror i andra länder, utan någon som helst respekt för varken gränser eller de regelverk som brukar styra länders agerande på den internationella arenan.

Både fenomenen ställer de drabbade länderna inför svåra problem. I Irans fall krävs tydliga motåtgärder men de lär inte bli särskilt effektiva på kort sikt. Trots decennier av terrorsponsring tillåts Iran att agera ungefär som andra stater i det internationella systemet. USA fortsätter att drömma om att förhandlingarna om kärnvapen ska leda till meningsfulla förbättringar och bromsar möjliga motåtgärder. Förhoppningsvis kommer de nya uppgifterna om terrorsponsring att leda till en tillnyktring åtminstone i vårt land.

I Frivärlds rapport beskrivs hur Ryssland under senare år agerat i alla de berörda länderna. Konkreta exempel presenteras på hur Moskva använder ett stort antal verktyg för att sabotera, påverka eller sätta press på regeringarna i de nordiska och baltiska länderna. Redaktörerna Patrik Oksanen, resident senior fellow på Frivärld, och Minna Ålander, research fellow på Utrikespolitiska Institutet i Helsingfors, ger en bred och tydlig bild av vad det handlar om. Ibland är det svårt för den oinvigde att få grepp om vad som egentligen händer. I rapporten blir det tydligare och hela bilden från regionen gör det omöjligt att tvivla på situationens allvar. Ryssland driver sitt hybridkrig mycket medvetet och vet vilka instrument som kan användas i kampen.

Bland exemplen finns inköp av mark och fastigheter i närheten av hamnar, flygfält eller militära anläggningar i Sverige och Finland och provokativt uppträdande i känsliga områden i Norge. I det senare fallet är det uppenbart att hotfulla personers uppträdande ska väcka uppmärksamhet i syfte att skrämma både allmänhet och beslutsfattare. Den ryska ortodoxa kyrkan har ibland använts som mellanhand vid köp av mark och fastigheter i flera länder.

Andra exempel är hur Ryssland försökt underblåsa motsättningar mellan den danska staten och muslimska grupper, kopplat till koranbränningar och åtgärder mot segregation och kriminalitet. I Baltikum har regeringsföreträdare blivit utsatta för vandalism och monument skadats av personer med en tydlig koppling till rysk säkerhetstjänst. Ryska oppositionsföreträdare i exil har drabbats av våld. Inte lika allvarligt våld som det Iran planerat i Sverige men tillräckligt för att utgöra ett allvarligt hot mot de som drabbats. Målet är att tysta exilgrupperna, skapa rädsla och öka motsättningarna inom de baltiska samhällena. Ryssland försöker som alltid utnyttja de ryska minoriteterna för sina syften.

På Island har ryska cyberattacker regelbundet riktats bland annat mot riksdagen. Moskva försöker exploatera den tidigare starka tveksamheten till NATO och USA för att bromsa Islands samarbete inom ramen för alliansen.

Även på norska Svalbard agerar Ryssland och ryska organisationer mer provokativt och höjer tonläget. Nationalistiska manifestationer genomförs och nya monument uppförs. Ryska fartyg har uppträtt aggressivt i vattnen runt ögruppen.

Svalbard är en av de öar i Nordatlanten som är särskilt intressanta för Moskva. Även Färöarna och Grönland har en speciell internationell status som ger möjligheter för främmande makt att agera. Till exempel för att indirekt verka för lösare band mellan öarna och Danmark. Åland har en liknande situation men där är grogrunden för ryska påverkansoperationer av historiska skäl mycket begränsad.

Författarna konstaterar att de berörda länderna måste agera mer resolut mot det ryska hotet. Ibland är det svårt eftersom många saker som händer i sig inte är olagliga – det är när kopplingarna blir tydliga och det underliggande syftet klarnar som riskerna blir uppenbara. Ibland vill länderna inte ge publicitet åt det inträffade eftersom det kan gagna Ryssland genom att skapa rädsla och oro.

Oavsett svårigheterna är det viktigt att vi tillsammans ännu mer än idag tar de här hoten på allvar. Om Norden och Baltikum gemensamt vidtar motåtgärder kan det göra skillnad. Hela samhället måste involveras i arbetet och förstå att det faktiskt är allvar. Teheran och Moskva har funnit varandra av en anledning. De vill underminera våra samhällen och rasera vår demokrati. Vargen är redan här.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun