Mats Fält: Vem får plats i bokhyllan?

Tidningarnas Telegrambyrå skickade i veckan ut en text om censur av böcker i USA. En version publicerades i Svenska Dagbladet lördag 16 mars. Innehållet stämmer väl överens med den förenklade bilden av ett konstigt land med primitiva människor som gör saker som vi helt normala svenskar aldrig skulle komma på. Någon gång under 2023 ifrågasattes enligt American Library Association 4240 titlar i skolor eller bibliotek. De känsligaste ämnena uppges vara HBTQi och etnicitet.

Verkligheten är i vanlig ordning både betydligt mer komplicerad och mindre bisarr. Många av de rapporterade fallen handlar om att föräldrar reagerat mot att böcker med mycket tydliga skildringar av sex i olika former ska användas i undervisningen av små barn. Det tycker nog även många svenskar är en rimlig inställning. Andra fall handlar om böcker som hävdar att ras och etnicitet bör vara det centrala i våra liv, att vita bär på en evig arvsynd och att kvotering och uppdelning bör vara ett normalt inslag i våra liv. Även dessa författare torde ha ett mycket begränsat stöd även i vårt land.

Man kan alltid diskutera vilka böcker som ska köpas in och hur de ska användas, framför allt i obligatorisk undervisning. Att göra skillnad på små barn och äldre borde inte vara kontroversiellt. Få skolor eller bibliotek har obegränsade resurser. Någon måste alltid välja vad som ska köpas in respektive inte köpas in. Det är aldrig enkelt men dess värre nästan alltid nödvändigt.

Även i vårt land har det ibland förekommit diskussioner om hur bibliotek agerat när det gäller vad många ser som kontroversiella ämnen. Ett antal seriösa böcker om invandringens sociala och ekonomiska konsekvenser hade väldigt svårt att nå ut via våra folkbibliotek. I några fall var det uppenbart att de anställda fattat beslut på politiska snarare än ekonomiska grunder. Ett antal anställda var tydliga med att de bland annat såg sin uppgift som att uppfostra befolkningen och begränsa spridningen av oönskade åsikter. Det fanns även dokument där bibliotekens roll som verktyg i kampen för socialismen slagits fast som en viktig del av arbetet.

Digitaliseringen har naturligtvis ändrat förutsättningarna för spridningen av både böcker och annan information. Biblioteken och skolorna har dock fortfarande en avgörande betydelse för vilka åsikter som får plats i debatten. Synen på uppdraget spelar roll. Vem som gör urvalet har konsekvenser.

Ofta speglar resultatet det som ibland kallas ”Sullivan’s law” i USA. Den går ut på att alla organisationer som inte är uttalat höger förr eller senare blir dominerade av vänstern. Bland annat för att människor med sådana åsikter söker sig till vissa sektorer och gillar att sitta i styrelser och kommittéer.

American Library Association är numera ett bra exempel på Sullivan’s law. Organisationen har traditionellt spelat en central roll för biblioteksväsendet i USA. Idag har den genom mycket tydliga ställningstaganden till förmån för identitetspolitiska åsikter och andra idéer som främst drivs av den yttersta vänstern blivit kontroversiell och ifrågasätts av många. Ett antal av delstatsavdelningarna har lämnat organisationen.

En förklaring till konflikten om ALAs ställning är ordföranden Emily Drabinski som argumenterat för att ge biblioteken en central roll i kampen för ett nytt USA. Drabinski är marxist och vill göra biblioteken till baser för arbetet för det socialistiska samhälle som hon vill se ersätta dagens marknadsekonomiska demokrati. Som i så många andra liknande fall, har hon reagerat med förvåning när hennes revolutionära budskap inte välkomnats av alla. Hon har dessutom försökt avfärda kritiken med att den egentligen skulle handla om hennes identitet som lesbisk kvinna.

Det skulle säkert gå att göra en ganska lång lista på högerliberal litteratur som Drabinskis anhängare inte prioriterat att köpa in till sina revolutionära baser ute i den amerikanska verkligheten. Böcker som de inte gillar och deras ordförande avskyr. Om det ska kallas censur kan diskuteras.

Det finns förstås exempel på amerikanska föräldragrupper och politiker som gått för långt, eller helt vilse, i sitt motstånd mot omvänd rasism och sexualisering av undervisningen av små barn. Det kan ibland delvis förklaras av det förakt och den ovilja till öppen diskussion som de ofta möter. Samtidigt som de beskrivs som ett hot mot demokratin och yttrandefriheten. De flesta som protesterar har inga problem med skoldiskussioner om varken HBTQi, slaveriet eller sociala problem om det hanteras med sunt förnuft och på ett sätt som ger utrymme för olika åsikter.

De ekonomiska prioriteringarna kommer vi aldrig ifrån men målet måste vara att de baseras på sakliga och objektiva kriterier. Både biblioteken och skolorna har andra viktigare uppdrag, än att förverkliga Marx och Engels politiska drömmar.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun