Mats Fält: Vid avgrunden
En del böcker blir plötsligt mycket mer aktuella. Det gäller dessvärre även den legendariske Tv-journalisten K-G Bergströms bok ”Nöd och död” (Historiska Media, 2020) om den ryska ockupationen av norra Norrland 1809. En sorglig period i vår historia som han med rätta menar alltför ofta glöms bort. Sverige var verkligen på botten, men man lär sig som bekant allra mest av sina misstag.
Bergström berättar om kriget, diplomatin och de militära händelserna men fokuserar mest på relationerna mellan de två stridande arméerna och den lokala befolkningen. Författaren har granskat kyrkböcker och räknat både hästar och kor för att få en bild av krigets konsekvenser. Ibland avviker resultatet från den version andra författare förmedlat, andra gånger är det av olika orsaker svårt att få fram sanningen mer än två hundra år efter händelserna. En del minnen som bevarats inom befolkningen verkar spegla saker som faktiskt hänt, andra präglas alltför mycket av en vilja att blåsa upp egna heroiska insatser på ett sätt som krockar med andra rapporter.
En anledning till att man gärna överdrivit den svenska befolkningens insatser kan vara arméns begränsade framgångar på slagfältet. Den militära delen av berättelsen handlar mest om dålig planering, bristfällig logistik, ovilja att riskera varken liv eller bekvämlighet och inkompetens. Sverige förlorar i princip alla slag och befälhavare kapitulerar misstänkt raskt även i lägen där det inte borde varit den givna slutsatsen. Den ende svenske officer som – mer med hjälp av list än strider – framstår som duglig är generalmajor Sandels, känd från Fänrik Ståls sägner. I samspel med flottan, som kontrollerar Bottenviken, lyckas han hejda den ryska ångvälten.
Ryssarna är mer framgångsrika och tar till slut över huvuddelen av det dåvarande Västerbotten, som då omfattade även Norrbotten. Den mest imponerande, men kostsamma, bedriften är den ryktbare generalmajoren Barclay de Tollys tåg över isen från Vasa till Umeå. Hans trupper slår snabbt ned allt motstånd och tar över staden. På grund av haltande postgång och förvirring i högkvarteret i St Petersburg beordras han sedan tillbaka över isen med sin frysande armé. En ytterligare kontraorder väntar i Vasa men då vägrar de Tolly att tvinga ut sina soldater på fler iskalla hjältemarscher.
Till skillnad från under det Stora Nordiska kriget var ryssarnas främsta syfte inte att bränna och förstöra fiendelandet. Poängen var att tvinga Sverige till fred genom att ockupera land som kunde användas som växelpengar i de kommande förhandlingarna. Några konkreta planer på att även ta över norra Norrland fanns inte, däremot ville man egentligen att gränsen skulle dras längre åt väster.
Bergström berättar om spelet mellan den svenska administrationen och ockupationsarmén. Landshövdingen försöker skydda bönderna från alltför hårda krav på arbetsinsatser och livsmedel, samtidigt som han måste slå vakt om de relativt goda relationerna med den ryska ledningen. Det senare resulterar i irritation i Stockholm, som hellre hade sett en mer trotsig och patriotisk inställning. Det stora problemet för befolkningen är kraven på mat och hästar från både de ständigt retirerande svenska styrkorna och de segrande ryssarna. De områden som drabbas av återkommande krav från båda sidor får allvarliga problem med försörjningen, försöker få hjälp av den svenska administrationen och gömmer undan hästar och kor längre in i landet. Repressalierna blir allvarliga men inte drakoniska, den ryska ledningen måste försörja sina trupper men vill samtidigt inte gå alltför hårt fram. De bondeuppror som mötte ockupationsmakten i Finland avskräckte.
Det faktum att det handlade om en ockupation, inte en permanent erövring, gjorde det lättare för båda parter att leva med situationen. Officerare umgicks på franska över stridslinjen när det var lugnt och varken St Petersburg eller Stockholm krävde stordåd på slagfältet. Vakter sattes ut vid större gårdar för att hindra plundring av hungriga ryska soldater. Åtminstone en svensk officersdotter gifte sig med en rysk officer och följde med armén österut efter fredsslutet. Åtskilliga ryska officerare bad i samband med evakueringen om intyg på gott uppförande från svenska ämbetsmän, inför kommande utredningar om hur de agerat mot lokalbefolkningen under ockupationen.
”Nöd och död” är en intressant och väldokumenterad bok om en svår tid men också ett vittnesmål om att olika nationers representanter inte behöver tävla i att förnedra och plundra varandra, trots att det råder krigstillstånd. Det går att åtminstone försöka balansera krigets krav och befolkningens behov, om viljan finns.
Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun