Mats Johansson; Israel är ingen utopi
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MATS JOHANSSON:
Israel är ingen utopi
”Från en cirkus i den ryska staden
Charkov har en björn flytt. Hela
staden är i upplösningstillstånd.
Polisen bevakar gatorna med skarpladdade gevär. En jude springer över torget och
stoppas av en bekant.
– Vartörspringer du?
– Björn! … Cirkus! … Polis! .. . Ge- .. l
var. …
– Men du är ju ingen björn?
– Det är sant, men innan man vet ordet av, har de av misstag skjutit en jude.
Och sedan kan du försöka bevisa att du
inte är en björn.”
Jackie Jakubowski: Judiska prövningar
och omprövningar. Brombergs 1992
Denna anekdot återberättas av Jackie
Jakubowski, sedan något decennium redaktör för Judisk Krönika, i hans klippbok ”Judiska prövningar och omprövningar”. Anekdoten är gammal men dess
aktualitet tyvärr beständig i tider där allt
tycks gå igen; antisemitismen visar åter
sitt bruna ansikte i länder där man brukar
skjuta judar, i t ex Ryssland, Polen och
Ungern, men inte bara där. I Sverige har
en radiostation i åratal kunnat idka hets
mot folkgrupp, i yttrandefrihetens missbrukade namn försvarad av en del svenska debattörer.
Jakubowski kallar dem yttrandefrihetens fnask, de som ställt upp till försvar
för Radio Islam och Faurisson. Han har
också vedermälen över till dem som mer
allmänt deltar i propagandan mot den
judiska staten Israel, eller ”bara” visar
dessa spörsmållikgiltighet och ointresse,
annars aldrig nödbedda att uttrycka sina
åsikter om vad som helst bara arvoden
och uppmärksamhet gives.
Det är inga hjärndöda skinnhuvuden
saken gäller, utan professorer och uppburna kulturpersonligheter. När t ex Jan
Myrdal betecknar Faurisson som ”en
forskartyp av ovanlig envishet”, jämför
föregångaren Rassiruer med Solsjenitsyn
och hävdar att ”det mesta som sades om
nazisternas grymhet var krigarljuga” kan
det förefalla som rena stollerier, men varför skulle inte Jan Myrdal ha fel på ett
”seriöst” plan även om detta folkmord?
Det finns ju en medveten avsikt med
sådant tal. I botten på vad Elie Wiesel har
kallat ”gettoiseringen” av Israel, dvs ansträngningarna att isolera landet från dess
hemhörighet i den fria och öppna världen,
ligger tanken att judarna inte behöver ett
eget land. Den tanken kan segra endast
om minnet görs kort och förfalskas. Eller
iden om en judisk stat förvanskas, som
när t ex Pierre Schori efter Libanon-kriget deklarerar att den vackra utopin Israel
är död. Men Israel är inte till för att vara
en vacker utopi för socialistiska samhällsexperiment, utan för att leva som en realpolitisk enhet i en fientlig omvärld, ett
judiskt hem, vissa skamfläckar till trots.
För att denna insikt skall bestå behövs
ständiga påminnelser av den typ Jackie
Jakubowskis bok utgör, därtill kryddad
med allmängiltigt filosoferande, förord av
Torgny Segerstedt och brevväxling med
Per Ahlmark. Nyttig läsning inte minst på
UD, som förefaller ha svårt att komma på
hur en borgerlig Israel-politik skulle se ut.
Israel är ingen utopi
”Från en cirkus i den ryska staden
Charkov har en björn flytt. Hela
staden är i upplösningstillstånd.
Polisen bevakar gatorna med skarpladdade gevär. En jude springer över torget och
stoppas av en bekant.
– Vartörspringer du?
– Björn! … Cirkus! … Polis! .. . Ge- .. l
var. …
– Men du är ju ingen björn?
– Det är sant, men innan man vet ordet av, har de av misstag skjutit en jude.
Och sedan kan du försöka bevisa att du
inte är en björn.”
Jackie Jakubowski: Judiska prövningar
och omprövningar. Brombergs 1992
Denna anekdot återberättas av Jackie
Jakubowski, sedan något decennium redaktör för Judisk Krönika, i hans klippbok ”Judiska prövningar och omprövningar”. Anekdoten är gammal men dess
aktualitet tyvärr beständig i tider där allt
tycks gå igen; antisemitismen visar åter
sitt bruna ansikte i länder där man brukar
skjuta judar, i t ex Ryssland, Polen och
Ungern, men inte bara där. I Sverige har
en radiostation i åratal kunnat idka hets
mot folkgrupp, i yttrandefrihetens missbrukade namn försvarad av en del svenska debattörer.
Jakubowski kallar dem yttrandefrihetens fnask, de som ställt upp till försvar
för Radio Islam och Faurisson. Han har
också vedermälen över till dem som mer
allmänt deltar i propagandan mot den
judiska staten Israel, eller ”bara” visar
dessa spörsmållikgiltighet och ointresse,
annars aldrig nödbedda att uttrycka sina
åsikter om vad som helst bara arvoden
och uppmärksamhet gives.
Det är inga hjärndöda skinnhuvuden
saken gäller, utan professorer och uppburna kulturpersonligheter. När t ex Jan
Myrdal betecknar Faurisson som ”en
forskartyp av ovanlig envishet”, jämför
föregångaren Rassiruer med Solsjenitsyn
och hävdar att ”det mesta som sades om
nazisternas grymhet var krigarljuga” kan
det förefalla som rena stollerier, men varför skulle inte Jan Myrdal ha fel på ett
”seriöst” plan även om detta folkmord?
Det finns ju en medveten avsikt med
sådant tal. I botten på vad Elie Wiesel har
kallat ”gettoiseringen” av Israel, dvs ansträngningarna att isolera landet från dess
hemhörighet i den fria och öppna världen,
ligger tanken att judarna inte behöver ett
eget land. Den tanken kan segra endast
om minnet görs kort och förfalskas. Eller
iden om en judisk stat förvanskas, som
när t ex Pierre Schori efter Libanon-kriget deklarerar att den vackra utopin Israel
är död. Men Israel är inte till för att vara
en vacker utopi för socialistiska samhällsexperiment, utan för att leva som en realpolitisk enhet i en fientlig omvärld, ett
judiskt hem, vissa skamfläckar till trots.
För att denna insikt skall bestå behövs
ständiga påminnelser av den typ Jackie
Jakubowskis bok utgör, därtill kryddad
med allmängiltigt filosoferande, förord av
Torgny Segerstedt och brevväxling med
Per Ahlmark. Nyttig läsning inte minst på
UD, som förefaller ha svårt att komma på
hur en borgerlig Israel-politik skulle se ut.