Mats Lundahl: Haiti 2024 – gängstyrt land

Haiti är ett genomkorrupt land hårt drabbat av gängkriminalitet och naturkatastrofer, och i akut brist på poliser och soldater. I praktiken saknar landet alla former av ledning. Ändå verkar Haiti anses ointressant av såväl medier som omvärlden. Varför är världen blind för vad som händer i landet?

Haiti är idag ett land i upplösning och det internationella samfundet är passivt. Medierna är fyllda av kriget mellan Israel och Hamas och av det ryska överfall på Ukraina som snart har pågått i två år. Vad som händer i små obetydliga länder som Haiti framstår som ointressant. Landet spelar ingen roll i stormaktspolitiken. Den segervisse amerikanske presidentkandidaten Donald Trump tycker att Haiti är ett ”rövhålsland”.

Det är emellertid angeläget att Haitis problem lyfts fram. Landet håller på att implodera utan att något görs. Staten har havererat. Efter mordet på president Jovenel Moïse 2021 har de demokratiska institutionerna gradvis brutit samman, till den grad att landet i praktiken saknar ledning. Det finns inget parlament och ingen president, bara en premiärminister, Ariel Henry, som regerar på ett synnerligen tvivelaktigt mandat i spetsen för en ytterligt svag regering, om man ens kan kalla den regering. Staten har varken kontroll över territoriet eller monopol på våldsanvändning. Rättsväsendet är maktlöst. Det vakuum som har uppstått har i stället fyllts av de mellan 200 och 300 gangstergäng som opererar i landet, bekämpar varandra och terroriserar befolkningen. De stöds ofta av politiker och affärsmän. Haiti är ett genomkorrupt land.

Det facit som gängen har lämnat efter sig är förfärande. Situationen i Haiti skiljer sig inte på något avgörande sätt från den i ett land i krig och våldet bara eskalerar. Under 2023 mördades 4789 personer, mot 2183 under 2022, 1429 under 2021 och 1280 under 2020 – en nästan fyrfaldig ökning över femårsperioden. Barn som rekryterats av gängen och som försöker lämna dem avrättas. Kvinnor och unga flickor (ner till 12–14 år) våldtas grymt och systematiskt: ofta i gruppvåldtäkter som deras familjer tvingas bevittna. Förövarna förblir ostraffade. I en situation där mord är en daglig företeelse har polisen inte tid med våldtäkter. Under 2023 kidnappades 2490 personer i utpressningssyfte, mot 1359 under 2022. Kidnappningarna hör den haitiska vardagen till. Offer vars familjer inte kan eller vill betala riskerar att avrättas.

Gängen kontrollerar direkt eller indirekt ungefär 80 procent av huvudstaden Port-au-Prince. Polisstationer, fängelser och domstolar attackeras och förstörs och de handlingar som förvaras där bränns. Gängen företar regelrätta attacker på bostadsområden, särskilt områden som behärskas av rivaliserande gäng. Upp till 300 000 människor uppskattas ha fått lämna sina mer eller mindre förstörda hem till följd av gängens aktiviteter – en tiodubbling på två år. De bilder av deras tillvaro som finns till exempel på CNN är hjärtskärande.

Gängen har spärrat av tillfartsvägarna till huvudstaden och kontrollerar huvudvägarna. De kapar regelbundet lastbilstransporter och har vid ett par tillfällen blockerat den största bränsleimporthamnen. Gatuförsäljare på väg till marknaden rånas och utpressas. De som bor i områden som kontrolleras av gängen tvingas betala till dessa för till exempel vatten och elektricitet – tjänster som inte tillhandahålls av gängen. Människor tvingas stanna hemma och går bara ut för att proviantera. Det våld som huvudsakligen har drabbat huvudstaden har på senare tid också alltmer spritt sig till andra delar av Haiti, främst nedre Artibonitedalen, ett knappt tiotal mil norr om Port-au-Prince, och Nordvästprovinsen, och från urbana områden till landsbygden. Bönderna tvingas betala för att få lov att ta sig till sina åkrar, deras skördar och djur stjäls och deras bevattningskanaler förstörs.   

Den haitiska polisen har inte mycket att sätta emot gängen. Det finns bara drygt 13 000 poliser, varav högst 9000 kan betraktas som aktiva brottsbekämpare. 3286 poliser lämnade kåren 2021–23.  De kvarvarande ska garantera säkerheten för Haitis över 11,7 miljoner invånare: en omöjlig uppgift, särskilt som de är underfinansierade och illa utrustade. (Många är korrupta och samarbetar med gängen.) Till detta kommer en armé på endast 1500 soldater. Mot dem står uppskattningsvis upp till 30 000 välbeväpnade gängmedlemmar. En opinionsundersökning som gjordes i augusti 2023 indikerade att 56 procent av respondenterna hade lågt förtroende för den haitiska polisens förmåga att ta itu med gängen och 68 procent höll före att en internationell insatsstyrka var nödvändig.

I denna situation har människorna i de drabbade områdena tröttnat på gängen och på polisens vanmakt och har börjat bilda informella medborgargarden som har satt i gång att brutalt lyncha gängmedlemmar, fler än 500 under 2023, med metoder som inte nämnvärt skiljer sig från gängens: stening, dekapitering, bränning … Är Haiti på väg mot Thomas Hobbes ”naturliga tillstånd”, som han beskrev det i Leviathan, där alla människor är varandras fiender, där det i kampen för livet inte finns någon annan säkerhet än den som ges av den egna styrkan och uppfinningsförmågan, där livet är ”ensamt, otrevligt, fattigt, djuriskt och kort”? 

Våldet utspelas till yttermera visso i en utomordentligt svår ekonomisk situation. Uppgifter från Världsbanken visar att 63 procent av alla haitier lever på mindre än 3,65 dollar om dagen och 34 procent på mindre än 2,15. BNP per capita ligger på 1746 dollar (2022) och inkomsterna är mycket starkt snedfördelade. Det är inte mer än 2 procent av befolkningen som har råd att spendera mer än 10 dollar om dagen. Ekonomin är dessutom på tillbakagång. Tillväxten har varit negativ under de senaste fem åren. Haitierna har länge haft svårt att klara sig utan de bidrag som deras släktingar i utlandet skickar hem varje år, men storleken på dem håller också på att krympa. Den ekonomiska situationen har också förvärrats av en tvåsiffrig inflation, 22 procent i november 2023 – illa för fattiga människor.

Inte ens naturen lämnar de stackars haitierna i fred. Landet drabbas med jämna mellanrum av naturkatastrofer som dödar och skadar människor och förstör skördar och egendom. Jordbävningen 2010 ödelade stora delar av huvudstaden med omnejd. Orkanen Matthew slog till mot sydvästra Haiti 2016, och 2021 drabbades syd halvön av en ny jordbävning. Som resultat minskade BNP med 67, 13 respektive 11 procent dessa år. Facit av allt detta är nedslående. Det beräknas att av alla dagens 15-åringar kommer bara 78 procent att överleva fram till 60 år, och 44 procent av alla haitier är i akut behov av humanitär hjälp (främst mat).

Situationen i Haiti är direkt alarmerande. Landet förgås lite i taget. Gängen blockerar effektivt alla utvecklingsansträngningar. Det går inte att återupprätta ett demokratiskt styrelseskick och skapa en rättsstat utan att man tar kål på dem. Det är emellertid uppenbart att haitierna inte ensamma kan få slut på anarkin. I slutet av juli 2023 erbjöd sig Kenya, som tidigare lett liknande operationer i bland annat Kongo-Kinshasa och Somalia, att leda en internationell insatsstyrka och bidra med 1000 poliser. Jamaica, Bahamas och Antigua och Barbuda har också förklarat sig villiga att bidra med personal och nu har även Benin förklarat att landet är villigt att ställa upp med 1000 man. Operationen har tillförsäkrats finansiellt stöd på upp till 300 miljoner dollar från USA och Canada. I början av oktober 2023 uttryckte också FN:s säkerhetsråd sitt stöd för en internationell insatsstyrka, dock inte i FN:s regi – mer än ett år efter det att premiärminister Ariel Henry bad om hjälp. Den skulle syfta till att, i samarbete med den haitiska polisen, återställa ordningen i landet och skapa förutsättningar för de president- och parlamentsval som skulle ha ägt rum för flera år sedan.

Det kenyanska parlamentet, där regeringen har majoritet, röstade igenom insatsen, men oppositionen är mot den. Den menar att presidenten, William Ruto, har framfört erbjudandet enbart för att förbättra sin bild utomlands. Den 26 januari meddelade så Kenyas High Court att det nationella säkerhetsrådet inte har befogenhet att beordra kenyansk polis att tjänstgöra utomlands, såvida inte det existerar ett särskilt avtal med det land där insatsen ska genomföras.

För att komma runt domstolsutslaget har nu, den 1 mars, i Nairobi, den kenyanska regeringen och Ariel Henry skrivit under ett sådant avtal. Samtidigt har dock våldet trappats upp. Gängen har blivit alltmer systematiska i sina attacker på byggnader och poliser. Strategiska och symboliska mål väljs ut. Hamnen och flygplatsen i huvudstaden har utsatts för beskjutning. Polisakademin har attackerats liksom polisstationer i Port-au-Prince och den 2 mars stormade gängen Haitis två största fängelser – centralfängelset i Port-au-Prince med 3800 fångar och fängelset i närbelägna Croix-des-Bouquets med 1450 – och fritog över 4000 fångar. Den ledande gangstern, Jimmy ”Barbecue” Chérizier har deklarerat att han ska se till att få bort Haitis regering och polischefen Frantz Elbé och förhindra Henrys återkomst från Kenya. Han har krävt premiärministerns avgång. Undantagstillstånd och nattligt utegångsförbud har införts i Haiti.

I slutet av 2023 tillstötte ytterligare en potentiell komplikation. Guy Philippe, före detta senator och knarksmugglare och den som låg bakom statskuppen 2004 som tvingade president Jean-Bertrand Aristide att lämna landet, utvisades till Haiti efter att ha suttit i amerikanskt fängelse sedan 2017 för narkotikasmuggling och penningtvätt. Liksom Chérizier, som utmålar sig själv som en räddare för landet, har han troligen politiska ambitioner. Risken är stor att vi kan få uppleva en situation där de två kommer att samarbeta och gängen samtidigt lyckas lägga sina inbördes misshälligheter åt sidan och koncentrerar sig på att ta över den politiska makten.

Även om det blir en internationell polisiär intervention är uppdraget är allt annat än enkelt. Det lär inte gå att få slut på våldet utan att gå i väpnad strid med gängen i stadsbebyggelse, med allt vad det innebär.  Frågan är då om det kommer att räcka med de 3000 man som beräknas delta. Det är knappast troligt. Gängen är ju kanske tio gånger så starka. Det internationella samfundet måste bidra med mer – framför alltmer manskap. FN måste ta sitt ansvar i stället för att kraftlöst sitta på gärdsgården och passivt heja på. Annars kommer gängen att fortsätta terrorisera de vanliga människorna och Haiti fortsätter sin marsch mot Hobbes naturliga tillstånd. I värsta fall står Haiti inför ett regelrätt inbördeskrig mellan å ena sidan regeringen och den internationella insatsstyrkan och å andra sidan gangstergängen. Kontroll över statskassan skulle vara gefundenes Fressen för gängen. Det har aldrig varit så illa ställt som nu i Haiti, och det är inte alls säkert att botten är nådd.

Mats Lundahl är professor emeritus i utvecklingsekonomi på Handelshögskolan och författare till 11 böcker om Haiti