Mats Svegfors; Till sist
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MATS SVEGFORS:
Till sist
några reflektioner om consensus och demokratisk kontroll. Dessa begrepp som till synes inte
har något samband hör samman på ett mycket
speciellt sätt. De betecknar nämligen extremerna vad gäller uppbyggnad av offentlig
maktutövning i den fria världen – i den industrialiserade del av världen där demokrati och
frihet realiserats.
japan har en mycket lång tradilion av just
consensus bakom ig. Offentliga ,beslut – liksom beslut inom enskild sektor – fattas efter
ingående och inte sällan tidskrävande samråd.
~len man eftersträvar enighet och hävdar ocksa denna enighet när den väl uppnåtts.
USA har byggt hela sitt demokratiska system på checks and balances – vikter och mot- ,·ikter. Delstater väger mot den federala makten. Domstolar väger mot den verkställande
makten. Enskilda företag väger mot de offentli~a organen. Osv. Beslut fattas snabbt men
kan därefter inte genomfåras. Det är alltid nå-
gon som har makten att neutralisera genom sin
motvägande makt.
japan är idag – fortfarande 35 år efter andra
1·är!dskriget – ett ekonomiskt under. Det är ett
land i framåtskridande och ett land med framtidstro -ja, med visshet om att man kommer
att lösa de problem som finns. Den i västerlandet numera vitt spridda defaitismen är japanen
främmande. ~är vi västerlänningar bara ser
problem ser japanerna bara problemlösningar.
l\lan har ju kommit överens om att lösa problem, och då går det j u också att lösa dem.
A befinner sig idag – 35 år efter andra
världskriget på ett sluttande plan. Institutionerna är handlingsförlamade av varandra. Politiken och hela det politiska livet har kommit
att kännetecknas av småttighet och mskränktheL Vikterna och motvikterna har utvecklat ett klimat av misstänksamhet och obstruktionslusta.
Demokrati är i grunden ett system får att
ö1·erbrygga motsättningar, får att skapa samstämmighet i samhället. Tesen är inte att två
skall slå den tredje. Tesen är heller inte att den
tredje skalllåsa de två. Tesen är i stället att tre
beslutar och att de tre solidariskt fullföljer beslutet.
I Sverige har vi haft ett väl fungerande system av att tre beslutat och sedan solidariskt
fullföljt beslutet. Det har vi inte längre. Genom
våra politikers fårsorg har vi börjat allt kraftigare avvika från den ”japanska” vägen och allt
mer slå in på den ”amerikanska” vägen. Inte
genom vår konstitution utan genom vårt sätt
att arbeta i samhället. Misstänksamhet och
konfrontation har blivit legio. Vi är aldrig överens om någonting. Ledstjärnan i politiken har
blivit ”opposition”.
Vi inser nog inte att vi därmed håller på att
fårslösa vad som väl egentligen har varit vår
” komparativa fördel” under 1900-talet – den
homogenitet som har gjort landet styrbart och
därmed utvecklingskraftig!. I ett ständigt politiskt småkäbbel håller vi nu på att sälja landets
framtid får en vattvälling.
Den fårstörande politiska attityd som har
utvecklats fårmår vi inte ändra bara genom
några enstaka riksdagsbeslut eller genom marginella fårändringar i politikens arbetssätt. En
annan attityd formas främst genom att ledande
politiker – läs partiledarna – fårändrar sitt
sätt att vara och fårhålla sig till varandra. Landet behöver partiledare som fårmår ge landet
ledarskap. Partiledare som ger politisk resning
till statsmannaskapets nivå.
Till sist
några reflektioner om consensus och demokratisk kontroll. Dessa begrepp som till synes inte
har något samband hör samman på ett mycket
speciellt sätt. De betecknar nämligen extremerna vad gäller uppbyggnad av offentlig
maktutövning i den fria världen – i den industrialiserade del av världen där demokrati och
frihet realiserats.
japan har en mycket lång tradilion av just
consensus bakom ig. Offentliga ,beslut – liksom beslut inom enskild sektor – fattas efter
ingående och inte sällan tidskrävande samråd.
~len man eftersträvar enighet och hävdar ocksa denna enighet när den väl uppnåtts.
USA har byggt hela sitt demokratiska system på checks and balances – vikter och mot- ,·ikter. Delstater väger mot den federala makten. Domstolar väger mot den verkställande
makten. Enskilda företag väger mot de offentli~a organen. Osv. Beslut fattas snabbt men
kan därefter inte genomfåras. Det är alltid nå-
gon som har makten att neutralisera genom sin
motvägande makt.
japan är idag – fortfarande 35 år efter andra
1·är!dskriget – ett ekonomiskt under. Det är ett
land i framåtskridande och ett land med framtidstro -ja, med visshet om att man kommer
att lösa de problem som finns. Den i västerlandet numera vitt spridda defaitismen är japanen
främmande. ~är vi västerlänningar bara ser
problem ser japanerna bara problemlösningar.
l\lan har ju kommit överens om att lösa problem, och då går det j u också att lösa dem.
A befinner sig idag – 35 år efter andra
världskriget på ett sluttande plan. Institutionerna är handlingsförlamade av varandra. Politiken och hela det politiska livet har kommit
att kännetecknas av småttighet och mskränktheL Vikterna och motvikterna har utvecklat ett klimat av misstänksamhet och obstruktionslusta.
Demokrati är i grunden ett system får att
ö1·erbrygga motsättningar, får att skapa samstämmighet i samhället. Tesen är inte att två
skall slå den tredje. Tesen är heller inte att den
tredje skalllåsa de två. Tesen är i stället att tre
beslutar och att de tre solidariskt fullföljer beslutet.
I Sverige har vi haft ett väl fungerande system av att tre beslutat och sedan solidariskt
fullföljt beslutet. Det har vi inte längre. Genom
våra politikers fårsorg har vi börjat allt kraftigare avvika från den ”japanska” vägen och allt
mer slå in på den ”amerikanska” vägen. Inte
genom vår konstitution utan genom vårt sätt
att arbeta i samhället. Misstänksamhet och
konfrontation har blivit legio. Vi är aldrig överens om någonting. Ledstjärnan i politiken har
blivit ”opposition”.
Vi inser nog inte att vi därmed håller på att
fårslösa vad som väl egentligen har varit vår
” komparativa fördel” under 1900-talet – den
homogenitet som har gjort landet styrbart och
därmed utvecklingskraftig!. I ett ständigt politiskt småkäbbel håller vi nu på att sälja landets
framtid får en vattvälling.
Den fårstörande politiska attityd som har
utvecklats fårmår vi inte ändra bara genom
några enstaka riksdagsbeslut eller genom marginella fårändringar i politikens arbetssätt. En
annan attityd formas främst genom att ledande
politiker – läs partiledarna – fårändrar sitt
sätt att vara och fårhålla sig till varandra. Landet behöver partiledare som fårmår ge landet
ledarskap. Partiledare som ger politisk resning
till statsmannaskapets nivå.