Matti Häggström; Om äganderätten
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
äganderätten
Som demokratisk socialist noterar jag
med tillfredsställelse de många målmedvetna attackerna mot det enskilda ägandet på senare tid.
För drygt ett år sedan ändrade det oss
socialdemokrater närstående Riksbyggen stadgarna för några nya radhus utanför Stockholm som ägs av föreningen
Värmdöhus. I fortsättningen måste den
enskilde bostadsrättshavaren sälja sin lä-
genhet till kommunen och till det pris
som fastställs i stadgarna. Dessa registrerades naturligtvis av länsstyrelsen i
Stockholm, och flera andra länsstyrelser
har sedan gett klartecken för liknande
bestämmelser.
Men därefter kom ett – som vi hoppas
bara tillfälligt – bakslag för oss socialister.
Stockholms bostadsföreningars centralförening, SBC – en suspekt organisation, givetvis helt utan bostadssocialt
ansvar – begärde att Justitiekanslern
skulle granska Värmdöhus stadgar. Och
JK fastslog att stadgarna var olagliga eftersom de stred mot bostadsrättslagen,
bostadsanvisningslagen och lagen om
ekonomiska föreningar. De kränkte även
rätten till fri överlåtelse och principen
om enskilda föreningars självbestämmanderätt.
Vad är nu detta för myndighetsövergrepp under formalismens täckmantel!
Utlåtandet visar bara att JK är en
dammig, reaktionär institution, som för
länge sedan överlevt sig själv. Man kan
ta för givet att Partiet kommer att ändra
på JK:s funktioner i socialistisk, dvs demokratisk riktning så fort vi återtagit regeringsmakten. Annars kan ju JK även
framdeles motarbeta våra socialistiska
strävanden.
118
Men det där bakslaget skall vi säkert
komma över. Det får uppvägas av framgångarna i andra avseenden. Se bara på
1978 års bostadskommitte, som föreslagit att en bostadsrättsförening i sina stadgar skall kunna kräva s k hembudsskyldighet! Det betyder att bostadsrättsinnehavaren före överlåtelse måste hembjuda lägenheten till lösen av bostadsrättsföreningen , rikskooperativ organisation,
allmännyttigt bostadsföretag om sådant
är föreningsbildare, kommunen eller nå-
gon som dessa anvisat. Denna skyldighet
skall också kombineras med föreskrifter
som innebär att föreningen bestämmer
priset vid försäljning av bostadsrätten.
Ypperligt! Därmed förbjuds bostadsrättshavaren att sälja sin lägenhet till den
han vill och till det pris han kan få, precis
som i Värmdöhus stadgar.
Inte nog med det. Fritidsboendekommitten är inne på samma linje – endast
den förstockade moderaten Göthe Knutson har reserverat sig. Glädjande nog har
han dock inte fått med sig några mittenpartister. Ibland får vi faktiskt hjälp att
förverkliga socialismen från de håll där
man minst väntar det.
Tänk bara om vi nu lyckas förverkliga
de här intentionerna. Visserligen säger vi
att syftet bara är att motverka spekulation i bostadsrätter, men som många sä-
kert förstår är det bara ett svepskäl. Det
väsentliga är att vi på detta sätt kan rikta
ett grundskott mot den privata
rätten som ide.
Vi börjar med lägenheter och
hus. Sedan är återstoden strängt
bara ett penndrag, som vår
brukar säga. Den naturliga fort ·
en måste bli alla villor – enskilt
småhus har som bekant länge
många av mina partivänners
svarskänsla och socialistiska
het.
Därefter är det fritt fram för
LO vill socialisera all mark, och
ti verkar i samma anda i många
muner, även om vi oftast inte
högt.
Så rakar vi – samhället, det
samma alltså – i solidaritetens
åt oss resten av de
alltid varit naglar i ögonen på oss
lister. Varför skall den enskilde
pelvis fritt få förfoga över ’sin bil
fritidsbåt utan att kollektivet har
nyttjanderätt? Hur mycket vacker
finns inte i många hem utan att
ten har möjlighet att njuta av den,
nu ta ett annat exempel.
Med dessa och liknande
grepp mot det enskilda ägandet
också den goda bieffekten att
teten i samhället minskar d
privat ägande är ju stöld, som
listiska teoretiker en gång för alla
git!
Som demokratisk socialist noterar jag
med tillfredsställelse de många målmedvetna attackerna mot det enskilda ägandet på senare tid.
För drygt ett år sedan ändrade det oss
socialdemokrater närstående Riksbyggen stadgarna för några nya radhus utanför Stockholm som ägs av föreningen
Värmdöhus. I fortsättningen måste den
enskilde bostadsrättshavaren sälja sin lä-
genhet till kommunen och till det pris
som fastställs i stadgarna. Dessa registrerades naturligtvis av länsstyrelsen i
Stockholm, och flera andra länsstyrelser
har sedan gett klartecken för liknande
bestämmelser.
Men därefter kom ett – som vi hoppas
bara tillfälligt – bakslag för oss socialister.
Stockholms bostadsföreningars centralförening, SBC – en suspekt organisation, givetvis helt utan bostadssocialt
ansvar – begärde att Justitiekanslern
skulle granska Värmdöhus stadgar. Och
JK fastslog att stadgarna var olagliga eftersom de stred mot bostadsrättslagen,
bostadsanvisningslagen och lagen om
ekonomiska föreningar. De kränkte även
rätten till fri överlåtelse och principen
om enskilda föreningars självbestämmanderätt.
Vad är nu detta för myndighetsövergrepp under formalismens täckmantel!
Utlåtandet visar bara att JK är en
dammig, reaktionär institution, som för
länge sedan överlevt sig själv. Man kan
ta för givet att Partiet kommer att ändra
på JK:s funktioner i socialistisk, dvs demokratisk riktning så fort vi återtagit regeringsmakten. Annars kan ju JK även
framdeles motarbeta våra socialistiska
strävanden.
118
Men det där bakslaget skall vi säkert
komma över. Det får uppvägas av framgångarna i andra avseenden. Se bara på
1978 års bostadskommitte, som föreslagit att en bostadsrättsförening i sina stadgar skall kunna kräva s k hembudsskyldighet! Det betyder att bostadsrättsinnehavaren före överlåtelse måste hembjuda lägenheten till lösen av bostadsrättsföreningen , rikskooperativ organisation,
allmännyttigt bostadsföretag om sådant
är föreningsbildare, kommunen eller nå-
gon som dessa anvisat. Denna skyldighet
skall också kombineras med föreskrifter
som innebär att föreningen bestämmer
priset vid försäljning av bostadsrätten.
Ypperligt! Därmed förbjuds bostadsrättshavaren att sälja sin lägenhet till den
han vill och till det pris han kan få, precis
som i Värmdöhus stadgar.
Inte nog med det. Fritidsboendekommitten är inne på samma linje – endast
den förstockade moderaten Göthe Knutson har reserverat sig. Glädjande nog har
han dock inte fått med sig några mittenpartister. Ibland får vi faktiskt hjälp att
förverkliga socialismen från de håll där
man minst väntar det.
Tänk bara om vi nu lyckas förverkliga
de här intentionerna. Visserligen säger vi
att syftet bara är att motverka spekulation i bostadsrätter, men som många sä-
kert förstår är det bara ett svepskäl. Det
väsentliga är att vi på detta sätt kan rikta
ett grundskott mot den privata
rätten som ide.
Vi börjar med lägenheter och
hus. Sedan är återstoden strängt
bara ett penndrag, som vår
brukar säga. Den naturliga fort ·
en måste bli alla villor – enskilt
småhus har som bekant länge
många av mina partivänners
svarskänsla och socialistiska
het.
Därefter är det fritt fram för
LO vill socialisera all mark, och
ti verkar i samma anda i många
muner, även om vi oftast inte
högt.
Så rakar vi – samhället, det
samma alltså – i solidaritetens
åt oss resten av de
alltid varit naglar i ögonen på oss
lister. Varför skall den enskilde
pelvis fritt få förfoga över ’sin bil
fritidsbåt utan att kollektivet har
nyttjanderätt? Hur mycket vacker
finns inte i många hem utan att
ten har möjlighet att njuta av den,
nu ta ett annat exempel.
Med dessa och liknande
grepp mot det enskilda ägandet
också den goda bieffekten att
teten i samhället minskar d
privat ägande är ju stöld, som
listiska teoretiker en gång för alla
git!