Matti Häggström; Om äganderätten
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
äganderätten
Det är ingen nyhet att socialdemokraterna har föga till övers för den privata
äganderätten. Men på senare tid har attackerna mot den ökat i omfattning och
intensitet. Det betyder att höstens val
också kommer att avgöra vilken trygghet
och rättssäkerhet den enskilde kan räkna
på genom sitt privata ägande.
Hembud och prisreglering vid försäljning av nya bostadsrätter inom HSB och
Riksbyggen är tillåtet från den l maj i år.
Innebörden är att ägaren vid försäljning
under de första tre åren måste erbjuda
bostadsrättsföreningen lägenheten. Inte
nog med det. Föreningen, inte ägaren,
bestämmer priset, som baseras på vissa
regler. Innehavaren tillåts alltså inte sälja sin lägenhet till vem han vill och till
den summa han och köparen kan göra
upp om. Bostadsrättsföreningen tillförsäkras däremot full rätt att sedan sälja
lägenheten på den öppna marknaden till
det pris den kan få ut, för att därigenom
kunna lägga beslag på den eventuella
vinsten för egen del.
Vad är det annat än konfiskation av en
del av den enskilde bostadsrättsägarens
privategendom?
Ännu längre går bostadsrättskommitten i sitt förslag. Den vill utsträcka förköpsrätten till kommunerna. Till sitt försvar säger kommitten att det ju bara gäller nybildade bostadsrättsföreningar och
endast under de första tre åren.
Och det är sant. Men vad finns det för
garantier att det förblir så? För socialiseringshungriga brukar aptiten växa under ätandet. Och när en viss potentat
tagit ett finger har han strax lagt beslag
på hela handen.
Så de tre åren och de nybildade bostadsrättsföreningarna är sannolikt bara
början – början till slutet på det privata
ägandets reella betydelse inom bostadsrättssektorn.
Sedan vandrar socialismen vidare.
Vad hindrar att nästa steg blir hembudsskyldighet och priskontroll på privatägda
sommarstugor? Till en början kanske
bara de som byggts under de senaste tre
åren. Men därefter då? Och varför stanna vid sommarstugor, när det finns villor? Och varför stanna vid villor när det
finns bord, stolar, porslin, konst och
andra värdeföremål i dem?
Till sist är det måhända bara pyjamasen – åtminstone om ägaren haft den i
mer än tre år – som undantas från hembud och priskontroll.
Den nya plan- och bygglagen ser också
ut att bli någonting alldeles extra. Fastighetsägaren får bygga under viss, begränsad tid. Har han inte använt rätten
helt och hållet kan kommunen häva
planen. Eller också inlösa och expropriera fastigheten utan att ge full ersättning för den berövade rätten. Självfallet
är det här ännu en råsop mot det enskilda
ägandet som ide och princip.
239
Enligt den blivande plan- och bygglagen skall myndigheterna också tillåtas
göra intrång hos en skogsägare utan att
behöva betala kompensation, om skadan
inte överstiger JO procent av värdet på
egendomen. Hade inte lagrådet protesterat skulle siffran f ö satts till 20 procent.
skogsägarens redan reducerade inflytande över sin mark minskar därmed ytterligare.
Ungefär samma tillvägagångssätt använde regeringen när den införde fritt
fiske med handredskap i enskilda vatten
längs kusten mellan Östhammar och Blekinge och i landets fem största sjöar. Fiskevattensägaren får i vissa fall inte ett
öre när allmänheten släpps in på hans
vatten. Den rätt som varit hans egen och
som han själv fått betala för och via fastigheten skatta för berövas honom med
berått mod.
När vanliga människor tar ifrån någon
något brukar det kallas stöld. Men egendom är stöld, har ju någon sagt. I socialdemokratisk tappning gäller den regeln
tydligen primärt privategendom, inte den
som myndigheterna tar genom konfiskation av den enskildes tillhörigheter.
Matti Häggström
l
l
Det är ingen nyhet att socialdemokraterna har föga till övers för den privata
äganderätten. Men på senare tid har attackerna mot den ökat i omfattning och
intensitet. Det betyder att höstens val
också kommer att avgöra vilken trygghet
och rättssäkerhet den enskilde kan räkna
på genom sitt privata ägande.
Hembud och prisreglering vid försäljning av nya bostadsrätter inom HSB och
Riksbyggen är tillåtet från den l maj i år.
Innebörden är att ägaren vid försäljning
under de första tre åren måste erbjuda
bostadsrättsföreningen lägenheten. Inte
nog med det. Föreningen, inte ägaren,
bestämmer priset, som baseras på vissa
regler. Innehavaren tillåts alltså inte sälja sin lägenhet till vem han vill och till
den summa han och köparen kan göra
upp om. Bostadsrättsföreningen tillförsäkras däremot full rätt att sedan sälja
lägenheten på den öppna marknaden till
det pris den kan få ut, för att därigenom
kunna lägga beslag på den eventuella
vinsten för egen del.
Vad är det annat än konfiskation av en
del av den enskilde bostadsrättsägarens
privategendom?
Ännu längre går bostadsrättskommitten i sitt förslag. Den vill utsträcka förköpsrätten till kommunerna. Till sitt försvar säger kommitten att det ju bara gäller nybildade bostadsrättsföreningar och
endast under de första tre åren.
Och det är sant. Men vad finns det för
garantier att det förblir så? För socialiseringshungriga brukar aptiten växa under ätandet. Och när en viss potentat
tagit ett finger har han strax lagt beslag
på hela handen.
Så de tre åren och de nybildade bostadsrättsföreningarna är sannolikt bara
början – början till slutet på det privata
ägandets reella betydelse inom bostadsrättssektorn.
Sedan vandrar socialismen vidare.
Vad hindrar att nästa steg blir hembudsskyldighet och priskontroll på privatägda
sommarstugor? Till en början kanske
bara de som byggts under de senaste tre
åren. Men därefter då? Och varför stanna vid sommarstugor, när det finns villor? Och varför stanna vid villor när det
finns bord, stolar, porslin, konst och
andra värdeföremål i dem?
Till sist är det måhända bara pyjamasen – åtminstone om ägaren haft den i
mer än tre år – som undantas från hembud och priskontroll.
Den nya plan- och bygglagen ser också
ut att bli någonting alldeles extra. Fastighetsägaren får bygga under viss, begränsad tid. Har han inte använt rätten
helt och hållet kan kommunen häva
planen. Eller också inlösa och expropriera fastigheten utan att ge full ersättning för den berövade rätten. Självfallet
är det här ännu en råsop mot det enskilda
ägandet som ide och princip.
239
Enligt den blivande plan- och bygglagen skall myndigheterna också tillåtas
göra intrång hos en skogsägare utan att
behöva betala kompensation, om skadan
inte överstiger JO procent av värdet på
egendomen. Hade inte lagrådet protesterat skulle siffran f ö satts till 20 procent.
skogsägarens redan reducerade inflytande över sin mark minskar därmed ytterligare.
Ungefär samma tillvägagångssätt använde regeringen när den införde fritt
fiske med handredskap i enskilda vatten
längs kusten mellan Östhammar och Blekinge och i landets fem största sjöar. Fiskevattensägaren får i vissa fall inte ett
öre när allmänheten släpps in på hans
vatten. Den rätt som varit hans egen och
som han själv fått betala för och via fastigheten skatta för berövas honom med
berått mod.
När vanliga människor tar ifrån någon
något brukar det kallas stöld. Men egendom är stöld, har ju någon sagt. I socialdemokratisk tappning gäller den regeln
tydligen primärt privategendom, inte den
som myndigheterna tar genom konfiskation av den enskildes tillhörigheter.
Matti Häggström
l
l