Matti Häggström; Om kortare arbetstid
1974
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
kortare arbetstid
Den socialistiske utrikeskommentatorn i
TV, Einar von Bredow, hör till dem som
har ytterst svårt att välja mellan demokrati utan socialism och socialism med
nödvändiga våldstillbehör. En mera sym·
patisk samvetskonflikt – som han delar
med åtskilliga andra – redovisar han i
ett ”Öppet brev till SAP” i Aftonbladet
(s). Han pekar där på hur levnadsstan·
darden i Sverige växer, medan misären i
de underutvecklade länderna förblir oförändrad eller t o m ökar. Hr von Bredow
pläderar därför för en ny allpartikonferens
på Haga i syfte att möjliggöra ett in·
komst- och konsumtionstak i vårt land
Han hänvisar till det faktum, att varje
individ i den industrialiserade världen
under sin livstid förbrukar upp emot 40
gånger mer av jordens sammanlagda resurser än individen i de fattiga nati()o
nerna – och ändå är vi inte nöjda utan
siktar ”cyniskt på ett ännu större överflöd
för egen del med risk att den industriaJi.
serade världen så småningom med makt·
medel tvingas försvara sin välfärd mot
jordens allt mer desperata underprivilegierade”.
Mot bakgrund av hr von Bredows syn·
punkter är det intressant att ta del av det
tämligen nya men med allt större frenesi
framförda kravet på sex timmars arbetsdag, dvs 30-timmarsvecka. Reformen har
framställts som ett radikalt kliv på jäzn.
likhetens knaggliga väg. En av motiveringarna till att sextimmarsdagen beprytts med jämlikhetsetiketten är att dea
skulle underlätta kvinnans jämställdhet
samhället. Det är förmodligen riktigt. Ett
annat skäl, som man dock talar tyst om
bland socialdemokrater men som säkert
föranlett en stor del av förtjusningen, är
att den är oskattbar. Den drabbas varken
av skatt eller marginaleffekter. Finansminister Gunnar Sträng har ännu så länge
inte funnit någon metod att införa en
fritidsskatt Det är givetvis en källa till
irritation för honom. Att han inte gett
den sittande parlamentariska skatteutredningen i uppgift att angripa problemet
tyder på att han resignerat. Fritiden rår
inget fiskaliskt nit på.
Visst kan det vara önskvärt att arbetstiden ytterligare förkortas. Ett av skälen
till att socialdemokratiska kvinnoförbundet gjort sådan ”succe med debatten och
uppföljningen kring sextimmars arbetsdag” – för att tala med tidskriften Fastighetsfolket – är att reformen i och för
sig är föga kontroversiell. Det är otvivelaktigt befogat, särskilt för vissa kategorier av arbetstagare, med kortare arbetstid. Det är en fråga om resurser och takten i den ekonomiska tillväxten när kravet kan realiseras. Före slutet av 1980-talet lär det knappast bli.
Men det har kommit in ett obehagligt
inslag av hyckleri i diskussionen om kortare arbetstid. Kravet framställs som
etiskt och moraliskt mycket mera högtstående än andra sätt att ta ut standard- 289
stegringen. Det är dock inte mera ideellt
eller omaterialistiskt att tillskansa sig
mera fritid än mera pengar. Båda luktar
inte – eller lika mycket. I bägge fallen
handlar det, om man så vill, om en lika
otillbörlig metod att behålla vårt lands
överlägsenhet gentemot u-länderna
fråga om levnadsnivå. Hr von Bredows
maning om införande av konsumtionstak
borde i konsekvensens namn även omfatta konsumtionen av fritid.
Det talas i väl valda ordalag om människans möjligheter till ett rikare liv om
hon får större fritid. Självfallet. Men ett
rikare liv kan man också skaffa sig med
mera pengar. När det gäller att andligen
vidga sina vyer kan den enskilde lika väl
göra det med hjälp av större ekonomiska
resurser som med ökad tid till förfogande.
Det är intresseinriktningen hos individen som är avgörande. Fritiden är också
en pryl, låt vara abstrakt, möjlig att
bruka – och missbruka.
Låt oss gärna få kortare arbetstid! Men
genomför vi sex timmars arbetsdag skall
vi inte inbilla oss att vi globalt sett blir
ett uns mera moraliskt högtstående än om
vi föredrar att konsumera – och producera – mera handfasta prylar. ökat sofflocksliggande gör oss inte till bättre världsmedborgare.
Matti Häggström
Den socialistiske utrikeskommentatorn i
TV, Einar von Bredow, hör till dem som
har ytterst svårt att välja mellan demokrati utan socialism och socialism med
nödvändiga våldstillbehör. En mera sym·
patisk samvetskonflikt – som han delar
med åtskilliga andra – redovisar han i
ett ”Öppet brev till SAP” i Aftonbladet
(s). Han pekar där på hur levnadsstan·
darden i Sverige växer, medan misären i
de underutvecklade länderna förblir oförändrad eller t o m ökar. Hr von Bredow
pläderar därför för en ny allpartikonferens
på Haga i syfte att möjliggöra ett in·
komst- och konsumtionstak i vårt land
Han hänvisar till det faktum, att varje
individ i den industrialiserade världen
under sin livstid förbrukar upp emot 40
gånger mer av jordens sammanlagda resurser än individen i de fattiga nati()o
nerna – och ändå är vi inte nöjda utan
siktar ”cyniskt på ett ännu större överflöd
för egen del med risk att den industriaJi.
serade världen så småningom med makt·
medel tvingas försvara sin välfärd mot
jordens allt mer desperata underprivilegierade”.
Mot bakgrund av hr von Bredows syn·
punkter är det intressant att ta del av det
tämligen nya men med allt större frenesi
framförda kravet på sex timmars arbetsdag, dvs 30-timmarsvecka. Reformen har
framställts som ett radikalt kliv på jäzn.
likhetens knaggliga väg. En av motiveringarna till att sextimmarsdagen beprytts med jämlikhetsetiketten är att dea
skulle underlätta kvinnans jämställdhet
samhället. Det är förmodligen riktigt. Ett
annat skäl, som man dock talar tyst om
bland socialdemokrater men som säkert
föranlett en stor del av förtjusningen, är
att den är oskattbar. Den drabbas varken
av skatt eller marginaleffekter. Finansminister Gunnar Sträng har ännu så länge
inte funnit någon metod att införa en
fritidsskatt Det är givetvis en källa till
irritation för honom. Att han inte gett
den sittande parlamentariska skatteutredningen i uppgift att angripa problemet
tyder på att han resignerat. Fritiden rår
inget fiskaliskt nit på.
Visst kan det vara önskvärt att arbetstiden ytterligare förkortas. Ett av skälen
till att socialdemokratiska kvinnoförbundet gjort sådan ”succe med debatten och
uppföljningen kring sextimmars arbetsdag” – för att tala med tidskriften Fastighetsfolket – är att reformen i och för
sig är föga kontroversiell. Det är otvivelaktigt befogat, särskilt för vissa kategorier av arbetstagare, med kortare arbetstid. Det är en fråga om resurser och takten i den ekonomiska tillväxten när kravet kan realiseras. Före slutet av 1980-talet lär det knappast bli.
Men det har kommit in ett obehagligt
inslag av hyckleri i diskussionen om kortare arbetstid. Kravet framställs som
etiskt och moraliskt mycket mera högtstående än andra sätt att ta ut standard- 289
stegringen. Det är dock inte mera ideellt
eller omaterialistiskt att tillskansa sig
mera fritid än mera pengar. Båda luktar
inte – eller lika mycket. I bägge fallen
handlar det, om man så vill, om en lika
otillbörlig metod att behålla vårt lands
överlägsenhet gentemot u-länderna
fråga om levnadsnivå. Hr von Bredows
maning om införande av konsumtionstak
borde i konsekvensens namn även omfatta konsumtionen av fritid.
Det talas i väl valda ordalag om människans möjligheter till ett rikare liv om
hon får större fritid. Självfallet. Men ett
rikare liv kan man också skaffa sig med
mera pengar. När det gäller att andligen
vidga sina vyer kan den enskilde lika väl
göra det med hjälp av större ekonomiska
resurser som med ökad tid till förfogande.
Det är intresseinriktningen hos individen som är avgörande. Fritiden är också
en pryl, låt vara abstrakt, möjlig att
bruka – och missbruka.
Låt oss gärna få kortare arbetstid! Men
genomför vi sex timmars arbetsdag skall
vi inte inbilla oss att vi globalt sett blir
ett uns mera moraliskt högtstående än om
vi föredrar att konsumera – och producera – mera handfasta prylar. ökat sofflocksliggande gör oss inte till bättre världsmedborgare.
Matti Häggström