Med alliansen off-side

Alliansen är visserligen ense om att regeringen är skadlig för Sverige, men vill ändå inte avsätta den och bilda en bättre. Att L och C vek ner sig för Hultqvist visar att oppositionen är off-side, skriver Örjan Hultåker.

Liberalernas partiledare Jan Björklund konstaterade igår att regeringen har havererat i sakfrågan när det gäller Transportstyrelsen. Ändå vill han inte avsätta försvarsminister Peter Hultqvist.

Det ville han och de övriga borgerliga partierna i början av sommaren eftersom att försvarsministern inte informerat vare sig regeringen eller riksdagens försvarsutskott om det inträffade. Men Liberalerna och Centerpartiet ändrade sig när det framkom att även statsministerns statssekreterare hade informationen, utan att informera statsministern.

Som Jan Björklund konstaterade: det har inte kommit fram något nytt om försvarsminister Hultqvists agerande fram tills nu, men Liberalerna och Centerpartiet bedömer att effekterna av att han inte agerade har förändrats.

I och med det är regeringens haveri i sakfrågan inte anledning till en misstroendeförklaring mot försvarsministern.

De borgerliga partierna är eniga om att inte uttala misstroende mot statsministern. Det skulle enligt Centerpartiets ledare Annie Lööf vara oansvarigt att utmana statsministern och riskera hans avgång och en borgerlig regering.

Oberoende av sakfrågan visar händelseförloppet på att den borgerliga alliansen är off-side. De har visserligen en samsyn om att den nuvarande regeringen är skadlig för Sverige, men de är inte redo att bilda en bättre regering.

Enligt den borgerliga alliansen är det OK att ha en rödgrön regering som är beroende av Sverigedemokraterna för att få igenom sin politik (trots att den är skadlig). Men de är inte beredda att försöka bilda en regering som genomför den borgerliga politiken om de är beroende av Sverigedemokraterna.

Talet om att det största blocket bara behöver passivt stöd av Sverigedemokraterna är ett fiktivt teoretiskt resonemang eftersom Sverigedemokraterna inte vill lägga ned sina röster. De senaste turerna har bevisat att även det största blocket, i detta fall den rödgröna regeringen inte kan regera mot Sverigedemokraternas vilja om de röstar som den övriga oppositionen i riksdagen.

De senaste månaderna har Sverigedemokraterna tvingat regeringen att ändra i sin budget genom att ta bort skattehöjningar och tvingat statsministern att byta ut två ministrar.

Frågan är om alla fyra allianspartierna är redo att bilda regering ens om de blir större än det rödgröna blocket; även då blir de beroende av att Sverigedemokraterna inte skall rösta tillsammans med de rödgröna partierna.

Det är högst osannolikt att den borgerliga alliansen skall få egen majoritet i riksdagen i det kommande riksdagsvalet.

Flera statsvetare och politiker har börjat se ett alternativ med en regering över blockgränserna, och de flesta verkar då inte tänka sig en samlingsregering med alla partier.

Ett alternativ kan då vara att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar en regering tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna. Problemet med en sådan regering är att de i dagsläget bara skulle få stöd av 179 av riksdagens 349 ledamöter.

Om de fyra partierna tillsammans skulle förlora fem mandat i det kommande valet så skulle deras regering bli beroende av stöd från endera Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna.

För väljarna börjar det bli intressant att fråga vilka borgerliga partier som är villiga att bilda regering tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och om de är beredda att bilda en blocköverskridande regering även om den blir beroende av Vänsterpartiet.

Det finns också behov av att veta hur kompromissviljan ser ut i för partierna i en blocköverskridande regering. Kan Socialdemokraterna ge upp tanken på skattehöjningar och acceptera vinster i välfärdsföretag? Är några borgerliga partier beredda att höja skatteuttaget och vilka skatthöjningar kan man i så fall acceptera?

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP