Med spel som livsstil

Ja, alla samhällsintresserade är förmodligen trötta på den grunda spelteori som ägt rum under hösten i det som kallas Sveriges riksdag. Men lite äkta praktik i spel kan vara både roligt, mer stimulerande än utmanande för intellektet och något som skapar en stunds gemenskap i gruppen, skriver Patrik Strömer.

Av tradition är jul och mellandagar den tid på året då svenskarna mest ägnar sig åt sällskapsspel. Antingen det är traditionella spel som man vuxit upp med, kanske någon av de oändliga varianter på frågespel eller rentav något från den nyare tidens mer förnämliga spel. Internationellt har den nischade marknaden för analoga spel vuxit stabilt de senaste 20 åren, med en marknadstillväxt på omkring 10 procent årligen. Multinationella jättar med distribution via leksaksaffärer, som Hasbro och Mattel har blivit utmanade av främst Asmodée som numera är världens näst största speltillverkare efter just Hasbro (som tog över Parker Brothers 1991).

Men åter till själva spelandet. Johan Huizinga myntade begreppet Homo Ludens, den lekande/spelande människan. (Notabelt är att svenskan har två olika ord, lek respektive spel, medan engelskan använder play, tyskan spielen och franskan jouer). I sin bok med samma namn beskriver Huizinga spelets karaktäristika enligt fem tydliga kriterier:

1) Spel är helt frivilligt. Du kan inte tvinga någon att delta, för då blir aktiviteten något helt annat till sitt syfte.

2) Spel är inte verkligheten. Det är snarare ett steg ut ur verkligheten, där speciella regler gäller.

3) Spel är skilt från det vanliga livet, i tid och utsträckning. Vid ett särskilt tillfälle är spelet slut och medan det pågår så framskrider det, förändras och kan skapa ett minne av just det tillfället.

4) Spel har regler. Det finns en tydlig ordning för hur spelet går till. Utan reglerna blir det inte det spelet som är tänkt. I en värld som kan te sig obegriplig, finns det ändå en fast punkt även om spelet innehåller slump, eller motståndare som intervenerar eller rentav skapar kaos med sina planer.

5) Det finns inget materiellt utbyte. Visserligen finns hasardspel och skicklighetsspel om pengar. Men ett spel är tack vare sin frivillighet ingen maktutövning och det finns ingen transaktion inblandad.

Så vitt jag vet är det ingen som teoretiskt beskrivit spelande mer träffande än just Huizinga. Den matematiska disciplin som kallas spelteori är mer av objektiv analys av flera aktörers förväntade utfall utifrån ett rationellt agerande. Men spelandet som kulturyttring, en social företeelse förblir densamma, 80 år efter att Huizingas bok publicerats.

Spel har en proceduriell rättvisa. Alla följer reglerna, ingen fuskar och den som i det aktuella partiet spelade bäst är den som vinner, rättvist och välförtjänt även i de spel där slumpen spelar roll.

I en tid där det digitala används för att stimulera eller i värsta fall ersätta människors fantasi, finns alltså en längtan efter klassiska spel. Inte klassiker i form av gamla spel med stort inslag av slump, utan ett fysiskt bräde, figurer, kort, brickor och symboler. Och det finns en närmast oändlig mängd att välja på numera. Det som kännetecknar ett bra spel att samlas kring är att spelarna ställs inför val och måste göra meningsfulla beslut. Att inse att något måste väljas bort för att något annat aktivt ska kunna väljas är en viktig insikt.

Det kan också med fog sägas att ett spel liknar marknadsekonomin i det att det finns en uppsättning regler – en yttre ram – inom vilken aktörerna är fria att utforska vad som kan gagna dem mest. Inte sällan finns ytterligare en likhet i det att själva spelandet är både en individuell och en kollektiv sökprocess. Visserligen kan jag sitta och klura ut vad som är optimalt, men inget hindrar att jag lär mig av någon annans smartare strategi och i det nuvarande eller framtida partier imiterar detta för att på så sätt nå större framgång. Misstag sker och förluster inträffar och det är något man får leva med. Som Beckett konstaterade: ”Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.”

När andra visar nyfikenhet för mitt spelintresse, brukar jag förklara med att det är som Monopol eller Risk, fast nya, mer intressanta spel. Kanske som Catan, Carcassonne eller Ticket to Ride. Eller Funkenschlag och Terraforming Mars för att betraktas som en van spelare.

Inom den mer intresserade spelvärlden finns det två viktiga institutioner att förhålla sig till. Hemsidan www.boardgamegeek.com som är den samlade databasen över publicerade spel. Här kan man finna nyheter, recensioner, regelfrågor, strategidiskussioner och bilder. Ett närmast nödvändigt redskap för den som vill orientera sig eller har konkreta frågor.

Den andra är Spiel, den årliga spelmässan som hålls i tyska Essen i oktober. Där samlas de etablerade spelförlagen, indieförlagen och de mer hoppfulla amatörerna. Mässan tycks växa för varje år och 2018 var det 190 000 besökare utspritt på fyra dagar. Omkring 1 400 nyheter presenterades, varav 200 var demoversioner som ännu inte fanns till salu. Ändå ett oöverskådligt utbud.

Att besöka Spiel är lite som Bokmässan, men med högre nördfaktor och utan det som tidigare kallades kulturpersonligheter. En del av de mest kända spelmakarna har sessioner där de signerar sina spel. Och man reser dit med tom resväska och hem med en fylld.

Patrik Strömer är bland annat Generalsekreterare i Svenska Snustillverkarföreningen

Speltips:

Så vad är då råden till den spelintresserade inför julen? Naturligtvis går det inte att säga vad som är det bästa spelet, det är beroende på sällskap och tillfälle. Men här kommer en lista över rekommendationer som kanske kan vara vägledning. Utan inbördes rangordning.

Dixit – Lite som klassikern Rappakalja fast med bilder. En av spelarna ger en ledtråd, som inte får vara för lätt eller för svår och övriga spelare väljer ett av sina kort och sedan får alla gissa vilket som är det rätta.

Funkenschlag/Power Grid Det låter såklart fränare på tyska. Köp kraftverk, råvaror och elektrifiera städer. Mycket bättre än Monopol när det gäller att tjäna pengar. Dessutom spännande in i det sista.

Pandemic Spelarna mot spelet. Alla måste hjälpas åt för att förhindra utbrott av sjukdomar över hela världen. Nervkittlande. Dessutom har det gjort två specialversioner, så kallade Legacy, där själva grundspelet förändras efter varje parti.

Heckmeck am Bratwurmeck Heter Pickomino i svensk version, och är ett rätt enkelt men klurigt tärningsspel där man ska samla på små maskar. Gulligt! Och sedan aldrig mer Yatzy, OK?

Ticket to Ride En modern klassiker, som numera rätt många har provat. Samla kort i olika färger och bygg tågsträckor över en kontinent (Nordamerika i originalet, men det finns massor med varianter) Och bygg innan någon annan gör det!

The Mind Spelet som rent tekniskt är ett spel, men nästan mer en upplevelse. Det är en kollektiv patiens. Och det låter kanske simpelt, men man får inte kommunicera med varandra. Så att lägga kort i stigande ordning utan att veta vem som har det lägsta kortet är inte utan nerver.

Azul Blev årets spel i Tyskland 2018 och kommer säkert att få fler utmärkelser framöver. Ta mosaikbrickor från mitten och lägg dem i rätt mönster. Vackert och elegant.

Terraforming Mars Det svenska succéspelet som rankas som fjärde bäst i världen. Kan tyckas oöverskådligt med mängden kort som ger variation i hur du gör den röda planeten beboelig. Men förvånansvärt enkelt att spela. Den generella rådet att ha någon som kan spelet, åtminstone kan förklara det, eller se en instruktionsvideo är extra relevant i det här fallet.