Medborgare, vet din plats

Försämrade 3:12 regler som slår undan benen på företagare och entreprenörer, återinförd förmögenhetsskatt som driver kapital utomlands, sänkt tak på ISK som missgynnar vanligt folks sparande och prat om återinförd fastighetsskatt, vilket riskerar att skapa kaos på en redan överhettad bostadsmarknad. Vad vill Socialdemokraterna med Sveriges ekonomi, egentligen, undrar Amanda Wollstad.

En ny ”miljonärsskatt”, som ”minskar klyftorna”. Budskapet är onekligen klassiskt socialdemokratiskt, på gränsen till antikt. Och frågan är om inte tiden sprungit ifrån klasskampsretoriken i sin mest populistiska form. För vilka är miljonärerna som ska beskattas, egentligen? Tjänstemännen som har alla sina besparingar knutna i bostaden? Småföretagarna med pengarna bundna i verksamheten? Entreprenören som hamnat utanför de rigida svenska trygghetssystemen och gnetat ihop till en egen pension?

Så ser de nämligen ut, de svenska miljonärerna. De högst ordinära, hårt arbetande människorna som med lite tur, timing och mycket slit lyckats skrapa ihop en liten förmögenhet. En egen trygghet.

Visst finns det undantag. Några har väldigt mycket pengar. De har också ofta väldigt mycket resurser. Tillräckligt för att flytta pengarna utomlands, så statskassan får ännu mindre i skatteintäkter. Men kanske framförallt så pengarna investeras någon annanstans. Så företagen växer och jobben skapas långt utanför Sveriges gränser.

Vi har sett det förr. Sjuttio- och åttiotalets förmögenhets-, arv och gåvoskatter drev kapital ur landet eller låste det i rigida stiftelser. Vi såg också vad som hände när skatterna avskaffades, och en del av företagarna hittade hem. När Ingvar Kamprad började skatta i sin hemkommun.

Däremot såg vi aldrig vad som hade kunnat ske om pengarna – och de som skapat dem – stannade i Sverige.

Inte ens riktigt rika människor brukar ha ett pengavalv med guldmynt de simmar omkring i på helgerna. De investerar, handlar, startar företag och betalar för andras. De skapar mer pengar. Åt sig själva, men också åt många andra. De anställda i företagen de driver. Sina underentreprenörer. Deras underentreprenörer. Samhället, när de betalar skatt och moms och sociala avgifter.

Det finns ingen som tjänar på att de väljer att låta bli. Och Sverige tjänar definitivt inte på att de väljer att ta sitt driv, sitt kapital och sina investeringar någon annans stans. För kapitalet är inte statiskt. Man når en punkt där lönen inte längre är mödan värd, och då skapas inte längre något kapital att beskatta. Alls.

Med den vetskapen låter Socialdemokratins ord om rättvisa snarare som en avundsjuk önskan om att alla ska ha det lika dåligt. Och kanske säger det något om ideologins innersta väsen.

Försök inte förbättra din egen situation. Vet din plats. Förbli beroende av hyresköerna, A-kassan, Försäkringskassan, den allmänna pensionen. Våga inte sticka ut, eller ta kontroll över ditt eget liv.

Medborgare, vet din plats. Och förbli beroende av Partiets välvilja.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift