Miljardären och yttrandefriheten

”Mr Jones” är en av de filmer som råkat nå landets ännu öppna biografer mitt i coronaepidemin. Det är synd eftersom det är en väldigt bra och angelägen film om ett av de mörkaste kapitlen i Europas, Rysslands och kommunismens historia, skriver Mats Fält.

Huvudpersonen är en rådgivare till den brittiska regeringen som vill att Europa ska reagera på det han tror är en katastrof i Sovjetunionen. Siffrorna stämmer inte och det är oerhört svårt att få ut information från Stalins rike. Istället för stöd får vår hjälte sparken – det är i depressionstider inte läge för moralisk utrikespolitik. Dessutom rapporterar New York Times stjärnreporter Walter Duranty att Sovjetunionen är ett land som beslutsamt går mot framtiden. Visst finns det problem och motsättningar, men Stalin vill väl och det mesta är falsk och illvillig propaganda.

Efter att ha lämnat Whitehall bluffar sig mr Jones som journalist till Moskva och till slut även till svältens och den totala terrorns Ukraina. Walter Duranty visar sig vara en lögnare som gör drängtjänst för diktaturen och den nya sköna värld som han tror sig främja genom sin totala brist på moral och ansvar. Ukraina är ett helvete vars massvält finansierar utbyggnaden av den ryska tunga industrin. Export av mat betalar för nya kraftverk och lastbilsfabriken. Kannibalism och massdöd är inte illvillig propaganda – det är vardag för Ukrainas folk.

Tack vare sitt brittiska medborgarskap lyckas filmens huvudperson ta sig tillbaka till Storbritannien. Väl där möts han av tvivel och rädsla. Tvivel på det han faktiskt sett på plats i Ukraina och rädsla för att publicera uppgifter som strider mot den bild som målats av Durantys lögner och den officiella sovjetiska propagandan. Det har ett pris, både för redaktörer och tidningsägare, att ifrågasätta kollegornas information och därmed också den av de flesta regeringar förda politiken. Handeln med Sovjetunionen ökar och många företag investerar i stor skala – ungefär som i dagens Kina.
USA erkänner Stalins rike 1933 – även här spelade Durantys lögner en stor roll. Han belönas till och med med Pulitzerpriset för sina tjänster för Stalin. Priset drogs aldrig tillbaks och Duranty bad aldrig om ursäkt.

Ett av flera viktiga inslag i filmen är hur mr Jones till slut når ut till omvärlden med sina obekväma sanningar. Han lyckas mot alla odds komma i direkt kontakt med tidningsmogulen William Randolph Hearst. Hearst tror på budskapet och tillåter publicering. I kraft av sin starka ställning på marknaden och familjens förmögenhet kan han ta risken för bakslag och kritik från konkurrenterna. En lokalredaktör på en regional tidning hade inte vågat. En chef på public service hade troligen inte heller gett sig in på företaget – allra minst som Durantys lögner representerade den progressiva framtid som redan förfört så många intellektuella.

”Mr Jones” betonar värdet av både demokrati i allmänhet och av maktspridning inom ramen även för fullt fungerande demokratier. Miljardärer som har makt och möjlighet att tänka själva är en viktig del av denna balans mellan makthavare. Ibland kan de vara de livbojar som den fria debatten så väl behöver.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun