Minnen av Zetterberg och hans gärning

Hans Zetterberg tog 2011 emot Bohmanpriset av Bohmanfondens ordförande Mats Johansson och statsminister Fredrik Reinfeldt. Foto: Erika Aldenberg

Hans L Zetterberg (1927-2014) har avlidit. Som sociologiprofessor, opinionsforskare, chefredaktör och idéfilosof blev han en röst att lyssna till i svensk samhällsdebatt. De senaste dagarna har flera av hans medarbetare hyllat hans gärning i olika minnesord. Här några av dem samlade av Mats Johansson.

Hans L Zetterberg var en självtänkare, en rar art i svenskt samhällsliv, därtill fostrad i bästa amerikanska tradition där varje framgångsrik akademisk karriär byggde på konkurrenskraft medelst originalitet i tal och skrift.

Många minnesvärda samtal genom åren hade en sak gemensamt; man kom ut något klokare. Ibland skedde de i moderata sammanhang, ofta tillsammans med Per Unckel, ännu oftare i näringslivskretsar i Sture Eskilssons regi. Filosofiska kvällar under stjärnhimlen i Rocas Rojas på Gran Canaria med Hans och Karin Busch Zetterberg hörde till höjdpunkterna under den intellektuella säsongen.

Praktiskt samarbetade vi under Timbrotiden då Hans inspirerade som ledamot av Ratios vetenskapliga råd tillsammans med Torgny Segerstedt, Erik Dahmén, Tor Ragnar Gerholm, Ingemar Ståhl och Stig Strömholm, idel klara hjärnor med Carl-Johan Westholm som sekreterare. I denna informella tankesmedja tänktes många av de tankar som skulle utgöra stommen i borgerlighetens renässans och maktpåverkan från 70-tal till 90-tal. Hans ledde senare också det privata City-universitetets forskningsprojekt om den svenska socialstaten, och jag hade som förlagschef äran att publicera flera av hans skrifter.

Nu är han inte längre med oss, men hans idéer finns kvar. De kan studeras bland annat i volymen Zetterberg. Texter i urval (Timbro 2011).

Ett föredrag som sammanfattar det mångfaldens paradigm som han skapade finns bevarat från Bohmanfondens årskonferens 2011, då Hans blev årets Bohmanpristagare och mottog priset från statsminister Fredrik Reinfeldt och undertecknad som ordförande i fonden.

En av hans många adepter genom åren, Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, tecknade en utförlig bild av hans gärning i minnesord i SvD (30/11):

För väldigt många har Hans L Zetterberg betytt mycket för den ideologiska, samhälleliga och politiska reflektionen. Hans rika produktion är en guldgruva, och hans forskning unik. Den har riktat in sig på att fördjupa förståelsen av de olika samhällssfärerna, och deras påverkan på varandra. I ett samhälle som det svenska, där politikens samhällssfär har fått så stort utrymme (ibland på bekostnad av andra), har hans arbete skapat insikt om vad den politiska dimensionen återskapar för värderingar och beteenden hos medborgarna när det gäller synen på dem själva och samhällsgemenskapen.

Lifvendahl påpekar att Zetterberg hade en publik även på den internationella arenan, för vilken han skrev ett praktverk mot slutet av sitt liv:

Zetterberg hade, till skillnad från många som ägnar tid åt att analysera delarna, en förmåga att se och bejaka helheten. Han ville skapa förståelse för samhällets dynamik ur alla dess dimensioner – det allsidiga samhället, som han kallade det och som i hans pågående forskningsarbete översattes till The Many-Splendored Society.

Även tidigare statsrådet Ulf Kristersson, en gång MUF-ordförande, skriver om inspiratören Zetterberg:

Från och med det moderata programarbetet 1990 blev han en fast punkt i min egen politiska värderingskompass. Och ingen har betytt lika mycket för mig som Hans, när det gäller den rätt svåra konsten att försöka förena starka och lite högtidliga värderingar med det praktiska gnetandet i vardagspolitiken. Genom åren har han bidragit otaliga gånger. Jag tror faktiskt inte att jag har givit mig i kast med något enda större förändringsprojekt i politiken utan att i vart fall på ett litet hörn involvera Hans. Ibland på hans eget initiativ, som när han fick mig att skriva en hel bok om svensk socialpolitisk historia (antagligen med baktanken att då tvingas ju den då unge riksdagsmannen lära sig något om allt han vill ha åsikter om, och det funkade…).

Mångårige medarbetaren Carl-Johan Westholm lyfter fram Zetterbergs insatser i det unika Ratiorådet i en betraktelse på Timbros hemsida:

Mitt första möte med Hans var i början av augusti 1976, där han för Sture Eskilssons grupp av unga medarbetare inom och utanför SAF deltog i diskussionerna vid ett planeringsmöte i Storlien och analyserade inkommande valprognoser. Samma månad kom från trycket ”Vi kan ännu välja. Fakta om Meidnerplanen” med bland andra Hans och Stig Strömholm som författare av var sitt kapitel. Det var innan Timbro aktiverats, och boken, med den blågula flaggan och den röda LO-flaggan vajande tillsammans på omslaget, utkom på Askild & Kärnekull. SAF höll sin första kongress 1977 i samband med sitt 75-årsjubileum. Till den skrevs många rapporter av utomstående experter. ”Arbete som livsstil” hette Hans rapport – den blev den mest uppmärksammade, och titeln har slagit rot i det svenska språket… Men arbetet var inte det enda som intresserade Hans. Ekonomi är viktigt, men inte det enda. Inte heller politik, även om dess utövare gärna vill utsträcka politikens metoder, omröstningar, till allt fler områden. Ett allsidigt samhälle utmärks också av andra sfärer, som måste tillåtas vara oberoende av varandra.

Hans argumenterade som intellektuell, väl förankrad i sociologins klassiker, inte med partipolitikens vanligaste etiketter, men om något representerade han en utveckling av det liberalkonservativa tänkandet från Gösta Bohman. Till dennes marknadsekonomiskt präglade liberalism fogade han några betydelsebärande distinktioner, främst den att ett modernt samhälle består av tre sfärer: den offentliga (stat och kommun), den privata (marknaden) och en tredje – civilsamhället (familj, fria sammanslutningar, spontana ordningar).

I denna tredje del fungerar en annan logik och ett annat språk än i de andra sfärerna, vilket innebär att samhället bör ordnas subsidiärt så att makten över besluten separeras och fattas på rätt nivå, i kontrast till ett samhälle där all maktutövning integreras, förs uppåt och samlas i en central zon där politikens beslutsfattare dominerar.

Om detta kunde vi träta; jag menade att det egentligen bara fanns två sfärer, den offentliga baserad på tvångsmakt och den frivilliga utgående från avtal, individuell autonomi. Till vilket Hans brukade påpeka att inte alla relationer kunde följa marknadens lagar, ekonomiseras.

Hans fördjupade och formulerade med tiden förståelsen av det moderna, komplexa samhället med analysen av de oberoende sfärerna som borde förbli just sådana, självstyrande. I dag ser vi dagliga exempel på motsatsen, hur en rödgrön värld vill styra kultur, vetenskap, undervisning, religion och företagande med skatter och andra regleringar. Kvoteringssamhället.

Om det kan finnas något sådant som en konservativ libertarian tror jag Hans kan kallas sådan, snarare än kristdemokrat. Ordning och frihet men inte anarki. Han polemiserade gärna mot libertariansk enögdhet. Konservativ i den lilla världen, liberal i den stora, som han själv skrev.

Mats Johansson, ordförande i tankesmedjan Frivärld, har varit ordförande i Bohmanfonden och Lindmanfonden.

En omfattande utgivning på svenska och engelska finns samlad på Zetterbergs hemsida.

I SvD finns ett koncentrat av Zetterbergs grundtankar med hans egna ord.

Vid Bohmanfondens prisutdelning 2011 höll Zetterberg ett långt tacktal i form av en föreläsning som filmades.