Missnöjet med Obama förklarar valutgången

Demokraternas tillbakagång i amerikanska kongressvalet förklaras i första hand av missnöjet med Barack Obama som president. Väljarna valde att rösta mot den sittande presidenten snarare än för republikanerna. Trots detta kan presidenten komma att nå framgångar med frihandelsavtalet TTIP eftersom republikanerna är mer frihandelsvänliga än hans eget parti, skriver Katie Hagström i en kommentar till valutgången.

Republikanernas överväldigande seger i tisdagens amerikanska mellanårsval innebär för deras del en förstärkt majoritet i representanthuset. Viktigare för republikanerna är dock den återvunna majoriteten i senaten. President Barack Obama går därmed miste om det skydd som en demokratisk senat har erbjudit honom. I princip består Obamas valmöjligheter de två sista åren av hans presidentskap av att antingen låta lagstiftning han ogillar passera eller nyttja sin vetomakt.

Republikanerna kommer återkommande försöka att tränga in presidenten allt längre in i detta hörn. Högt på det republikanska partiets agenda står bland annat att: godkänna Keystone XL (den omdebatterade oljeledningen som ska gå från Kanada till Texas), stoppa Obamas planer på ett kärnenergiavtal med Iran och urvattna Obamacare. Vetomakten har Obama nyttjat endast två gånger men lär se sig tvungen att göra det fler gånger.

Samtidigt som det går att konstatera att amerikanerna röstat fram republikanerna är det viktigt att notera att de främst röstat mot Obama. Mot både hans politik och personlighet. Obamas hantering vad gäller ISIS och ebola, de offentliga finanserna, samt hans ständiga golfande, har irriterat och frustrerat många väljare. I sökandet efter ett mer kompetent och ansvarstagande styre har de straffat Obama genom att rösta mot hans partikamrater.

Särskilt iögonfallande är att flera traditionellt demokratiska delstater nu kommer att styras av republikanska guvernörer: Illinois, Maryland, Massachusetts och Michigan. Många väljare kastade partibeteckningen åt sidan, ett välkommet tecken med tanke på den polarisering amerikansk politik alltför länge har präglats av.

President Obama har aldrig varit mindre populär än nu. I mellanårsvalet stod 36 senatsplatser på spel och endast en demokratisk kandidat, Gary Peters från Michigan, bjöd in Obama att delta i sin kampanj. Peters kunde kosta på sig det då hans ledning över sin motståndare redan var stor. Republikanernas framgångar i veckan markerar slutet för Obamas rockstjärnstatus. Nu får han acceptera att rampljuset framöver riktas mot Hillary Clinton.

Valresultatets kanske bästa nyhet ur ett europeiskt perspektiv är en mer frihandelsvänlig senat. Paradoxalt nog torde en republikanskt kontrollerad senat, i stället för en demokratisk, vara enklare för Obama att arbeta med vad gäller frihandelsavtalet med EU (TTIP). I den amerikanska kongressen antingen godkänns eller underkänns en internationell handelslag i sin helhet. Varken ändringar eller filibusters är tillåtna. Generellt sett är demokraterna försiktiga i frihandelsfrågor eftersom de i många fall är beroende av fackföreningars stöd. Det mer ekonomiskt frihetliga republikanska partiet ser frihandel snarare som en möjlighet för fler jobb än som en risk för att jobb skulle gå förlorade.

Majoritetsskiftet i senaten kan därför fungera som en vitamininjektion i förhandlingarna med EU då utsikterna för ett avtal att röstas igenom i kongressen förbättras. Å andra sidan, om Obama lyckas ro ett avtal i hamn kan det mycket väl ses som en fjäder i hatten för presidenten, något republikanerna för allt i världen inte vill ge honom. Det vore dock välkommet om republikanerna är en konstruktiv part i TTIP-förhandlingarna.

Det amerikanska folket vore betjänta av ett republikanskt parti som inte bara attackerar demokraterna, utan också visar sig beredda att leda USA framåt. För att vinna på sikt räcker det inte med att påvisa vad partiet är emot, utan de bör erbjuda konservativa och klassiskt liberala lösningar på amerikanernas problem.

Amerikanska statsvetare har myntat begreppet ”six year itch”. Det beskriver en situation då presidenten är inne på sitt sjätte år och landet har mellanårsval. Och att det historiskt sett har gynnat partiet som inte innehar presidentskapet. Republikanerna vann denna gång, men mot Hillary Clinton 2016 kommer det att krävas mer än att luta sig mot någon politisk ”vetenskap” och Obamas impopularitet. I baseball har du tre chanser att slå en träff och om två år kommer vi att veta om det blir ”strike out” för republikanerna eller om de lyckas med en efterlängtad ”home run” genom att ta tillbaka Vita huset.

Katie Hagström är ordförande för Sweden Republicans Overseas. Hon är ursprungligen från Michigan och innan hon flyttade till Sverige år 2013 jobbade hon i USA:s representanthus.