Moderater ska vara både liberala och konservativa

Moderaternas idéprogram anno 2011 kommer att gå till historien som ett av de mer märkliga inslagen i partiets historia – i negativ mening. Det skriver Stefan Olsson, som menar att partiet nu står i begrepp att anta ett program som inte inkluderar det som för många moderater är själva kärnan i den moderata ideologin. Den moderata partistämman inleddes igår.

I helgen har Moderaterna partistämma där ett nytt idéprogram ska antas. Idéprogram har sällan någon praktiskt betydelse för vardagens politik. Betydelsen ligger snarare i det symboliska, i utformandet av den egna identiteten. Vilka är vi? Var hör vi hemma i den politiska idéhistorien?

En fråga som Moderaterna alltid brottats med är hur det konservativa arvet ska förhålla sig det liberala. Partiet är bärare av båda idétraditionerna, vilket ibland skapar identitetsmässig förvirring. Måste man välja om man är liberal eller konservativ?

Därför har det varit klokt av partiet att i sina tidigare idéprogram ta med tydliga ideologiska markörer för att visa att den framtidsoptimistiska liberala individualismen inte står i ett motsatsförhållande till bevarandet av traditionella värderingar.

Redan 1919, när Moderaterna formulerade sitt första partiprogram efter allmänna rösträttens införande, betonades både frihet och ansvar: ”Lydnad för lagarna. Färre lagar men goda. Uppfostran till självansvar. Fri tävlan för alla dugliga.” Särskilt kyrkans ställning nämndes: ”Sveriges folk ett kristet folk”.

På samma sätt kom ett tydligt ansvarsperspektiv att också inkluderas i det i övrigt mycket liberala idéprogram som partiet antog så sent som 2001: ”ett samhälle utgörs också av dess traditioner, sin kultur och sin historia. Genom generationer formas här det som varken bör eller kan kullkastas av ombytlighet och modenycker”. Precis som förr konstaterades också att den värdegrund kristendomen stått för är något som partiet bör värna.

Med 2011 års förslag till nytt idéprogram är dock denna typ av klassiska moderata formuleringar som bortblåsta. Det är praktiskt taget omöjligt att hitta någon referens bakåt till tidigare idéprogram. Istället förekommer den märkliga formuleringen: ”Våra starkaste traditioner och värderingar kommer från upplysningstidens uppbrott mot överheter och dogmer”.

Formuleringen bekräftar idéprogrammets historielöshet. Det råder förvisso inget tvivel om att Moderaterna precis som alla andra moderna västerländska partier har låtit sig inspireras av Upplysningen, men att påstå att partiet skulle ha varit en drivande kraft för nedrivande av kyrka och kungamakt är en osanning. Det är falsk historieskrivning.

Moderaternas idéprogram anno 2011 kommer att gå till historien som ett av de mer märkliga inslagen i partiets historia – i negativ mening. Inget talar för att det kommer att bli långlivat. Icke desto mindre är det olyckligt att partiet nu står i begrepp att anta ett program som inte inkluderar det som för många moderater är själva kärnan i den moderata ideologin.

Jag brukar säga som så att vi moderater vill att var och en ska ha rätt att bestämma över sitt liv själv – men göra det bra. Frihet och ansvar är två sidor av samma mynt. Den frihet vi vill ha och förtjänar har vi inte fått ur tomma intet. Vi har fått den till skänks av tidigare generationer. De byggde upp ett välordnat och frihetsälskande samhälle åt oss. Det är nu vår uppgift att föra detta arv vidare. Det är på så sätt jag menar att vi moderater förenar liberala värderingar inom ramen för en konservativ tradition. (SNB)

Stefan Olsson är moderat partimedlem och författare till nyutkomna Handbok i konservatism (Atlantis förlag).