Moderaterna reformerar för att stärka Sveriges försvarsförmåga

När Alliansen tog över regeringsmakten 2006 ärvdes ett försvar närmast i spillror. Detta är viktigt att bära med sig när Sveriges försvarsförmåga nu debatteras. Vi befinner oss fortfarande i inledningen av en stor försvarsreform och många utmaningar kvarstår. Det skriver Cecilia Widegren och Hans Wallmark.

Moderaterna har de senaste åren varit drivande i att genomföra en historisk och stor försvarsreform i Sverige. Detta är ett omfattande arbete som ger Sverige ett modernt och ändamålsenligt försvar, för dagens verklighet och beredskap för morgondagens utmaningar. Vår förmåga stärks. Utmaningarna är många och stora när det gäller reformen, inte minst att berätta varför behovet av den är så tydlig. Inte minst det senare kan ödmjukt konstateras. Alliansregeringen genomför gemensam politik. Det finns anledning för oss alla att bli bättre på att skapa förståelse för den nödvändiga förändring som nu sker.

Sverige befinner sig i början på den stora försvarsreformen. När Alliansen tog över regeringsmakten 2006 ärvdes ett försvar närmast i spillror. Beredskapen var låg, organisationen inte anpassad till uppgiften och den nationella försvarsplaneringen hade avskaffats. Socialdemokraterna hade under sin tid i regering monterat ner bärande delar av det gamla invasionsförsvaret, en lång rad regementen lades ner, utan att ha en tydlig bild av vart man var på väg.

Den gamla Försvarsberedningen skrev i sin försvarspolitiska rapport till regeringen 2008 om utmaningar som att det i realiteten fanns fyra olika produktionssystem för förbanden. Omsättningstakten på förbanden låg på mellan ett och tre år, vilket illustrerar problemen med att hålla ihop samövade förband över tid. Vidare konstaterade den att jämfört med andra länder levererade det svenska värnpliktssystemet färre användbara förband med lägre operativ effekt och med endast en begränsad politisk handlingsfrihet. Det politiska kravet var att endast en tredjedel av den nationella insatsorganisationen, cirka 10 000 man, skulle vara tillgänglig för insats inom ett år. Övriga delar av insatsorganisationen skulle finnas tillgängliga inom ett till tre år.

Detta är viktigt att bära med sig när Sveriges försvarsförmåga nu debatteras. Vad Moderaterna och alliansregeringen har gjort är att sätta upp tydliga uppgifter försvaret och inte minst hur Försvarsmakten ska utvecklas för att nå målen. Hur vi går från ett invasionsförsvar med låg beredskap till ett modernt insatsförsvar som snabbt kan möta eventuella hot och utmaningar. Det handlar om en betydande förändring men också perspektivförskjutning.

Värnplikten har gjorts vilande och ersatts av frivillig rekrytering. Två separata insatsorganisationer har blivit en, där samma soldater kan användas både för försvaret av Sverige och i internationella insatser. Hemvärnet har stärkts genom längre utbildning och mer modern utrustning. Den nationella försvarsplaneringen har återtagits. En ändamålsenlig materielförsörjning som prioriterar försvarets operativa behov har antagits.

Låt oss ärligt konstatera: Vi befinner oss fortfarande i inledningen av reformen och många utmaningar kvarstår.

En annan fråga som berörts är Sveriges möjligheter att samverka med våra grannländer i händelse av en kris. Överbefälhavarens bedömning är att vi har goda möjligheter att både ge och ta emot militär hjälp i enlighet med solidaritetsförklaringen. Att skapa säkerhet i samverkan med andra är något som blivit allt viktigare i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige är idag en mycket aktiv aktör när det gäller att medverka till att skapa säkerhet och stabilitet i omvärlden.

Vår utgångspunkt är att det är möjligt, och helt nödvändigt, att prioritera det nationella försvaret, samtidigt som vi deltar i internationella insatser. Genom att agera utomlands bidrar vi på ett handgripligt sätt till säkerhet och stabilitet i oroliga hörn av världen. Vi i Sverige är inte immuna mot oro i andra länder. Instabila stater blir ofta fristäder för terrorister som hotar såväl grannländer som säkerheten globalt. Den fruktansvärda händelseutvecklingen i Syrien illustrerar väl sambanden. Från tidigare runt 600 flyktingar och asylsökande per år till vårt land jämfört med dagens bortåt 8000!

I Algeriet har vi kunnat se hur ett begränsat antal terrorister kunnat ställa till stor skada. Ett annat exempel är de pirater som hotar handelssjöfarten i Adenviken från baser i Somalia. I och med den ökade globaliseringen blir vi allt mer beroende av internationella handelsflöden. Det gör att vi också måste kunna skydda transporter och trafik mot eventuella hot. Efter att riksdagen fattat beslut kommer Sverige nu för tredje gången att bidra till den internationella marina styrka som skyddar handelssjöfarten i Adenviken och FN:s hjälpsändningar till Somalia – Operation Atalanta.

I flera internationella sammanhang samverkar Sverige med Nato. Detta gör vi utan att vara medlem, men istället en uppskattad partner som gjort viktiga insatser i till exempel Libyen och Afghanistan.

Moderaterna har stämmobeslut på att Sverige bör gå med i Nato. Ett sådant beslut förutsätter dock att det finns både ett brett parlamentariskt som folkligt stöd för ett medlemskap. I dagsläget är inte något av de villkoren uppfyllda. Moderaterna och Folkpartiet är idag de enda partierna i riksdagen som är för ett medlemskap och det folkliga stödet ligger på runt 30 procent. Förhoppningsvis kan den debatt vi nu fått om Nato bidra till att fler engagerar sig och att argumenten skärskådas ordentligt.

Vad som är centralt är att Sverige nu får ett försvar som är anpassat till den gränslösa och komplexa hotbild vi står inför. De gamla militära hoten kvarstår fast i en annan form, men flera nya utmaningar som påverkar vår säkerhet har tillkommit. För att nämna några så handlar det exempelvis om internationell terrorism, organiserad brottslighet och effekter av ett förändrat klimat.

Försvarsberedningen arbetar just nu med en omvärldsrapport som ska vara klar i juni. I den ska redovisas en bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och sammanhängande konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Dessa slutsatser kommer sedan att ligga till grund för en försvarspolitisk rapport i nästa steg. Båda dessa rapporter kommer att vara viktiga underlag för försvarsbeslutet 2015.

Det som är viktigt i nuläget är att vårda försvarsreformen – att vara uppmärksam på de utmaningar som uppkommer och sätta in relevanta åtgärder. Det kan gälla allt från soldaternas villkor till att det finns materiel som tillgodoser försvarets operativa behov. Därför kommer vi från riksdagen att noga följa det som händer. Vi moderater är stolta över det svenska försvaret och övertygade om att försvarsreformen stärker vår förmåga både nationellt och internationellt.

Cecilia Widegren (M) är riksdagsledamot Skaraborg, försvarsutskottets vice ordförande tillika alliansgruppledare samt ordförande i försvarsberedningen.




Hans Wallmark (M) är ordförande i utrikesutskottet och ledamot i försvarsberedningen.

Läs tidigare inlägg i försvarsdebatten här:
Natomedlemskapet löser viktiga problem (25/1) av Bo Hugemark
Sveriges beredskap är god (18/1) av Torbjörn Kvist
Den moderata försvarspolitiken vid vägs ände (11/1) av Erik Hafström
En hundranioåring borde veta bättre (11/1) av Siri Steijer