Möller är en dålig förebild

Gustav Möller är för de flesta bara bekant för att han tillskrivs citatet ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Han var en legendar i den tidiga socialdemokratin och satt i nästan 20 år som socialminister, och som partisekreterare i 24 år. Större delen av tiden hade han posterna parallellt. Ofta beskrivs han som arkitekten bakom barnbidraget, folktandvården, folkpensionen och den allmänna sjukvården. Han var också en av de som skulle kunna tänkas efterträda Per-Albin Hansson. En gigant verkligen. Och det blir därför så roligt när han kan citeras mot socialdemokratin.

När socialdemokraterna den 24 mars publicerade en bild på Möller med citatet så blev jag verkligen förvånad. Inte för att man gör det samma dag som miljardrullningen till EU röstades i riksdagen utan för att de vågar lyfta fram Möller. I en tid då man vill riva statyerna på Linné, hur kommer man ens på tanken att damma av Möller?

Möller banar väg för välfärdsstaten och han vill verkligen ha koll på varje krona. Det är den trevliga bilden som finns på wiki och i många uppslagsverk. För att få den fulla bilden av Möller ska man inte söka på hans namn utan på mer specifika händelser. Möller var socialminister 1932-1951 med några små hack. Varken 1934 eller 1941 års steriliseringslagar brukar nämnas, trots att uppskattningsvis 30 000 personer steriliserades mot sin vilja. Inte heller talas det ofta om tattarinventeringen som genomfördes under 1943 och 1944.

De svenska tvångssteriliseringarna börjar med en motion från en socialdemokratin på tidigt 20-tal. Den resulterar i en utredning som när den är färdig i slutet av 20-talet anses för mild. När socialdemokraterna får makten i början av 30-talet så skyndas lagstiftningen på och 1934 kommer den första lagstiftningen på plats. Den medger, i huvudsak, tvångssterilisering på medicinsk grund men anses för vek när välfärdsstaten byggs ut och från 1941 så utökas grunden med bland annat social, ekonomisk och eugenisk grund. Eugenisk är ett annat ord för rashygien.

Den ideologiska motiveringen av tvångssteriliseringarna dubbel. Å ena sidan rashygien där man uppfattar att det finns en ras i rasen som har negativa ärftliga egenskaper som kan rensas ut om de dåliga inte längre kan få barn. Politikerna gav sig själva rollen som ett slags genetisk trädgårdsmästare som skulle rensa ut ogräset. Den ekonomiska sidan ser att man kan bygga ut välfärden för de skötsamma om inte andra får barn som staten måste försörjas. Uppfattningen att det finns en sådan misskötsam grupp som ligger andra till last är djup. Till exempel så exkluderas grupper som lever på vissa bidrag, försatts i konkurs etc från rösträtt fram till 1944 – trots att socialdemokraterna då regerat i 12 år. De utgjorde ungefär en tiondel av befolkningen. Det gjordes stor skillnad på de skötsamma och de andra. Uppfattningen att samhället är för alla kommer inom socialdemokratin först senare.

Den enskilda steriliseringen kunde ske på väldigt olika grund och ungefär 9 av 10 steriliseringar drabbade kvinnor. Orsaken kunde vara att någon uppfattades som promiskuös, att en familj inte kunde försörja sig eller i mer sällan utifrån ras. Samer och romer drabbades mindre än de svenskar som uppfattades som tattare. Något exakt definition slogs aldrig helt fast men det var svenskar som inte helt passade in i samhället – ofta resande. Det fanns också mildare tvång där man hotade att frånta familjer vårdnaden om barnen om de inte medgav sterilisering eller att bidrag eller abort villkoras med sterilisering. Det finns också fall där unga kvinnor tvingats välja på anstalt eller sterilisering.

Vill man förstå Möllers syn på slöseri och vad som hindrade att välfärdsstaten byggdes ut för de skötsamma så är det här en helt central bit. Möllers syn på slöseri var inte kommunala kommunikatörer eller skolkoncerners skatteplanering. Det är något helt annat. Möller är del av något som är genuint ont. När Möller diskuterar ras är det inte en fråga om vem som är svensk utan också om vilka familjeträd som ska kapas. Oavsett om det är av ekonomiska eller eugeniska orsaker så uppfattas människor genetiskt mindre värda och generna skall stoppas från att spridas.

Att socialdemokraterna väljer att lyfta fram Möller som någon man gör en lite kul meme av är faktiskt ganska förvånade. I vad som tycks vara en valrörelse där brunsmetning är huvudstrategin borde de tvärtom försöka gömma undan Möller i partihistoriens allra mörkaste vrår. Möller är inte bara en av medarkitekterna till välfärdsstaten utan också till tvångssteriliseringarna.

Nedan finns ett exempel på synen och språket på de som ansågs problematiska. Socialstyrelsen förklarar bakgrunden till tattarinventeringen några år tidigare.

Klas Hjort är fri debattör

“Begreppet tattare

Tattare var tidigare den vanliga benämningen i vårt land på zigenare. Ordet uppges stamma från lågtyskan och skall ha uppkommit därigenom, att zigenarna vid sitt första uppträdande i norra Tyskland troddes leda sitt ursprung från tatariska folk.

Genom en betydelseförskjutning har tattare sedermera blivit beteckning för en särskild befolkningsgrupp, mindre särpräglad och primitiv i sin livsföring än zigenarna men påminnande om dessa genom sin benägenhet för ett vagabonderande levnadssätt och även enligt en tämligen spridd folklig föreställning i fråga om utseende.

Då därtill i varje fall en del av tattarna sinsemellan använder ett språk, som karakteriserats såsom »en grammatiskt förfallen dialekt av zigenarspråket», ha de vanligen ansetts vara mer eller mindre uppblandade avkomlingar av zigenare, som under 1500- och 1600-talen slogs sig ned på det dåvarande svensk-finländska riksområdet och som ännu skulle fortleva i Finland.

Tattarna synas även själva betrakta sig som en från svenska folket i övrigt skiljaktig grupp. Såvitt man vet, uppfatta de sig dock ej såsom avkomlingar av zigenarrasen och tyckas i allmänhet ej heller ha någon närmare beröring med den under 1800-talet invandrade zigenarstam, som numera finnes i Sverige.

I syfte att söka fastställa tattarnas beskaffenhet ur rassynpunkt lät socialstyrelseni samarbete med statens rasbiologiska institut utföra antropologiska undersökningar av personer, vilka vistades på straffanstalter, alkoholistanstalter, fattigvårdsinrättningar m. m. och vilka på dessa anstalter betecknades som tattare.”