Möter Obama sitt Watergate?

Två aktuella politiska skandaler sätter Barack Obama under hårt tryck. Janerik Larsson drar paralleller till händelserna som föregick Nixons avgång 1974.

Förra året fick jag i samband med chanukka i present från goda amerikanska vänner boken “Yours in Truth: A Personal Portrait of Ben Bradlee” av Jeff Himmelman. Det var en fängslande läsning – inte minst den stora del av boken som handlade om den dåvarande Washington Post-chefredaktören Bradlees osäkerhet och tvekan inför Carl Bernsteins och Bob Woodwards Watergate-avslöjanden. Boken utlöste en intensiv debatt i Washington DC eftersom deta var nyheter som aldrig berättats tidigare. Bilden utåt hade ju hela tiden varit att Bradlee stenhårt ställt upp för de unga journalister som av tillfälligheternas spel börjat nysta i Watergate-inbrottet.

Ett skäl till att jag läste boken med extra intresse var att jag själv bodde i USA det akademiska läsåret 1973/74, vilket innebar att jag på någorlunda nära håll kunde följa hur Watergate-skandalen växte och till slut tvingade Richard Nixon att avgå den 8 augusti 1974. Då hade jag återvänt till Sverige från Stanford.

Eftersom jag befunnit mig på västkusten kunde jag i efterhand notera det som också Himmelman skriver om i sin bok, nämligen att det tog lång tid innan andra medier än Washington Post över huvud taget omnämnde avslöjandena om den politiska inblandningen i inbrotten i det demokratiska partiets högkvarter i maj och juni 1972.

I dagens mediavärld går allt blixtsnabbt. Just nu utsätts president Obama och hans nära politiska medarbetare för ett hårt tryck som kanske kan bli hans Watergate. Just nu gör jag bedömningen att de aktuella kriserna kommer att blåsa över, men mitt minne av året före Nixons avgång gör att jag inte helt vill utesluta något.

Den inrikespolitiskt allvarligaste aktuella skandalen är avslöjandena om hur det amerikanska skatteverket IRS systematiskt förföljt Obamas politiska motståndare främst i Tea Party-rörelsen.

Nu har Obama tvingats avskeda chefen för skatteverket IRS och en FBI-undersökning har inletts om eventuella brott. Kommer nästa steg bli – som i Watergate – att en särskild åklagare tillsätts?

Att IRS utnyttjas av presidenter för att förfölja motståndare är inget nytt. Det finns en omfattande litteratur i ämnet. David Burnhams ”A Law Unto Itself: The IRS and the Abuse of Power” handlar om hur presidenter åtminstone tillbaka till Herbert Hoover använt IRS. Historikern John Andrew III skriver i ”Power to Destroy: The Political Uses of the IRS from Kennedy to Nixon” inte minst om riksrättsåtalet mot Nixon där hans användning av IRS var en av åtalspunkterna. Nixon avgick innan representanthuset skulle hålla den omröstning som sannolikt skulle fällt honom.

Även Bill Clinton anklagades för att ha använt IRS mot de som offentliggjorde hans sexuella eskapader.

Hur IRS-historien kommer att sluta för Obama beror nog i huvudsak på om kritiker kan hitta en koppling till Vita huset. Ingen sådan har ännu synts till. Men så var det länge med Watergate…

Att omvalda presidenter får problem är inget nytt. Den politiskt förmodligen mindre farliga men i sak enligt min mening egentligen mera avslöjande aktuella skandalen handlar om amerikanska UDs och Vita husets hantering av den terroristattack mot konsulaten i Benghazi, Libyen i september ifjol som ledde till att ambassadör Christopher Stevens och tre andra amerikanska tjänstemän dödades.

FN-ambassadören Susan Rice gick ut i medier med en version som efteråt visat sig falsk. Hon påstod att det handlade om folklig vrede i Libyen mot en amerikansk hatfilm riktad mot muslimer. Amerikanska medier har avslöjat hur Vita huset och amerikanska UD manipulerade sanningen och i ett kongressförhör nyligen avslöjade USAs biträdande Libyenambassadör hur han velat bistå det utsatta konsulatet men att Washington sagt nej. Kanske hade de fyra amerikanernas liv kunnat räddas. Det kommer vi aldrig få veta.

Som extra lök på laxen för Obama har det nyligen framkommit att det amerikanska justitiedepartementet gjort en massiv undersökning av nyhetsbyrån APs telefonsamtal i jakten på en läcka som administrationen ville avslöja. Det handlade om APs avslöjande om en CIA-operation i Jemen. I USA finns ett mindre långtgående skydd för medierna och deras uppgiftslämnare än i Sverige, men trots det anser många bedömare i USA att justitiedepartementet i detta fall gått på tok för långt. Ord som maktövergrepp används.

Janerik Larsson är seniorrådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv.