Namn att minnas – Krister Wickman
1960
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
NAMN ATT MINNAS:
KRISTER WICKMAN
Den 1 juli 1959 tillträdde trettiofemårige fil. lic. Krister Wickman befattningen som statssekreterare i finansdepartementet. Han hade erbjudits den
redan ett år tidigare, men tackat nej
därför att han önskade slutföra en
vetenskaplig undersökning, med vilken
han var sysselsatt. Hr Sträng fick bekväma sig till att vänta. Hr Westerlind fick bekväma sig till att slava vidare och sukta ännu någon tid efter
sin landshövdingsstol. Det säger något
om hur angelägen hr Sträng varit att
förvissa sig om Krister Wickmans
tjänster. Det säger också något om
Krister Wickmans självkänsla – och
självständighet.
Han är, naturligtvis, son till Johannes
Wickman, och det är knappast för
djärvt att anta att förhållandet till fadern varit avgörande för hans intellektuella och politiska utveckling. När
kriget bröt ut var han 15 och hans
mottagligaste år tillbragtes i en krets,
där Johannes Wickman – vid sidan
av Segerstedt – hyllades som den
svenska antinazismens store apostel
och martyr. Att det var en apostel,
vars förkunnelse förvreds av fanatism,
en martyr, vars gloria i stor utsträckning var självförfärdigad, spelade i
sammanhanget ingen roll eftersom det
ändå inte kunde vara uppenbart för
de närmaste.
Krister Wickman var i hög grad sin
fars son och han blev inte blott en
glödande antinazist, han blev clarteist
och detta efter vinterkriget, då praktiskt taget bara kommunister stod kvar
i Clarte. Men det var helt i linje med
åsiktsbildningen hos fadern, som inte
tvekade att för Sovjets räkning på Finland tillämpa precis samma resonemang, som Hitler tillämpade på de
ockuperade länderna. Först då under
senare hälften av 40-talet det kalla
kriget bröt loss på allvar och Koestlers »Yogin och kommissarien» givit
Krister Wickman en tankeställare gick
han ur Clarte. Bland dem som följde
honom var Roland Pälsson och Göran
Lindahl, av vilka den förre nu i Sveriges Radio, den senare i stockholmsTidningen gör sitt bästa att bevara
darteismens traditioner.
I Clarte hade Krister Wickman syssIat väl så mycket med litteratur som
med politik. Han bildade en litterär
cirkel, som han lär kalla sin bestående
insats i svenskt kulturliv, och stiftade
där bekantskap med bl. a. Erik Lindegren och Karl Vennberg. Han har alltid haft och har alltjämt starka litterära och konstnärliga intressen och
han började sina studier på Högskolan med att läsa klassiska språk. Små-
ningom länkades dock hans inriktning
mer och mer över mot samhällsproblemen och efter att ha tagit en jur.
kand. och läst praktisk och teoretisk
filosofi, koncentrerade han sig på nationalekonomin, där han blev licentiat.
GeQom talrika inlägg i tidnings- och
tidskriftspressen dokumenterade sig
Krister Wickman redan tidigt som en
av de allra klaraste och skarpaste begåvningarna inom den unga generationen av socialister, ja som en av de
utomordentligt få socialistiska tänkarna – eller, för att inte ta till över- 32()
~-
~;;
·. ~l~
’– \
../ c–J
ord, tänkande socialisterna i detta
land. Det maktägande partiet dröjde
inte att utnyttja hans förmåga. Han
sattes in i ett stort antal utredningar
som ledamot eller expert, bl. a. i statsrådet Ulla Lindströms familjeutredning och utredningen om LKAB :s
statsinlösen. Han fick vikariera i finansdepartementet som chef på den
ekonomiska avdelningen under arbetet
med nationalbudgeten och har varit
sekreterare i bankoutskottet. slutligen
placerades han i Konjunkturinstitutet
på en tämligen anspråkslös befattning,
varifrån han alltså för ganska precis
ett år sedan överflyttades till en av de
viktigaste posterna i den centrala förvaltningen.
Hur skulle det gå? Det gick bra.
Hans debut som statssekreterare var
lyckosam, det måste även meningsmotståndare medge. Sina sporrar vann
han med omsätttningsskattepropositionen och, som saken träffande ut- ~~
tryckts, också den, som ogillar omsättningsskatten, måste gilla propositionen. Hur beklagligt det än är att behöva vidgå det omedelbart före ett val,
så åtnjuter Krister Wickman både
respekt och en viss sympati hos många
av sina mest omdömesgilla politiska
antagonister. Han är, säger de, en mycket allvarlig, ambitiös och tänkande
ung man med en utpräglad personlig
integritet. Han har en politisk övertygelse och hör med andra ord till de
allt fåtaligare unga politruker, vilkas
socialism är förestavad av deras karaktär, inte av deras karriär. Han är
en renlärig nationalekonomisk teknokrat, med klara socialistiska ideal. Han
har blivit statssekreterare i finansdepartementet inte för att vara departementschefens ställföreträdare – byrå-
chefen Ringström gnuggar de andra
departementen och byråchefen Eriksson sköter personalen – utan för att
tänka och tänka socialistiskt.
Denna tankeverksamhet har redan
satt påtagliga spår. Den intellektuella
kvaliteten på finansplan och propositioner har märkbart höjts – vilket
visserligen inte behöver säga så mycket tillägger malisen. Ett friare och
självständigare betraktelsesätt än tidigare har börjat genomsyra finansdepartementet. Krister Wickman betecknas överhuvudtaget av sina politiska
motståndare som en fiende väl värd
att vara deras fiende. De oroar sig emellertid för den tragik, som kan bli följden av att Krister Wickman alltför
brutalt kolliderar med verkligheten.
321
Han har visserligen inhämtat en viss
erfarenhet av praktiska synpunkter
och resonemang under sin tid i bankoutskottet. Men man betraktar honom
ändå som alltför teoretiskt inriktad,
alltför fjärran från verkligheten för att
kunna bli någon riktigt lycklig och
nöjd generaldirektör.
Å andra sidan behöver problemet
kanske inte uppkomma. Ty Krister
Wickman är så mycket mera mån om
sin karaktär än om sin karriär, att
när regeringen faller, kommer han
vara den förste att inlämna sin avskedsansökan.
G. U.
Vidval
avstål
Humaniora och naturvetenskap, konst och litteratur,
politik och teknik företrädes i Svenska Dagbladets spalter
– bl. a. i artiklarna ”under strecket”.
Tidningens medarbetare följer dagens debatt
och behandlar tidens väsentliga frågor,
obundna av annat än sitt eget och tidningens krav
på upplysning och mogen bedömning.
Att vårda kulturtraditionen
och att följa de nya strömningarna med insikt,
förutseende och ansvar förblirSvenska Dagbladets strävan.
Prenumerera på
ENSKA DAGBLADET
– en tidning /ör läsare med anspråk
KRISTER WICKMAN
Den 1 juli 1959 tillträdde trettiofemårige fil. lic. Krister Wickman befattningen som statssekreterare i finansdepartementet. Han hade erbjudits den
redan ett år tidigare, men tackat nej
därför att han önskade slutföra en
vetenskaplig undersökning, med vilken
han var sysselsatt. Hr Sträng fick bekväma sig till att vänta. Hr Westerlind fick bekväma sig till att slava vidare och sukta ännu någon tid efter
sin landshövdingsstol. Det säger något
om hur angelägen hr Sträng varit att
förvissa sig om Krister Wickmans
tjänster. Det säger också något om
Krister Wickmans självkänsla – och
självständighet.
Han är, naturligtvis, son till Johannes
Wickman, och det är knappast för
djärvt att anta att förhållandet till fadern varit avgörande för hans intellektuella och politiska utveckling. När
kriget bröt ut var han 15 och hans
mottagligaste år tillbragtes i en krets,
där Johannes Wickman – vid sidan
av Segerstedt – hyllades som den
svenska antinazismens store apostel
och martyr. Att det var en apostel,
vars förkunnelse förvreds av fanatism,
en martyr, vars gloria i stor utsträckning var självförfärdigad, spelade i
sammanhanget ingen roll eftersom det
ändå inte kunde vara uppenbart för
de närmaste.
Krister Wickman var i hög grad sin
fars son och han blev inte blott en
glödande antinazist, han blev clarteist
och detta efter vinterkriget, då praktiskt taget bara kommunister stod kvar
i Clarte. Men det var helt i linje med
åsiktsbildningen hos fadern, som inte
tvekade att för Sovjets räkning på Finland tillämpa precis samma resonemang, som Hitler tillämpade på de
ockuperade länderna. Först då under
senare hälften av 40-talet det kalla
kriget bröt loss på allvar och Koestlers »Yogin och kommissarien» givit
Krister Wickman en tankeställare gick
han ur Clarte. Bland dem som följde
honom var Roland Pälsson och Göran
Lindahl, av vilka den förre nu i Sveriges Radio, den senare i stockholmsTidningen gör sitt bästa att bevara
darteismens traditioner.
I Clarte hade Krister Wickman syssIat väl så mycket med litteratur som
med politik. Han bildade en litterär
cirkel, som han lär kalla sin bestående
insats i svenskt kulturliv, och stiftade
där bekantskap med bl. a. Erik Lindegren och Karl Vennberg. Han har alltid haft och har alltjämt starka litterära och konstnärliga intressen och
han började sina studier på Högskolan med att läsa klassiska språk. Små-
ningom länkades dock hans inriktning
mer och mer över mot samhällsproblemen och efter att ha tagit en jur.
kand. och läst praktisk och teoretisk
filosofi, koncentrerade han sig på nationalekonomin, där han blev licentiat.
GeQom talrika inlägg i tidnings- och
tidskriftspressen dokumenterade sig
Krister Wickman redan tidigt som en
av de allra klaraste och skarpaste begåvningarna inom den unga generationen av socialister, ja som en av de
utomordentligt få socialistiska tänkarna – eller, för att inte ta till över- 32()
~-
~;;
·. ~l~
’– \
../ c–J
ord, tänkande socialisterna i detta
land. Det maktägande partiet dröjde
inte att utnyttja hans förmåga. Han
sattes in i ett stort antal utredningar
som ledamot eller expert, bl. a. i statsrådet Ulla Lindströms familjeutredning och utredningen om LKAB :s
statsinlösen. Han fick vikariera i finansdepartementet som chef på den
ekonomiska avdelningen under arbetet
med nationalbudgeten och har varit
sekreterare i bankoutskottet. slutligen
placerades han i Konjunkturinstitutet
på en tämligen anspråkslös befattning,
varifrån han alltså för ganska precis
ett år sedan överflyttades till en av de
viktigaste posterna i den centrala förvaltningen.
Hur skulle det gå? Det gick bra.
Hans debut som statssekreterare var
lyckosam, det måste även meningsmotståndare medge. Sina sporrar vann
han med omsätttningsskattepropositionen och, som saken träffande ut- ~~
tryckts, också den, som ogillar omsättningsskatten, måste gilla propositionen. Hur beklagligt det än är att behöva vidgå det omedelbart före ett val,
så åtnjuter Krister Wickman både
respekt och en viss sympati hos många
av sina mest omdömesgilla politiska
antagonister. Han är, säger de, en mycket allvarlig, ambitiös och tänkande
ung man med en utpräglad personlig
integritet. Han har en politisk övertygelse och hör med andra ord till de
allt fåtaligare unga politruker, vilkas
socialism är förestavad av deras karaktär, inte av deras karriär. Han är
en renlärig nationalekonomisk teknokrat, med klara socialistiska ideal. Han
har blivit statssekreterare i finansdepartementet inte för att vara departementschefens ställföreträdare – byrå-
chefen Ringström gnuggar de andra
departementen och byråchefen Eriksson sköter personalen – utan för att
tänka och tänka socialistiskt.
Denna tankeverksamhet har redan
satt påtagliga spår. Den intellektuella
kvaliteten på finansplan och propositioner har märkbart höjts – vilket
visserligen inte behöver säga så mycket tillägger malisen. Ett friare och
självständigare betraktelsesätt än tidigare har börjat genomsyra finansdepartementet. Krister Wickman betecknas överhuvudtaget av sina politiska
motståndare som en fiende väl värd
att vara deras fiende. De oroar sig emellertid för den tragik, som kan bli följden av att Krister Wickman alltför
brutalt kolliderar med verkligheten.
321
Han har visserligen inhämtat en viss
erfarenhet av praktiska synpunkter
och resonemang under sin tid i bankoutskottet. Men man betraktar honom
ändå som alltför teoretiskt inriktad,
alltför fjärran från verkligheten för att
kunna bli någon riktigt lycklig och
nöjd generaldirektör.
Å andra sidan behöver problemet
kanske inte uppkomma. Ty Krister
Wickman är så mycket mera mån om
sin karaktär än om sin karriär, att
när regeringen faller, kommer han
vara den förste att inlämna sin avskedsansökan.
G. U.
Vidval
avstål
Humaniora och naturvetenskap, konst och litteratur,
politik och teknik företrädes i Svenska Dagbladets spalter
– bl. a. i artiklarna ”under strecket”.
Tidningens medarbetare följer dagens debatt
och behandlar tidens väsentliga frågor,
obundna av annat än sitt eget och tidningens krav
på upplysning och mogen bedömning.
Att vårda kulturtraditionen
och att följa de nya strömningarna med insikt,
förutseende och ansvar förblirSvenska Dagbladets strävan.
Prenumerera på
ENSKA DAGBLADET
– en tidning /ör läsare med anspråk