Namn att minnas – Örjan Wallqvist
1969
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Namn att m1nnas
Örjan Wallqvist
Enligt vad som meddelats kommer TV:s
andra kanal, TV 2, att börja sina sändningar redan någon gång i vår med ett begränsat antal program till våra större stä-
der.
Vad kommer detta att innebära ur synpunkten av balansen i svensk opinionsbildning? Frågan saknar inte sitt intresse. När
det gäller opinionsbildningen i massmedia
har nämligen på senare år en mycket klar
snedbelastning ägt rum i form av en tyngdpunktsförskjutning åt vänster, som så vitt
man kan döma inte har någon verklig motsvarighet i den allmänna meningen. Detta
har alldeles särskilt varit fallet inom Sveriges radio/TV och där alldeles särskilt
inom TV, det massmedium som har den
största omedelbara genomslagskraften.
Det är signifikativt att när Olof Palme
lämnade kommunikationsdepartementet för
att överta utbildningsdepartementet han genomdrev att han skulle få medföra radio/
TV till sitt nya verksamhetsfält. Han har
verkligen i hög grad lyckats sätta sin ideologiska prägel på denna honom underställda inrättning. Lyhördheten för hans paroller har förefallit obegränsad, ja man har
kunnat få en känsla av att Sveriges radio/
TV rent av bemödat sig om att vara mera
palmesk än Palme. Det skulle vara komiskt
om det inte samtidigt vore så oroväckande
att bevittna, hur de vänsterradikaler av
vilka Sveriges radio/TV vimlar – många
av dem FNL-anhängare, utbildade på Kuba
och med Che Guevara som sin profana
helgonmartyr – ges eller tar sig tillfälle att
genomsyra även de till synes mest oskyldiga
program, exempelvis lördagkvällens familjeunderhållning, med sin politiska fanatism.
Det finns stunder, och de är inte få, då
man frågar sig om Sveriges radio/TV är
på väg att förvandlas till en enda stor monopolistisk apparat för vänsterindoktrinering.
Mot denna bakgrund väckte meddelandet
om en ny TV-kanal vissa, låt vara blygsamma förhoppningar. Här kunde det, åtminstone teoretiskt sett, finnas en möjlighet att rätta till snedbelastningen, att åstadkomma någonting liknande balans i TV:s
opinionsbildande verksamhet. Eftersom
TV 2 ännu inte öppnats är det givetvis för
tidigt att yttra sig om resultatet. Men om
man skall hålla sig till vad man hittills fått
veta, är framtidsutsikterna knappast uppmuntrande.
Det finns egentligen bara en väsentlig
skillnad mellan de två nya kanalråden, som
de populärt kallas. Om chefen för TV 1,
Håkan Unsgaard, finns det anledning tro
att han är socialdemokrat. Om chefen för
TV 2, tirjan Wallqvist, vet man det. Och
det var han som tillkallades utifrån – för
att åstadkomma förnyelse i programarbetet.
*
tirjan Wallqvist föddes i Motala för
drygt 40 år sedan och i s k enkla förhållanden. Efter studier vid bl a två folkhögskolor kom han till Socialinstitutet i Stockholm, varifrån han utexaminerades 1952.
Framför att bli socialvårdstjänsteman eller
motsvarande föredrog han att bli journalist. Veckans affärer har skrivit att hans
väg varit kantad med tidningslik, men i
den mån det är en sanning är det i varje
fall en sanning med modifikation. Han började 1949-55 som kulturmedarbetare i den
syndikalistiska Arbetaren, varifrån han
övergick till den socialdemokratiska Morgon-Tidningen. När MT efter tre år ned- )lades fortsatte han till dess arvtagare
Stockholms-Tidningen, där han år 1962
avancerade till medlem av redaktionsledningen och år 1965 till andre redaktör. Året
därpå nedlades ST, men ingen har påstått
att det var en fråga om orsak och verkan.
Tvärtom: med stöd av sina meriter från
ST tilldelades Wallqvist det hedersamma
uppdraget att bli chefredaktör för KF:s
164
Vi. Denna tidning har länge varit en av
våra bästa veckotidningar och den blev
inte sämre – eller för den delen billigare
– under hans ledning. ”Jag är rätt dyr i
drift” uttalade han, och årsförlusten höll sig
på 6,3 miljoner kr. I gengäld steg upplagan
och Wallqvist fick motta Ähh~n och Åkerlunds stora journalistpris för sina insatser –
en av den svenska journalistvärldens mera
uppskattade hedersbetygelser. På hösten
1968 utsågs han till chef för TV 2.
Personligen beskrivs Wallqvist som
charmfull, tuff, vänlig och resignerad, vilket onekligen låter som en tilltalande
blandning. Han har hustru, två barn, en
prisbelönt hund och en sommarstuga på
Väddö, men anser att allt detta tillhör det
privatliv, som han inte är skyldig att utställa till beskådande – vilket hedrar honom. Över huvud taget gör han intryck av
en solid och sympatisk socialdemokrat och
en skicklig journalistisk yrkesman. Så långt
är allt väl och som kanalråd får han bedömas efter sina gärningar.
Därvidlag är det enda man hittills har
att hålla sig till rekryteringen av den nya
kanalens toppgarnityr – och den kan tyvärr knappast sägas vara hoppingivande ur
synpunkten av en ökad balans i TV:s opinionsbildning. När namnen på medlemmarna av ledningen för den nya kanalen meddelades, förklarade Wallqvist att de skulle
vara ”en gränsöverskridande grupp”. Om
någon tilläventyrs hade trott att det rörde
sig om en politisk gränsöverskridning visade sig emellertid detta ingalunda vara fallet. Ingen högervridning hotar. TV 2:s ledning kommer att ligga fast förankrad en
bra bit till vänster om mitten. Därför borgar på det mest övertygande sätt dess sammansättning.
Chef är allts~ tlrjan Wallqvist. Hans
ställföreträdare, Lars Ag är likas~ socialdemokrat. Bland medarbetarna återfinner
man vänsterextremisten Roland Hjelte,
ökänd för sitt Lamco-reportage, den spexande socialisten Hatte Furuhagen – han
som sp~rat konservativ västindoktrinering
i väderleksrapporterna och skall den finnas
n~gonstans är det nog där – kultursocialisten Lars Hanseg~rd, Arnerika-ätaren
Oloph Hansson, flitig skribent i socialdemokratisk press, Lars Boberg, som gjorde
”Timmen” v~ren 1968, mer behöver inte
sägas, och Lars Löfgren, en passionerad anhängare av den samhällstillvända teater,
som skall ”artikulera samtiden”.
”Den här gruppen är precis vad jag
drömt om”, sade örjan Wallqvist och man
tror honom. Den är föredömligt homogen.
P~ tal om medarbetarnas politiska bakgrund förklarade Wallqvist att. den hade
han aldrig efterfr~gat. ”Den aspekten är
fullständigt irrelevant.” Självfallet är den
irrelevant, det har Wallqvist odisputabelt
165
rätt i. Varför fr~ga om det man redan vet.
örjan Wallqvist känner sina pappenheimare och utbildningsministern kan sova lugnt.
När den elakartade signaturen Sagittarius i Svenska Dagbladet p~pekade att det
i programledningen för TV 2 inte fanns
n~gra representanter för minoriteterna och
de avvikande i enpartiväldets Sverige: inga
konservativa, liberaler eller kvinnor, p~ sin
höjd n~gra harmlösa halvkommunister, ut- ·
bröt en febril alibism p~ Sveriges radio/
TV. Till slut lyckades man släpa fram civilekonomen Gustaf Douglas, som varit högerman, blivit liberal och ingick i TV 2:s ledning. Det hör emellertid till historien att
han är administrativ chef för TV 2 och
ingenting har med programmens utformning att göra …
Nej, statsr~det Palme, som redan sett till
att av de sju ledamöterna i radio/TV-styrelsens arbetsutskott sex är p~litliga vänstermän, behöver inte oroa sig för TV 2.
Han kommer att f~ sin röda kanal.
GU
Brandkontorets byggnad, ritad av
Tessin d. ä., är belägen i hjärtat av
Stockholm – vid Mynttorget
lVÅSEKLERS
~RTROENDE 1
TVÅ SEKLER av erfarenhet hos Stockholms husägares egen försäkringsinrättning med alla n
former av fastighetsförsäkring. – TVÅ SEKLER av trygghet hos Sveriges äldsta bestående fö
ringsinrättning.
Stiftat år 1746
STOCKHOLMS STADS BRANDFÖRSÄKRINGSKONT
Mynttorget 4 · Telefon 23 41 60
Örjan Wallqvist
Enligt vad som meddelats kommer TV:s
andra kanal, TV 2, att börja sina sändningar redan någon gång i vår med ett begränsat antal program till våra större stä-
der.
Vad kommer detta att innebära ur synpunkten av balansen i svensk opinionsbildning? Frågan saknar inte sitt intresse. När
det gäller opinionsbildningen i massmedia
har nämligen på senare år en mycket klar
snedbelastning ägt rum i form av en tyngdpunktsförskjutning åt vänster, som så vitt
man kan döma inte har någon verklig motsvarighet i den allmänna meningen. Detta
har alldeles särskilt varit fallet inom Sveriges radio/TV och där alldeles särskilt
inom TV, det massmedium som har den
största omedelbara genomslagskraften.
Det är signifikativt att när Olof Palme
lämnade kommunikationsdepartementet för
att överta utbildningsdepartementet han genomdrev att han skulle få medföra radio/
TV till sitt nya verksamhetsfält. Han har
verkligen i hög grad lyckats sätta sin ideologiska prägel på denna honom underställda inrättning. Lyhördheten för hans paroller har förefallit obegränsad, ja man har
kunnat få en känsla av att Sveriges radio/
TV rent av bemödat sig om att vara mera
palmesk än Palme. Det skulle vara komiskt
om det inte samtidigt vore så oroväckande
att bevittna, hur de vänsterradikaler av
vilka Sveriges radio/TV vimlar – många
av dem FNL-anhängare, utbildade på Kuba
och med Che Guevara som sin profana
helgonmartyr – ges eller tar sig tillfälle att
genomsyra även de till synes mest oskyldiga
program, exempelvis lördagkvällens familjeunderhållning, med sin politiska fanatism.
Det finns stunder, och de är inte få, då
man frågar sig om Sveriges radio/TV är
på väg att förvandlas till en enda stor monopolistisk apparat för vänsterindoktrinering.
Mot denna bakgrund väckte meddelandet
om en ny TV-kanal vissa, låt vara blygsamma förhoppningar. Här kunde det, åtminstone teoretiskt sett, finnas en möjlighet att rätta till snedbelastningen, att åstadkomma någonting liknande balans i TV:s
opinionsbildande verksamhet. Eftersom
TV 2 ännu inte öppnats är det givetvis för
tidigt att yttra sig om resultatet. Men om
man skall hålla sig till vad man hittills fått
veta, är framtidsutsikterna knappast uppmuntrande.
Det finns egentligen bara en väsentlig
skillnad mellan de två nya kanalråden, som
de populärt kallas. Om chefen för TV 1,
Håkan Unsgaard, finns det anledning tro
att han är socialdemokrat. Om chefen för
TV 2, tirjan Wallqvist, vet man det. Och
det var han som tillkallades utifrån – för
att åstadkomma förnyelse i programarbetet.
*
tirjan Wallqvist föddes i Motala för
drygt 40 år sedan och i s k enkla förhållanden. Efter studier vid bl a två folkhögskolor kom han till Socialinstitutet i Stockholm, varifrån han utexaminerades 1952.
Framför att bli socialvårdstjänsteman eller
motsvarande föredrog han att bli journalist. Veckans affärer har skrivit att hans
väg varit kantad med tidningslik, men i
den mån det är en sanning är det i varje
fall en sanning med modifikation. Han började 1949-55 som kulturmedarbetare i den
syndikalistiska Arbetaren, varifrån han
övergick till den socialdemokratiska Morgon-Tidningen. När MT efter tre år ned- )lades fortsatte han till dess arvtagare
Stockholms-Tidningen, där han år 1962
avancerade till medlem av redaktionsledningen och år 1965 till andre redaktör. Året
därpå nedlades ST, men ingen har påstått
att det var en fråga om orsak och verkan.
Tvärtom: med stöd av sina meriter från
ST tilldelades Wallqvist det hedersamma
uppdraget att bli chefredaktör för KF:s
164
Vi. Denna tidning har länge varit en av
våra bästa veckotidningar och den blev
inte sämre – eller för den delen billigare
– under hans ledning. ”Jag är rätt dyr i
drift” uttalade han, och årsförlusten höll sig
på 6,3 miljoner kr. I gengäld steg upplagan
och Wallqvist fick motta Ähh~n och Åkerlunds stora journalistpris för sina insatser –
en av den svenska journalistvärldens mera
uppskattade hedersbetygelser. På hösten
1968 utsågs han till chef för TV 2.
Personligen beskrivs Wallqvist som
charmfull, tuff, vänlig och resignerad, vilket onekligen låter som en tilltalande
blandning. Han har hustru, två barn, en
prisbelönt hund och en sommarstuga på
Väddö, men anser att allt detta tillhör det
privatliv, som han inte är skyldig att utställa till beskådande – vilket hedrar honom. Över huvud taget gör han intryck av
en solid och sympatisk socialdemokrat och
en skicklig journalistisk yrkesman. Så långt
är allt väl och som kanalråd får han bedömas efter sina gärningar.
Därvidlag är det enda man hittills har
att hålla sig till rekryteringen av den nya
kanalens toppgarnityr – och den kan tyvärr knappast sägas vara hoppingivande ur
synpunkten av en ökad balans i TV:s opinionsbildning. När namnen på medlemmarna av ledningen för den nya kanalen meddelades, förklarade Wallqvist att de skulle
vara ”en gränsöverskridande grupp”. Om
någon tilläventyrs hade trott att det rörde
sig om en politisk gränsöverskridning visade sig emellertid detta ingalunda vara fallet. Ingen högervridning hotar. TV 2:s ledning kommer att ligga fast förankrad en
bra bit till vänster om mitten. Därför borgar på det mest övertygande sätt dess sammansättning.
Chef är allts~ tlrjan Wallqvist. Hans
ställföreträdare, Lars Ag är likas~ socialdemokrat. Bland medarbetarna återfinner
man vänsterextremisten Roland Hjelte,
ökänd för sitt Lamco-reportage, den spexande socialisten Hatte Furuhagen – han
som sp~rat konservativ västindoktrinering
i väderleksrapporterna och skall den finnas
n~gonstans är det nog där – kultursocialisten Lars Hanseg~rd, Arnerika-ätaren
Oloph Hansson, flitig skribent i socialdemokratisk press, Lars Boberg, som gjorde
”Timmen” v~ren 1968, mer behöver inte
sägas, och Lars Löfgren, en passionerad anhängare av den samhällstillvända teater,
som skall ”artikulera samtiden”.
”Den här gruppen är precis vad jag
drömt om”, sade örjan Wallqvist och man
tror honom. Den är föredömligt homogen.
P~ tal om medarbetarnas politiska bakgrund förklarade Wallqvist att. den hade
han aldrig efterfr~gat. ”Den aspekten är
fullständigt irrelevant.” Självfallet är den
irrelevant, det har Wallqvist odisputabelt
165
rätt i. Varför fr~ga om det man redan vet.
örjan Wallqvist känner sina pappenheimare och utbildningsministern kan sova lugnt.
När den elakartade signaturen Sagittarius i Svenska Dagbladet p~pekade att det
i programledningen för TV 2 inte fanns
n~gra representanter för minoriteterna och
de avvikande i enpartiväldets Sverige: inga
konservativa, liberaler eller kvinnor, p~ sin
höjd n~gra harmlösa halvkommunister, ut- ·
bröt en febril alibism p~ Sveriges radio/
TV. Till slut lyckades man släpa fram civilekonomen Gustaf Douglas, som varit högerman, blivit liberal och ingick i TV 2:s ledning. Det hör emellertid till historien att
han är administrativ chef för TV 2 och
ingenting har med programmens utformning att göra …
Nej, statsr~det Palme, som redan sett till
att av de sju ledamöterna i radio/TV-styrelsens arbetsutskott sex är p~litliga vänstermän, behöver inte oroa sig för TV 2.
Han kommer att f~ sin röda kanal.
GU
Brandkontorets byggnad, ritad av
Tessin d. ä., är belägen i hjärtat av
Stockholm – vid Mynttorget
lVÅSEKLERS
~RTROENDE 1
TVÅ SEKLER av erfarenhet hos Stockholms husägares egen försäkringsinrättning med alla n
former av fastighetsförsäkring. – TVÅ SEKLER av trygghet hos Sveriges äldsta bestående fö
ringsinrättning.
Stiftat år 1746
STOCKHOLMS STADS BRANDFÖRSÄKRINGSKONT
Mynttorget 4 · Telefon 23 41 60