Namn att minnas – Ragnar Kumlin
1963
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NAMN ATT MINNAS
RAGNAR KUMLIN
Kungaparets utomordentligt framgångsrika besök i Frankrike – väl
det mest lyckade statsbesök som företagits från svensk sida efter kriget –
bildar en värdig slutvinjett på Ragnar Kumlins sällsynt gedigna diplomatiska bana.
Ragnar Kumlin är en förmögen
godsägarson från Södermanland, som
redan under skoltiden i Nya Elementar visade en allvarlig studiehåg. När
han år 1920 tagit en fil. lic. i Uppsala
på en framstående avhandling i engelsk språkhistoria väntades det allmänt att han skulle fortsätta och disputera för att i sinom tid bli professor. Hela hans grundliga, metodiska
läggning tycktes liksom hans forskarhåg predestinera honom för en akademisk karriär. Men under inflytande
av goda vänner sökte han i stället
inträde i utrikesdepartementet, där
han, efter att först ha avlagt en jur.
kand., blev attache år 1923.
Föga road av ytligt sällskapsliv,
lärd, spekulativ, nästan skolastisk till
sitt väsen, reserverad, med en tämligen djupt liggande fond av torr humor har Ragnar Kumlin alltid gjort
intryck av Privatdozent – eller engelsk don – snarare än diplomat. I
utrikesförvaltningen betraktades han
nog också till en början som något
av en främmande fågel och det dröjde
ganska länge innan hans högsta chefer verkligen fick upp ögonen för
hans eminenta duglighet. Det var år
1939 då han efter en normal befordringsgång, som bokstavligen talat fört
honom världen runt, blev t. f. chef
för handelsavdelningen. Som den ordinarie chefen Gunnar Hägglöf var
mycket upptagen av förhandlingar
fick Kumlin en högst avsevärd arbetsbörda, som han skötte med den äran.
År 1940 förflyttades han på egen begäran till politiska avdelningen, där
han fungerade som biträdande avdelningschef under den s. k. Snoffen Sö-
dcrblom. På lediga stunder – och de
var inte alldeles få eftersom Söderblom var en otroligt expedit person
och gärna ville göra allting själv –
skaffade han sig utlopp för sitt starka
historiska intresse genom en bok om
»Johan Gyllenstiemas nordiska politik», som utkom 1942. Dessemellan
sökte han, sin natur likmätigt, i form
av mycket välskrivna PM systematisera den utrikespolitik, som fördes av
Söderblom och Giinther. Det var ingen
lätt sak eftersom Söderbloms politik
fördes så att säga från timme till
timme och Giinthers, om man vill vara
hövlig, från månad till månad. Någon
egentlig glädje av att ha satt den
svenska neutralitetspolitiken under
kriget i system fick Kumlin knappast.
Snarare ledde detta, plus en för vissa
ögon misshaglig tidskriftsartikel och
den omständigheten att politiska avdelningen med rätt eller orätt ansågs
ha undertryckt Karl Ivan Westmans
rapportering från Helsingfors, till att
Kumlin föll i djupaste onåd hos denne
efter Undens utnämning till utrikes- 236
minister ånyo mäktige man. Kumlin
hade är 1944 blivit ambassadör i Rio
de Janeiro och så länge Karl Ivan
Westman var kabinettssekreterare säg
han nogsamt till att Kumlin fick kvarstanna på denna ort.
Först sedan Westman blivit ambassadör i Paris 1948 fick Kumlin ätervända till hemlandet, närmast för
att stä till utrikesministerns förfogande som handelsförhandlare. Detta
uppdrag skötte han så väl att han två
år senare utsågs till Sveriges representant – senare ambassadör – i
Västtyskland.
Som svenskt sändebud i Bonn fram
till 1956 hade Ragnar Kumlin sin
verkliga storhetstid. Det är i och för
sig tacksamt att företräda Sverige i
Tyskland, men Kumlins uppgift var
inte lätt med hänsyn till den för
att uttrycka sig eufemistiskt – utomordentligt snäva hällning, som den
svenska regeringen och speciellt hr
Und{m intog till Västtyskland. Trots
de ständiga och naturligtvis ytterst
irriterande motgångar Kumlin mötte
i sina bemödanden att förmå sin egen
chef att inta en resonlig hällning till
tyska synpunkter och önskemål, lyckades han göra sin egen mission i Bonn
till en stor framgång. Han blev utomordentligt omtyckt av tyskarna –
hans air av Privatdozent kunde inte
ha passat bättre än i den s. k. Bundeshauptdorf – och det är ingen överdrift att påstå att han kom att inta
ställningen som inte bara ett av de
mest ansedda utan också ett av de
mest inflytelserika utländska sändebuden i Bonn, något som f. ö. bekräftats frän de högsta tyska vederbö-
rande. Detta var mot bakgrunden av
Sveriges officiella hällning ett konststycke, som väl kan benämnas mästerstycke.
En liknande roll har Rumlin av naturliga skäl inte kunnat spela i Paris,
där han år 1956 till Karl lvans Westmans förbittring blev dennes efterträ-
dare – nemesis vakar! Men även om
han inte kunnat göra sig gällande på
samma sätt i Paris som i Bonn, har
han varit en utmärkt observatör som
omsorgsfullt och metodiskt analyserat
de Gaulles tal och skrifter och följakt- 237
ligen åstadkommit en politisk rapportering av högsta kvalitet, kännetecknad av en ovanlig omdömesgillhet
och framsynthet. Det är en förnämlig
diplomatkarriär som avslutas när
Ragnar Rumlin vid årsskiftet lämnar
sin post – för att i likhet med Karl
Ivan Westman, men sannolikt utan
att söka hans sällskap – njuta sitt
otium som pensionär i Paris.
G. U.
’r
AWE cJ/lmqvist{JI!zlrscll
ett företag
i vetenskapens och
undervisningens tjänst
I våra dagars samhälle måste forskningsresultaten med böckers
och tidskrifters hjälp spridas snabbt och effektivt – nationellt och
internationellt. Utbildningen pl universitetsnivå kräver aktuell,
väl tillrättalagd och specialiserad kw:slitteratur. Grundskola och
gymnasium expanderar och behöver skolböcker anpassade till
modem pedagogik.
I Almqvist & Wiksell-koncernen är en väsentlig del av verksamheten inriktad pl att tillgodose dessa behov. Genom en mllmedveten integration spänner företaget över bokproduktionens och
bokdistributionens hela fålt med stora samlade resw:ser.
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB i Uppsala är ett tekniskt och personellt
topprustat vetenskapligt tryckeri. Här produceras doktorsavhandlingar i alla ämnen, monografier och akademiska läroböcker samt
en rad internationellt spridda vetenskapliga tidskrifter. Produktionen av skolböcker är betydande.
ALMQVIST & WIKSELL{GEBERS FÖRLAG i Stockholm har en omfattande och snabbt
växande utgivning av kw:slitteratur för universitetsstudier samt
en avdelning som publicerar svenska forskares verk och sprider
dem internationellt, ofta i samarbete med utländska förlag. Pl
skolboksomddet har förlaget gjort banbrytande insatser.
ALMQVIST & WIKSELL BOKHANDEL AB med tre bollidor i Stockholm är väsentligen inriktat pl den vetenskapliga litteraturen. Företagets »Litteraturtjänst>> hlller intresserade i hela landet kostnadsfritt å jour
med svensk och utländsk utgivning, och Skandinaviens största
universitetsbokhandel i Wenner-Gren Center har ett rikhaltigt urval
i sina hyllor. Bokhandelsföretaget svarar även för en omfattande
export av vetenskaplig litteratur som tryckts och förlagts inom
koncernen.
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB • UPPSALA
RAGNAR KUMLIN
Kungaparets utomordentligt framgångsrika besök i Frankrike – väl
det mest lyckade statsbesök som företagits från svensk sida efter kriget –
bildar en värdig slutvinjett på Ragnar Kumlins sällsynt gedigna diplomatiska bana.
Ragnar Kumlin är en förmögen
godsägarson från Södermanland, som
redan under skoltiden i Nya Elementar visade en allvarlig studiehåg. När
han år 1920 tagit en fil. lic. i Uppsala
på en framstående avhandling i engelsk språkhistoria väntades det allmänt att han skulle fortsätta och disputera för att i sinom tid bli professor. Hela hans grundliga, metodiska
läggning tycktes liksom hans forskarhåg predestinera honom för en akademisk karriär. Men under inflytande
av goda vänner sökte han i stället
inträde i utrikesdepartementet, där
han, efter att först ha avlagt en jur.
kand., blev attache år 1923.
Föga road av ytligt sällskapsliv,
lärd, spekulativ, nästan skolastisk till
sitt väsen, reserverad, med en tämligen djupt liggande fond av torr humor har Ragnar Kumlin alltid gjort
intryck av Privatdozent – eller engelsk don – snarare än diplomat. I
utrikesförvaltningen betraktades han
nog också till en början som något
av en främmande fågel och det dröjde
ganska länge innan hans högsta chefer verkligen fick upp ögonen för
hans eminenta duglighet. Det var år
1939 då han efter en normal befordringsgång, som bokstavligen talat fört
honom världen runt, blev t. f. chef
för handelsavdelningen. Som den ordinarie chefen Gunnar Hägglöf var
mycket upptagen av förhandlingar
fick Kumlin en högst avsevärd arbetsbörda, som han skötte med den äran.
År 1940 förflyttades han på egen begäran till politiska avdelningen, där
han fungerade som biträdande avdelningschef under den s. k. Snoffen Sö-
dcrblom. På lediga stunder – och de
var inte alldeles få eftersom Söderblom var en otroligt expedit person
och gärna ville göra allting själv –
skaffade han sig utlopp för sitt starka
historiska intresse genom en bok om
»Johan Gyllenstiemas nordiska politik», som utkom 1942. Dessemellan
sökte han, sin natur likmätigt, i form
av mycket välskrivna PM systematisera den utrikespolitik, som fördes av
Söderblom och Giinther. Det var ingen
lätt sak eftersom Söderbloms politik
fördes så att säga från timme till
timme och Giinthers, om man vill vara
hövlig, från månad till månad. Någon
egentlig glädje av att ha satt den
svenska neutralitetspolitiken under
kriget i system fick Kumlin knappast.
Snarare ledde detta, plus en för vissa
ögon misshaglig tidskriftsartikel och
den omständigheten att politiska avdelningen med rätt eller orätt ansågs
ha undertryckt Karl Ivan Westmans
rapportering från Helsingfors, till att
Kumlin föll i djupaste onåd hos denne
efter Undens utnämning till utrikes- 236
minister ånyo mäktige man. Kumlin
hade är 1944 blivit ambassadör i Rio
de Janeiro och så länge Karl Ivan
Westman var kabinettssekreterare säg
han nogsamt till att Kumlin fick kvarstanna på denna ort.
Först sedan Westman blivit ambassadör i Paris 1948 fick Kumlin ätervända till hemlandet, närmast för
att stä till utrikesministerns förfogande som handelsförhandlare. Detta
uppdrag skötte han så väl att han två
år senare utsågs till Sveriges representant – senare ambassadör – i
Västtyskland.
Som svenskt sändebud i Bonn fram
till 1956 hade Ragnar Kumlin sin
verkliga storhetstid. Det är i och för
sig tacksamt att företräda Sverige i
Tyskland, men Kumlins uppgift var
inte lätt med hänsyn till den för
att uttrycka sig eufemistiskt – utomordentligt snäva hällning, som den
svenska regeringen och speciellt hr
Und{m intog till Västtyskland. Trots
de ständiga och naturligtvis ytterst
irriterande motgångar Kumlin mötte
i sina bemödanden att förmå sin egen
chef att inta en resonlig hällning till
tyska synpunkter och önskemål, lyckades han göra sin egen mission i Bonn
till en stor framgång. Han blev utomordentligt omtyckt av tyskarna –
hans air av Privatdozent kunde inte
ha passat bättre än i den s. k. Bundeshauptdorf – och det är ingen överdrift att påstå att han kom att inta
ställningen som inte bara ett av de
mest ansedda utan också ett av de
mest inflytelserika utländska sändebuden i Bonn, något som f. ö. bekräftats frän de högsta tyska vederbö-
rande. Detta var mot bakgrunden av
Sveriges officiella hällning ett konststycke, som väl kan benämnas mästerstycke.
En liknande roll har Rumlin av naturliga skäl inte kunnat spela i Paris,
där han år 1956 till Karl lvans Westmans förbittring blev dennes efterträ-
dare – nemesis vakar! Men även om
han inte kunnat göra sig gällande på
samma sätt i Paris som i Bonn, har
han varit en utmärkt observatör som
omsorgsfullt och metodiskt analyserat
de Gaulles tal och skrifter och följakt- 237
ligen åstadkommit en politisk rapportering av högsta kvalitet, kännetecknad av en ovanlig omdömesgillhet
och framsynthet. Det är en förnämlig
diplomatkarriär som avslutas när
Ragnar Rumlin vid årsskiftet lämnar
sin post – för att i likhet med Karl
Ivan Westman, men sannolikt utan
att söka hans sällskap – njuta sitt
otium som pensionär i Paris.
G. U.
’r
AWE cJ/lmqvist{JI!zlrscll
ett företag
i vetenskapens och
undervisningens tjänst
I våra dagars samhälle måste forskningsresultaten med böckers
och tidskrifters hjälp spridas snabbt och effektivt – nationellt och
internationellt. Utbildningen pl universitetsnivå kräver aktuell,
väl tillrättalagd och specialiserad kw:slitteratur. Grundskola och
gymnasium expanderar och behöver skolböcker anpassade till
modem pedagogik.
I Almqvist & Wiksell-koncernen är en väsentlig del av verksamheten inriktad pl att tillgodose dessa behov. Genom en mllmedveten integration spänner företaget över bokproduktionens och
bokdistributionens hela fålt med stora samlade resw:ser.
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB i Uppsala är ett tekniskt och personellt
topprustat vetenskapligt tryckeri. Här produceras doktorsavhandlingar i alla ämnen, monografier och akademiska läroböcker samt
en rad internationellt spridda vetenskapliga tidskrifter. Produktionen av skolböcker är betydande.
ALMQVIST & WIKSELL{GEBERS FÖRLAG i Stockholm har en omfattande och snabbt
växande utgivning av kw:slitteratur för universitetsstudier samt
en avdelning som publicerar svenska forskares verk och sprider
dem internationellt, ofta i samarbete med utländska förlag. Pl
skolboksomddet har förlaget gjort banbrytande insatser.
ALMQVIST & WIKSELL BOKHANDEL AB med tre bollidor i Stockholm är väsentligen inriktat pl den vetenskapliga litteraturen. Företagets »Litteraturtjänst>> hlller intresserade i hela landet kostnadsfritt å jour
med svensk och utländsk utgivning, och Skandinaviens största
universitetsbokhandel i Wenner-Gren Center har ett rikhaltigt urval
i sina hyllor. Bokhandelsföretaget svarar även för en omfattande
export av vetenskaplig litteratur som tryckts och förlagts inom
koncernen.
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB • UPPSALA