När hockey blir politik

Artemi Panarin är 29 år gammal. Han föddes i staden Korkino, vid foten av de södra Uralbergen, i det som bara några månader till skulle vara Sovjetunionen. Staden har knappt 40 000 invånare, och ekonomin kretsar i princip uteslutande kring kolbrytning. Unge Artemis framtidsutsikter skulle förmodligen vara bleka, om han inte i späd ålder visat sig ha en extraordinär talang för att spela ishockey.  

Idag är Panarin vänsterytter och vice kapten för New York Rangers i National Hockey League, ett av de ärevördigaste lagen i sportens tvivelsutan tyngsta liga. En framgångssaga, på alla vis. En sådan det görs tårdrypande filmer om. Men knappast i Ryssland.

Panarin flyttade till Nordamerika relativt sent, med hockymått mätt. Först som tjugotreåring skrev han kontrakt med Chicago Blackhawks. När han kom till USA talade han inte ett ord engelska, en professionell tolk fick hjälpa honom med intervjuerna och hans landsmän i laget lära honom språket så att han åtminstone kunde ta sig runt.

Två år senare byttes Panarin bort till Columbus Blue Jackets, och 2019 skrev han på ett sjuårskontrakt i miljardklassen för Rangers.

Tydligen kände han sig sedan trygg nog att uttrycka sitt hjärtas mening, eller så lessnade han bara. För bara veckor senare skapade Panarin nya rubriker långt utanför sportsidorna när han i en Youtube-intervju uttalade sig om Rysslands president Vladimir Putin.

”Misstaget vårt samhälle gör är att behandla honom som en supermänniska. Han är en vanlig människa, som vi, och han tjänar oss. Ja, för att vara president måste man vara smart och upplyst, men vårt största misstag, hos många, är att tro att vi inte har någon bättre än Vladimir Vladimirovich. Det är nonsens. Hur många miljoner bor här? Det finns inga tvivel om att det finns någon som är bättre.”

Det är mild kritik med amerikanska mått mätt. Med svenska också. Men för en rysk stjärnatlet var det ett chockerande uttalande. Den sovjetfödde hockeyjournalisten Slava Malamud, som översatte intervjun till engelska på Twitter, konstaterade att Panarin ”slet Putin i stycken” och att ingen rysk atlet av Panarins kaliber ens varit i närheten av att uttala sig så kritiskt om presidenten. Har någon ”försagt sig” har de omedelbart dragit tillbaka sina uttalanden nästa dag.

Inte Panarin. Han har tvärt om hållit fast vid sin ståndpunkt, och för bara några veckor sedan la han upp en bild på den fängslade oppositionsledaren Alexei Navalny på sin Instagram med hashtagen ”frihet för Navalny”.

Men där någonstans gick tydligen en gräns. Eller så är det bara ett känsligt ämne. För i veckan anklagades Panarin för att för tio år sedan ha slagit ner en 18-årig kvinna i en bar.

Det blev omedelbart rubriker, inte minst i rysk slaskpress, och Panarin tog en time out från aktivt spel.

Historien blev dock fort märkligare och märkligare. Först skulle incidenten ha inträffat i Ryssland, sedan Riga. Panarin skulle ha druckit sig berusad, medan hans lagkamrater – det ryska KHL-laget Vityaz – skulle hållit sig till äppeljuice.

Det tog inte heller mer än någon dag innan media konstaterade att ingen sådan incident någonsin anmälts, vare sig internt i ligan eller för polisen. Ungefär samtidigt lyckades man leta rätt på de före detta lagkamrater som ska ha varit med den aktuella kvällen. De gapskrattade åt påståendet att de skulle ha varit nyktra och konstaterade att visst var det lite tjafs framåt kvällen, men inget våld brukades.

Andrei Nazarov, den före detta KHL-tränaren som ”avslöjade” incidenten för rysk press, hävdade att den påstådda kvinnomisshandeln påbörjade en mönster av ondsint beteende som kulminerade i Panarins kritik av den ryske presidenten.

För två år sedan krävde han att utländska spelare som kritiserar Ryssland omedelbart ska låsas in om de återvänder till landet.

Rena lögner, alltså, från en av Putins hejdukar. Som så många gånger förr.

New York Rangers har ställt sig bakom sin stjärnspelare och menar att ryktena sprids på grund av Panarins kritik mot Putin. Förhoppningsvis är han snart tillbaka på isen – Gud vet att Rangers behöver all hjälp de kan få.

Men meddelandet är skickat.

Det spelar ingen roll hur stor du blir. Hur långt du flyr. Moder Rysslands hejdukar kan krossa både din karriär och dig, när och var hon vill.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift