När spriten flödade som aldrig förr

Boardwalk Empire
HBO (Sänds på Canal+ i Sverige)

Foto: HBO

Enoch ”Nucky” Thompson är en driftig herre. Som city treasurer i Atlantic City är han till hälften politiker, till hälften gangster, och har byggt sitt imperium i staden på att ge såväl bofasta som besökare möjligheten att leva i så mycket synd de vill. Vinet, kvinnorna och sången finns i överflöd.

Tv-serien Boardwalk Empire, signerad bland andra Terence Winter (en av hjärnorna bakom Sopranos) och Martin Scorsese (presentation överflödig), tar sin början år 1920, dagen innan alkoholförbudet blir verklighet i samtliga amerikanska delstater. En ”verklighet” som skall vara i tretton år. Nucky och hans kumpaner är dock föga nedstämda över att deras huvudsakliga inkomstkälla snart kommer att förbjudas.

Tvärtom håller Nucky just denna kväll ett mycket passionerat (uppdiktat) tal inför förbudsförespråkarna i Women’s Temperance League på temat jag-hade-en-hård-uppväxt-på-grund-av-pappas-alkoholism, med kontentan att förbudet behövs. För att timmar senare skåla med sina kumpaner med anledning av alla vinster som väntar. För de vet att spriten kommer att flöda som aldrig förr under torrläggningssåren.

Varför? En förklaring står att finna i den sedelärande berättelsen om ”Bootleggern och baptisten” såsom den formulerats av ekonomen Bruce Yandle. Baptisten vill som god kristen förbjuda spritförsäljning på söndagar – och han har en oväntad allierad. Bootleggern (spritlangaren) stödjer samma lagstiftning, eftersom han inser att efterfrågan på alkohol inte försvinner med förbudet. Det gör däremot alla lagliga konkurrenter, med resultatet att langaren får försäljningsmonopol för en dag.

Och det är på just söndagsförbud mot spritförsäljning som Nuckys maktbas sedan tidigare vilar. Ett fullständigt förbud borde innebära ännu större vinster – förutsatt att alkoholen faktiskt levereras. Sökandet efter lämpliga mellanhänder resulterar i ett landsomspännande kriminellt syndikat, där de som styr Atlantic City får en nyckelroll till följd av stadens fördelaktiga position. Samarbetet med de tunga bossarna från Chicago och New York sker dock inte utan viss friktion. Och när verksamheten är olaglig löses dispyter inte med rättsprocesser utan med kulor.

Ökat drickande, organiserad brottslighet och gängkrig. Boardwalk Empire är en viktig påminnelse om att alkoholförbudet i USA skapade betydligt fler problem än det löste, även om många av dem som stödde det säkerligen hade de bästa intentioner.

Också den som inte intresserar sig för – eller inte ser – dessa djupare dimensioner kan självklart ha behållning av serien. Så länge man inte är överdrivet känslig för våld – vilket kanske inte så förvånande givet upphovsmännens tidigare alster. Ja, den som mest vill njuta en dos hårdkokthet à la Goodfellas och Casino kryddat med lite Sopranos blir knappast besviken. Snarare kan ekot från Scorceses och Winters gamla verk ibland ljuda lite väl högt.

Lägg därtill miljöer så vackra och kläder så snygga, att tankarna oundvikligen vandrar till – Mad Men. Och visst, Boardwalk Empire är utan tvekan ett senkommet svar från tevebolaget HBO på konkurrenten AMCs succé, fast förlagd 40 år tidigare.

I estetiken drar de två serierna jämnt (det handlar snarast om vilket årtionde man föredrar), men vad gäller subtila skildringar av rollerna mellan könen vinner Mad Men på knockout.

För Boardwalk Empire sätter männen i förgrunden. Kvinnorna finns förvisso där. De framstår ofta som passiva och undergivna, men under ytan bubblar ett frigörelsebehov som – får man hoppas – får mer utlopp i kommande säsonger.

På det stora hela lämnar dock skildringen av epoken – en spännande tid i USA:s historia – en del i övrigt att önska. Ett världskrig har precis tagit slut och kvinnorna ska snart få rösträtt. Ja, man behandlar så klart dessa teman, och är inte heller främmande för att kasta in intressanta namn som Warren G Harding och Al Capone i handlingen.

Men det är i fråga om alkoholförbudet och dess många konsekvenser som Boardwalk Empire känns verkligt relevant – kanske för att det är mest centralt för de gangsters upphovsmännen uppenbarligen inte kan få nog av att berätta om.

Man får med andra ord ta HBOs nya gangsterdrama för vad det är. Verklig nerv finns i skildringen av den sammanblandning mellan politik, näringsliv och undre värld som uppstår i alkoholförbudets kölvatten.

Och här finns en del lärdomar att dra. Det framstår i efterhand som uppenbart att det var en dålig idé att förbjuda alkohol. Många andra droger är icke desto mindre förbjudna i dag, med ungefär samma motiveringar. Trots att det fortfarande finns en efterfrågan på dem, och en uppsjö av folk som är beredda att gå över lik för att tillfredsställa den.

För den som vill fundera mer på detta men ogärna lämnar tv-mediet rekommenderas mästerverket The Wire, händelsevis också en HBO-serie.

Niklas Elert är forskningsassistent på Ratio.