När yttrandefrihet ställs mot religionsfrihet

Efter terrorattacken mot Charlie Hebdo deklarerade den civliserade världen att ”vi är Charlie”. Ett halvår senare är det uppenbart att alla inte är det. Vi begränsar oss själva när yttrandefriheten ställs mot religionsfrihet.

I essäsamlingen Religion, 21 försök (Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, 2015) finns ett citat från Gunnar Eklöfs diktsamling Färjesång från 1941.

”Det finns någonting som ingenstans passar […] Det finns den udda synpunkten på allt, i detta dubbla liv.”

I detta dubbla liv i den dubbla värld som vi idag lever i, krockar de udda synpunkterna och skapar konflikter.

Idag har vi tack vara den digitala revolutionen tidigare oanade möjligheter att använda vår yttrandefrihet, att sprida information och åsikter samt att skapa globala band mellan människor. Men utvecklingen har även sina baksidor.

Tolerans och frihet hotas idag av fanatiska och extrema grupper som till exempel IS, som i sociala medier använder det fria ordet för att hota och diskriminera människor, för att sprida våld och hat.

Efter terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo deklarerade den civiliserade världen mer eller mindre unisont att ”vi är Charlie”. Ett halvår senare är det uppenbart att alla inte är det. Vi begränsar oss själva på grund av rädsla och frågar var gränsen går för yttrandefrihet.

I kapitlet ”Friheterna och religionerna”, i Religion, 21 försök, skriver Pontus Rudberg att ”de liberala demokratierna efter en lång sekulariseringsprocess nu upplever att religionen är tillbaka”.

Under de senaste decennierna har frågan om religionens inflytande och roll i de pluralistiska demokratierna kommit upp till diskussion. Religionsfriheten har ställts mot yttrandefriheten och gränsdragningar för friheten har skapas, vilket innebär att religionen på senare år har utmanat de liberala demokratiska grundsatserna.

Till exempel kan yttrandefriheten, ur ett jämställdshetsperspektiv, förtryckas på grund av en del feltolkningar inom islam. Enligt dessa tolkningar har inte kvinnor lika hög grad av yttrandefrihet som män. För en del muslimska kvinnor har det inneburit att deras rätt att uttrycka sig har tagits ifrån dem.

Men genom yttrandefrihet öppnas flera dörrar för muslimska kvinnor och som därigenom får möjlighet att ta en aktiv roll i samhället. Genom att tillerkännas en röst skapas förutsättningar för kvinnor som tidigare saknat en.

”Ett barn, en lärare, en bok och en penna kan förändra samhället”, sa Malala Yousafzai. Och pennan har idag blivit en stark symbol för yttrandefriheten och användes bland annat när Charlie Hebdo journalisterna hyllades efter terrorattacken.

Som liberal muslimsk invandrarkvinna från Azerbajdzjan, har pennan varit mitt starkaste vapen. Den har erbjudit mig frihet. Genom att ha rätten att uttrycka mina åsikter och skriva om de problem, det hat och den utsatthet som vi muslimska kvinnor utsätts för, sätts våra rättigheter på agendan.

Men hotet, hatet och utsattheten finns fortfarande kvar och kommer i någon mån säkert alltid att göra det. Fri- och rättigheter är inte evigt vunna utan måste ständigt försvaras. Det gäller även muslimska kvinnors rättigheter, som alltid lär sättas på prov av flera olika extrema grupper.

En utmaning i dag är att å ena sidan tydligt definiera yttrandefriheten, delvis i motsättning tll religionsfriheten, och att samtidigt bevara en liberal demokrati som är tolerant mot kulturella olikheter. Och det är just dessa kulturella olikheter som skapar en krock mellan de udda synpunkterna i detta dubbla liv.

Men ett starkt demokratisk samhälle får aldrig glömma hur viktiga de grundläggande rättigheterna är för de som verkligen behöver dem. Yttrandefriheten är avgörande för ett fritt samhälle, men också för fria medborgare.

Medina Adilova är statsvetare från Azerbajdzjan, går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola och brinner för mångfaldsfrågor.