Nej SD, den liberala högern blir ni inte av med

Kristersson blev nedröstad och borgerligheten är mer splittrad än någonsin. Men Åkesson kommer bli besviken när hans politiska profetia visar sig vara falsk, skriver Carl-Vincent Reimers..

Det var en förnöjsam Jimmy Åkesson som entrade talarstolen, precis innan Centern och Liberalerna röstade ner Ulf Kristersson som statsminister.

Åkesson klargjorde med pedagogisk övertydlighet att den smärtsamma spricka som uppstått och som slagit alliansen mitt itu nu var ett bevis på att det politiska landskapet rörde sig i hans riktning: Ett renodlat nationalkonservativt högerblock, och en vänster där de liberala partierna ätits upp av Socialdemokratin. ”Det är så det bör vara. Det är så jag vill ha det”, sade Åkesson med en på gränsen till profetiskt tillförsikt innan han lade sin röst på Ulf Kristersson.

Profetian om denna förestående politiska omdaning har redan slagit rot bland högernationalisterna. Den ljuder som ett aldrig sinande stridsrop genom hela den svenska debatten – Höger-vänster är död, leve GAL-TAN – och med dess övertygande, för att inte säga revolutionära karaktär, lyckas den till och med få en och annan högerliberal ur balans och snegla mot S.

Det finns inget Åkesson hellre vill än att den outtröttliga symbios som kallas liberalkonservatism (eller konservativ-liberalism), ska upphöra med att vara den svenska högerns mittfåra. Men hans profetiska attityd är illa vald. Den liberala högern kommer han inte bli av med så lätt.

Idékombinationen av de universella liberala värderingarna och den ödmjuka inställningen till den felbara och gemenskapssökande människan har nämligen visat sig vara en seg åldring, men framförallt det starkaste giftet mot de högerpopulistiska rörelserna i dagens Europa.

Utan denna symbios i efterkrigstidens Europa, gestaltat av den kristdemokratiska rörelsens framväxt, är det svårt att tänka sig den framgångsrika de-nazifieringen av Tyskland sedan 1945. Det var till stor del CDU som uppbar dessa värderingar och lyckades kombinera framtidstro med att återknyta till äldre tysk tradition. På samma sätt är det svårt att utan liberalkonservatismen tänka sig Moderaternas resa i svensk politik sedan 1945: från obskyrt reaktionära, till övertygat liberala förkämpar.

Det är också i den liberala högern som man finner tankegodset hos de politiska personligheter som i den dagsaktuella politiken lyckats desarmera nationella populister. Emmanuel Macron står till exempel betydligt längre högerut politiskt än vad många i den svenska debatten verkar förstå.

Det faktum att Macron vid högtidlighållandet av första världskriget slut häromveckan beskrev krigshjälten och sedermera Vichyregimens ledare Pétain för Un grand soldat vittnar om hans djupa förståelse för de konservativa elementen i den franska identiteten. Med samma övertygelse avstår alltid Macron från att definiera eller kritisera begreppet populism, eftersom det begreppet tillhör folket.

Lite längre norrut har den kanske mest kände högerliberalen i dagens Västeuropa – Nederländernas Mark Rutte – med en slagkraftig kombination av liberal värderingsdrivan politik och ödmjukhet inför populismen som koncept, lyckats dechiffrera nyckeln till Islam-hataren Geert Wilders uppgång. När valsegern i det nederländska valet 2017 stod klar deklarerade inte den övertygade liberalen att populismen hade förlorat, utan att fel sorts populism hade förlorat.

Vi kan här även hitta våra svenska politiska gestalter som verkar med samma geist. Ett lokalt exempel är Landskronas liberala kommunalråd Torkild Strandberg. Genom att ge liberala svar på problem som oftast endast yppades av högerpopulisterna eller har han vunnit valseger efter valseger och utgör i dag Liberalernas starkaste fäste i landet.

Nej SD, den liberala högern kommer inte göra sorti. Exemplen på dess förnyelse finns från Lyon till Landskrona. Tvärtom kan den liberala högern – om den resolut försvarar sin samhällsmodell – bli den dominanta kraften i svensk politik för år framöver.

Carl-Vincent Reimers är masterstudent i historia vid Lunds universitet och medlem i Liberalerna