Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler
Islamiska staten har utplånat ännu ett ovärderligt mänskligt kulturarv. Men katolsk konfirmandundervisning tycks uppröra den svenska offentligheten mer. Varifrån kommer denna flathet gentemot vår tids mest extrema och mordiska rörelse?
Det rövarband som kallar sig för Islamiska staten har utplånat ännu ett ovärderligt mänskligt kulturarv. Inför rullande videokameror har de jämnat den uråldriga staden Nimrud med marken. Det är en rest av en av de första flodkulturerna som nu har skattat åt förgängligheten. Samtidigt rapporteras om de övergrepp som drabbar kristna, yasidier och andra minoritetsgrupper varhelst domedagssektens anhängare drar fram. I Daily mail kunde man häromdagen läsa om en 9-årig flicka som blivit gravid sedan hon våldtagits av tio krigare från den Islamiska staten.
I Aktuellt intervjuades den italienska terrorexperten Loretta Napoleoni, som utan att motivera varför slog fast att ?krig inte kan vara lösningen? och började spekulera i hur lång tid det skulle dröja innan omvärlden erkände den Islamiska staten som stat och upprättade diplomatiska förbindelser med densamma. Några kritiska följdfrågor till dessa häpnadsväckande utsagor kom inte från programledaren Nike Nyberg. Varifrån kommer denna flathet gentemot vår tids mest extrema och mordiska rörelser?
Ännu mer underlig ter sig denna flathet i ljuset av den nit med vilken traditionalistiska kristna nagelfars. När den moderate socialnämndsordföranden i Växjö blev varse att den katolska kyrkans konfirmandundervisning förmedlade en sexualsyn som inte överensstämde med den kommunala mångfaldssamordnarens åsikter på området kallade han till sig stadens katolske kyrkoherde för att tala förstånd med honom. Kyrkoherden verkade måttligt intresserad av att ändra på katolska kyrkans budskap och valde att inte hörsamma inbjudan. Någon motsvarande inbjudan till kvartsamtal har mig veterligt inte utgått till imamerna i Växjö, trots att det med säkerhet skulle utmynna i ett för nämndsordföranden och mångfaldssamordnaren minst lika intressant samtal om synen sexuella minoriteter.
När det nyligen uppdagades att en frikyrkopastor, som dessutom kandiderat till riksdagen för Kristdemokraterna uttalat uppfattningen att homosexuella hamnar i helvetet firade Twitter triumfer i fördömanden. När det några dagar senare uppdagades att företrädaren för det nygrundade Swedish United Da?wah Center i Fagersta ? ett initiativ som hyllades av såväl lokaltidningen som av det socialdemokratiska kommunalrådet ? var en anhängare av Islamiska staten var reaktionerna måttfulla.
Islamiska staten har snart rensat Irak och Syrien från kristna folkgrupper som levt där i två årtusenden. Terrorgrupper som al Shabaab och Boko haram attackerar systematiskt kristna i allt blodigare dåd. De 147 studenter som mördades i Kenya dödades just för att de var kristna. En av de tragiska flyktingkatastrofer som nyligen rapporterats från Medelhavet utlöstes av att den överlastade smugglarbåten kapsejsat sedan islamister ombord försökt kasta sina kristna medresenärer i havet.
I ljuset av detta är det minst sagt underligt att katolsk konfirmandundervisning tycks uppröra mer än öppet hyllande av vår tids värsta mördarrörelser. Vi har fått en offentlighet som silar mygg men sväljer kameler. (SNB)
Lars Anders Johansson är poet, musiker och ansvarig för kulturfrågor vid tankesmedjan Timbro. Han är också Svensk Tidskrifts kulturredaktör.