Nicklas Sandström: En liberal-konservativ sjukvårdspolitik
Det är lätt att ibland bli hemmablind och tro att gapet mellan förväntningarna på vad sjukvården ska erbjuda och de resurser som finns tillgängliga är ett nytt problem. Så är det naturligtvis inte. Gösta Bohman reflekterade över samma utmaning redan i början av 1970-talet. I boken Tankar om mitt Sverige beskriver han hur hälso- och sjukvårdens kostnader skulle fortsätta att öka. Han påpekade att landstingsskatten hade fördubblats under det föregående decenniet, men trots det var resurserna inte tillräckliga för att möta behoven, varken då eller i framtiden.
Bohman argumenterade för att en central utmaning i sjukvårdens utveckling var att balansera individens behov och ansvar med samhällets åtaganden. Han var tidigt kritisk till en alltmer expansiv välfärdsstat där centraliseringen och byråkratiseringen kunde leda till att individen förlorade sin makt och frihet. I stället förespråkade han en modell där valfrihet och egenansvar skulle vara vägledande.
I sina texter och tal var Bohman tydlig med att han ansåg att sjukvården inte bara var en fråga om resurser utan också om prioriteringar och samhällsvärderingar. Han varnade för att en övertro på tekniska framsteg och obegränsade offentliga medel riskerade att skapa orealistiska förväntningar hos medborgarna. Enligt Bohman kunde detta leda till en ”omedvetenhet om det mänskliga tillståndet”, där sjukvårdens roll att lindra och hjälpa förväxlades med en illusion om att allt lidande kan elimineras. Han framhöll också att sjukvårdens utveckling måste ta hänsyn till lokala förutsättningar och det civila samhällets roll. Bohman ansåg att starka lokala självstyren och privata initiativ kunde bidra till att skapa en mer effektiv och anpassad vård, där resurserna användes klokare. Han varnade för att statliga system, med sitt fokus på standardisering och central kontroll, kunde leda till att patientens unika behov och förutsättningar negligerades. Ideologiskt kan både förespråkare av den nuvarande skattefinansierade sjukvårdsstruktur samt de som vill övergå till en socialförsäkringsbaserad lösning som i Tyskland och Holland ha samma liberalkonservativa utgångspunkter för sin politik.
En annan aspekt som Bohman lyfte fram var behovet av att vårdpolitiken skulle förhålla sig till de långsiktiga kostnadstrenderna. Han insåg att med den tekniska och medicinska utvecklingen skulle vården bli alltmer kostsam, vilket krävde en diskussion om prioriteringar. Bohman förespråkade en ökad transparens kring vad samhället kan och inte kan erbjuda, samt en tydlig avgränsning av vad som är offentligt finansierat och vad som kan lämnas åt individens egen finansiering.
Bohmans vision för sjukvården bottnade i en övertygelse om att valfrihet och mångfald i vården skulle stärka både individen och samhället. Han såg vårdpolitiken som en del av en större fråga om frihet, ansvar och mänskliga val – och betonade att det är i mötet mellan individ och samhälle som de svåraste frågorna om liv och död måste hanteras. Gösta Bohmans beskriver väl den ideologiska konflikt mellan alternativen i svensk sjukvårdspolitik och fångar också den liberalkonservativa synen på sjukvård, som både råder än idag. Han betonade vikten av individens frihet och ansvar i mötet med samhällets åtaganden, samtidigt som han varnade för att centralisering och byråkrati kunde underminera vårdens effektivitet och anpassning till lokala behov. Dessa principer om valfrihet, prioriteringar och ansvar förblir centrala i dagens sjukvårdspolitik och formar grunden för de liberalkonservativa perspektiven på framtidens vård. Dessa fem punkter är ett försök att sammanfatta detta utifrån ett ideologiskt liberal-konservativt perspektiv.
- Individens frihet och egenansvar
Att värna individens frihet är helt centralt för utformningen av hälso- och sjukvården. Varje människa ska ha rätt att göra egna val gällande sin vård och hälsa, samtidigt som individen har ett ansvar för att aktivt ta hand om sin hälsa. Staten ska inte ersätta individens självständighet utan snarare skapa förutsättningar för att människor kan fatta informerade och välgrundade beslut. - Jämlikhet genom rättvisa och valmöjligheter
Hälso- och sjukvården ska erbjuda lika möjligheter till vård för alla, oavsett kön, bakgrund eller social status. Jämlikhet i vården innebär att de med störst behov ska prioriteras först, samtidigt som vårdens kvalitet och tillgänglighet inte ska påverkas av geografiska eller ekonomiska faktorer. Valmöjligheter är en nyckel för att stärka individens frihet och förtroende för vården. - Staten som garant för trygghet, struktur och effektivitet
Staten ska ha ett tydligt men avgränsat ansvar inom hälso- och sjukvården, särskilt genom att säkra den solidariska finansieringen via skatt. Tillsammans med regionerna ska staten tillhandahålla en robust vårdstruktur som garanterar trygghet och höga kvalitetsstandarder. Effektivitet ska prioriteras genom minskad detaljstyrning och reducerade administrativa krav. Genom att frigöra resurser och minska byråkratin får vårdpersonalen mer tid att fokusera på patientvård, vilket stärker både kvaliteten och effektiviteten. - Förebyggande vård som ett uttryck för frihet och ansvar
Ett hållbart sjukvårdssystem bygger på att stärka individens möjlighet och motivation att förebygga ohälsa. Genom att uppmuntra hälsosamma levnadsvanor och stödja hälsofrämjande initiativ kan samhället minska trycket på vården, samtidigt som människor får ökad frihet att forma sina liv på ett hälsosamt sätt. - Innovation och effektivitet i vården
För att möta framtidens utmaningar behöver sjukvården aktivt stödja innovation och säkerställa ett ansvarsfullt användande av resurser. Genom att främja tekniska framsteg och digitala lösningar, samt genom att minska byråkratin, kan vården göras mer tillgänglig och flexibel. Detta stärker individens frihet att få bästa möjliga vård och främjar en modern och effektiv vårdstruktur.
Dessa fem punkter blir på så sätt kärnan i det liberal-konservativa synsättet. För att illustrera det ytterligare går det att jämföra det med ett socialistiskt betraktelsesätt vilket denna tabell är ett exempel på.
Sjukvården står inför stora utmaningar, och dessa bör adresseras utifrån ett ideologiskt perspektiv. Vad vill vi att sjukvården ska uppnå, och på vilket sätt? Denna debatt faller alltför ofta bort i diskussioner om huvudmannaskap, resurser, kompetensförsörjning och tillgänglighet. Bohman fick rätt i många av sina förutsägelser för 50 år sedan – men hur formar vi dagens idédebatt om sjukvårdens framtid för de kommande 50 åren?
Nicklas Sandström (M) är regionråd i Region Västerbotten