Nicolins liv ett bevis för att individer gör skillnad

”Curt Nicolin Ingenjör, direktör, debattör” (Förlaget Näringslivshistoria, 2021) är inte bara en biografi över Curt Nicolins (1921-2006) spännande liv och minst sagt imponerande värv. Anders Johnson har skrivit en bok som visar hur en person som är kunnig, målmedveten och beslutsam verkligen kan göra avgörande skillnad för ett lands utveckling, både för industri och politik.

I vare sig politik eller företagande är det stora system eller strukturer som levererar, utan til syvende og sidst är det individer som vågar står för sin ståndpunkt som gör skillnad – även om ståndpunkten ibland är obekväm. I dessa tider, med stort tryck att inordna sig efter konsensus i olika frågor, är detta en frisk påminnelse hur det egentligen borde vara.

Curt Nicolin hade en imponerande och lång karriär. Han blev civilingenjör på KTH, var flygande flygingenjör i flygvapnet, chef för gasturbinavdelningen på STAL i Finspång, VD för Stal, Asea och SAS, ordförande för Asea Atom, och inte minst ordförande för SAF åren 1976 till 1984.

Curt Nicolin moderniserade Sverige både tekniskt och politiskt. På STAL utvecklade han i slutet av 1940-talet jetmotorn Dovern som sedermera blev gasturbinen GT-35 som i vidareutvecklad form än idag tillverkas av Siemens. Nicolin satte Sverige på världskartan som ingenjörsnation när han fick ASEA att framgångsrikt utveckla en egen kokvattenreaktor, direkt som kommersiell produkt, utan att ta steget via prototyper. På ASEA ville de flesta då att man skulle använda en licens från Westinghouse, men Nicolin tog det modiga beslutet som gjorde att Sverige vid sidan av USA och Sovjet var det enda landet som utvecklade egna lättvattenreaktorer. Percy Barnevik, Nicolins efterträdare, sa senare att ett sådant beslut hade han aldrig vågat fatta.

När Ringhals skulle upphandla en reaktor krävde staten att ASEA skulle bilda ett hälftenägt bolag med statliga Atomenergi, ASEA-Atom. Detta innebar att ASEA fick ta över Atomenergis problemtyngda satsningar på egna reaktorprojekt. För Nicolin visade jetmotorn och reaktorn att det inte krävdes stora organisationer eller resurser för att ta fram spetsteknologi. Tvärtom kunde den lilla organisationen arbeta mer målmedvetet. Att misslyckas var inte ett alternativ när man satsade allt. Kärnkraften ledde också in Nicolin i samhällsdebatten.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet började Socialdemokraterna driva en ”aktiv näringspolitik”. Staten skulle expandera sitt ägande och siktade på att äga 25 procent av näringslivet, enligt statsrådet Krister Wickman (S). Detta var något som Nicolin motsatte sig. 1969 blev han vald till ordförande i Skattebetalarnas förening där han kritiserade offentliga monopol.

Mest känd för den breda allmänheten är dock Nicolin för sin insats som SAF-ordförande. Anders Johnson ger initierade interiörer från Nicolins insatser på SAF. Särskilt värt att nämna är hans engagemang för de mindre företagen, och det var under hans ordförandeskap som SAF inrättade en småföretagarberedning 1978. Även SAFs regionkontor öppnades under Nicolins ordförandeskap, år 1976. Under samma period grundandes Timbro och Näringslivets Ekonomifakta.

Beslutet att ta strid mot socialdemokraternas förslag om att införa löntagarfonder togs också med Nicolin som ordförande. Curt Nicolin var instrumentell för att bryta den socialistiska utvecklingen i Sverige.

Som kommunikatör utgick Nicolin alltid från fakta. I SAFs styrelse fick Nicolin en antagonist i Pehr G Gyllenhammar som motsatte sig sådant som kunde störa relationer med partipolitiken (läs S), såsom opinionsbildning och att genom enkäter ta reda på vad småföretagare tyckte. Gyllenhammar var vältalig medan Nicolin höll sig till fakta och substans. Facit har vi: SAF fortsatte med både opinionsbildning och att lyssna på småföretagare.

Man önskar man kunde få höra hur Nicolin skulle se på dagens debatt och politik. Avsiktliga feltolkningar och fake news hade säkerligen stört faktavännen Nicolin. Han hade dock säkert varit nöjd med näringspolitiken, som efter fondstriden i många år utvecklades åt rätt håll med allt större näringsfrihet, fler marknadsöppningar och minskat skattetryck.

Nicolin hade också kunnat räkna på de enorma tekniska projekt vi dag ser i norra Sverige kring elektrifieringen av industriella processer. Rent tekniskt hade han varit mannen att fullfölja dem – givet att han trodde på dem, trots dagens allt skakigare svenska elsystem.

Men han hade nog beklagat och bekämpat återkomsten av den aktiva staten i form av stöd till denna typ av projekt i Sverige och – inte minst – i EUs industristrategi.

Curt Nicolins värv visar att det är människor som gör skillnad, inte stora system eller aktiv näringspolitik. Anders Johnson har skrivit en bok som borde tillhöra kanon för alla som är intresserade av företagens villkor. Nicolins gärning och Johnsons skarpa penna har skapat en bladvändare som man inte kan lägga ifrån sig förrän man kommit till sista sidan.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift