Niels Jörgen Haagerup; Dansk politik mal tomgång
1981
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NIELS J0RGEN HAAGERUP:
Dansk politik mal tomgång
Den danska utlandsskulden ökar,
investeringarna minskar och
bruttonationalprodukten sjunker. Chefen for
det danska utrikespolitiska institutet Niels
Jergen Haagerup – tillika ledamot av
Europaparlamentet – analyserar den danska
situationen. Ankerjergensens
socialdemokratiska minoritetsregering
regerar med stödfrån de tre småpartier som
trälfat avtal med regeringspartiet. Just nu
finns inga utsikter till nyval även om
opinionsundersökningarna visar missnöje
med regeringschefen och minskat stödfor de
jjra partierna som nu har en knapp majoritet
i Folketinget.
Vad sker inom dansk politik? Det sker får
litet och det som sker, sker för sent. Detta
är en utbredd uppfattning utanför regeringen och dess små stödpartier. Resan
mot avgrunden, som den förre finansministern och nuvarande ledaren av den socialdemokratiska folketingsgruppen Knud
Heinesen talade om för någon tid sedan,
går kanske nu .något långsammare. Men
det finns inte något tecken på en verklig
omläggning av kursen inom dansk ekonomisk politik.
1980 upplevde Danmark för forsta
gången sedan andra världskriget en nedgång av bruttonationalprodukten, nämligen på 0,2% mot en 3 %-ig höjning 1979.
Den privata konsumtionen gick ned med
4, l %, men allvarligare var den stora nedgången av investeringarna med 13,7 %.
Däremot ökade den offentliga konsum·
tionen – ännu en gång- med 5% och en
ytterligare nedgång av bruttonationalproduktcn hindrades bara av exportinkoms·
terna, som kunde visa en ökning med 7%.
Under tiden har den danska utlandsskulden vuxit till över l00 miljarder danska kronor och underskottet i statsbudgeten
närmar sig 30 miljarder. Det stora betalningsunderskottet gör det nödvändigt att
bibehålla en mycket hög ränta och därun·
der våndas hela näringslivet. Detta gäller
också lantbruket, som under åren efter
Danmarks anslutning till EG kraftigt in\’esterade i nya byggnader och maskiner,
men många jordbrukare kan inte klara dt
höga räntorna och amorteringarna. Anta·
!et tvångsauktioner har ökat hotfullt –
även om Danmark fortfarande fortjänar
på sitt medlemskap i EG (men sannolikt
kommer att tjäna mindre under kommande år.)
Anker j0rgensens socialdemokratiska
minoritetsregering kör oförtrutet vidare.
Den får sitt stöd av dc små ”forligsparticrna”, avtalspartierna, så kallade på
grund av träffade avtal mellan dem och
regeringspartiet. De omfattar Radikale
\’cnstrc, Ccntrumdemokratcrnc och Kristcligt Folkeparti. Tillsammans har dc fyra
partierna en knapp majoritet i Folkctingct.
Aven om den senaste Gallup-undersökningen i Berlingske Tidende Quli) visar,
att de skulle förlora denna majoritet vid ett
val, är detta en ringa tröst, ty det finnsjust
nu inga utsikter till ett nytt ·val – det
behöver utlysas först hösten 1983.
Framtiden
Gallupsiffrorna visar i övrigt, att förändringarna i ett val skulle bli små, efter danska förhållanden. Socialdemokraterna skulle gå ned från 38,3% med högst ett par
procent. Centrumdemokraterna skulle
hamna under den danska tvåproccntsgränscn; dc fick 3,2% i valet 1979. Dc
andra avtalspartierna skulle klara sig.
Venstrc och Det konservative Folkeparti
skulle gå fram, men tillsammans knappast
till mera än högst 27-28%, med en liten
övervikt för dc konservativa. Detta är alltjämt något under socialdemokraterna.
Frcmskridtspartict, Glistrups parti, kan
fortfarande räkna med minst lO% av rösterna (Il % i valet 1979) och kräver en
327
bred borger:lig samling. Men hur bred?
Venstre och dc konservativa vill gärna regera med hjälp av Frcmskridtspartiets röster men vill inte ha partiet med i en borgerlig regering.
Det verkar som om dc Oesta folketingsmedlemmarna och particrna är ganska väl
tillfreds med den allt skarpare uppdelning,
som skett i dansk politik, skrev den framstående konservative politikern Erik NinnHanscn, tidigare finansminister, i somras i
Berlingske Tidcndc. Han beklagade, att
politikerna med Ankcr j0rgcnscn i spetsen
avvisat tanken på en bred regering med
”dc gamla” partierna, som Ninn-Hansen
tror att många väljare önskar. Kanske är
Danmark på väg mot ett slags tvåpartisystem, men det strider mot dansk parlamentarisk tradition, påpekade Ninn-Hanscn, som uppmanade till ett långt starkare
samarbete mellan Vcnstrc och Konservative Folkeparti, så att väljarna kan få ett
intryck av att det borgerliga alternativet
blivit en realitet.
Ankcr j0rgcnscn tycks i vart fall inte
låta sig påverkas. Han sitter fast i sadeln
och har inte kommenterat en nyligen gjord
opinionsmätning, som visade, att 38% ansåg Knud Heinesen vara ett lämpligt
statsministerämnc, mot bara 9% för
Ankcr j0rgcnsen. Danmarks socialdemokratiske statsminister behåller sitt ämbete,
inte i kraft av sin egen förmåga eller av sin
regerings duglighet utan med hjälp av dc
små avtalspartiernas stöd och därmed följande vanmakt och splittring inom oppositionen.
Dansk politik mal tomgång
Den danska utlandsskulden ökar,
investeringarna minskar och
bruttonationalprodukten sjunker. Chefen for
det danska utrikespolitiska institutet Niels
Jergen Haagerup – tillika ledamot av
Europaparlamentet – analyserar den danska
situationen. Ankerjergensens
socialdemokratiska minoritetsregering
regerar med stödfrån de tre småpartier som
trälfat avtal med regeringspartiet. Just nu
finns inga utsikter till nyval även om
opinionsundersökningarna visar missnöje
med regeringschefen och minskat stödfor de
jjra partierna som nu har en knapp majoritet
i Folketinget.
Vad sker inom dansk politik? Det sker får
litet och det som sker, sker för sent. Detta
är en utbredd uppfattning utanför regeringen och dess små stödpartier. Resan
mot avgrunden, som den förre finansministern och nuvarande ledaren av den socialdemokratiska folketingsgruppen Knud
Heinesen talade om för någon tid sedan,
går kanske nu .något långsammare. Men
det finns inte något tecken på en verklig
omläggning av kursen inom dansk ekonomisk politik.
1980 upplevde Danmark för forsta
gången sedan andra världskriget en nedgång av bruttonationalprodukten, nämligen på 0,2% mot en 3 %-ig höjning 1979.
Den privata konsumtionen gick ned med
4, l %, men allvarligare var den stora nedgången av investeringarna med 13,7 %.
Däremot ökade den offentliga konsum·
tionen – ännu en gång- med 5% och en
ytterligare nedgång av bruttonationalproduktcn hindrades bara av exportinkoms·
terna, som kunde visa en ökning med 7%.
Under tiden har den danska utlandsskulden vuxit till över l00 miljarder danska kronor och underskottet i statsbudgeten
närmar sig 30 miljarder. Det stora betalningsunderskottet gör det nödvändigt att
bibehålla en mycket hög ränta och därun·
der våndas hela näringslivet. Detta gäller
också lantbruket, som under åren efter
Danmarks anslutning till EG kraftigt in\’esterade i nya byggnader och maskiner,
men många jordbrukare kan inte klara dt
höga räntorna och amorteringarna. Anta·
!et tvångsauktioner har ökat hotfullt –
även om Danmark fortfarande fortjänar
på sitt medlemskap i EG (men sannolikt
kommer att tjäna mindre under kommande år.)
Anker j0rgensens socialdemokratiska
minoritetsregering kör oförtrutet vidare.
Den får sitt stöd av dc små ”forligsparticrna”, avtalspartierna, så kallade på
grund av träffade avtal mellan dem och
regeringspartiet. De omfattar Radikale
\’cnstrc, Ccntrumdemokratcrnc och Kristcligt Folkeparti. Tillsammans har dc fyra
partierna en knapp majoritet i Folkctingct.
Aven om den senaste Gallup-undersökningen i Berlingske Tidende Quli) visar,
att de skulle förlora denna majoritet vid ett
val, är detta en ringa tröst, ty det finnsjust
nu inga utsikter till ett nytt ·val – det
behöver utlysas först hösten 1983.
Framtiden
Gallupsiffrorna visar i övrigt, att förändringarna i ett val skulle bli små, efter danska förhållanden. Socialdemokraterna skulle gå ned från 38,3% med högst ett par
procent. Centrumdemokraterna skulle
hamna under den danska tvåproccntsgränscn; dc fick 3,2% i valet 1979. Dc
andra avtalspartierna skulle klara sig.
Venstrc och Det konservative Folkeparti
skulle gå fram, men tillsammans knappast
till mera än högst 27-28%, med en liten
övervikt för dc konservativa. Detta är alltjämt något under socialdemokraterna.
Frcmskridtspartict, Glistrups parti, kan
fortfarande räkna med minst lO% av rösterna (Il % i valet 1979) och kräver en
327
bred borger:lig samling. Men hur bred?
Venstre och dc konservativa vill gärna regera med hjälp av Frcmskridtspartiets röster men vill inte ha partiet med i en borgerlig regering.
Det verkar som om dc Oesta folketingsmedlemmarna och particrna är ganska väl
tillfreds med den allt skarpare uppdelning,
som skett i dansk politik, skrev den framstående konservative politikern Erik NinnHanscn, tidigare finansminister, i somras i
Berlingske Tidcndc. Han beklagade, att
politikerna med Ankcr j0rgcnscn i spetsen
avvisat tanken på en bred regering med
”dc gamla” partierna, som Ninn-Hansen
tror att många väljare önskar. Kanske är
Danmark på väg mot ett slags tvåpartisystem, men det strider mot dansk parlamentarisk tradition, påpekade Ninn-Hanscn, som uppmanade till ett långt starkare
samarbete mellan Vcnstrc och Konservative Folkeparti, så att väljarna kan få ett
intryck av att det borgerliga alternativet
blivit en realitet.
Ankcr j0rgcnscn tycks i vart fall inte
låta sig påverkas. Han sitter fast i sadeln
och har inte kommenterat en nyligen gjord
opinionsmätning, som visade, att 38% ansåg Knud Heinesen vara ett lämpligt
statsministerämnc, mot bara 9% för
Ankcr j0rgcnsen. Danmarks socialdemokratiske statsminister behåller sitt ämbete,
inte i kraft av sin egen förmåga eller av sin
regerings duglighet utan med hjälp av dc
små avtalspartiernas stöd och därmed följande vanmakt och splittring inom oppositionen.