Niels Jörgen Haagerup; Fronter i dansk politik
1976
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NIELS J0RGEN HAAGERUP:
Fronter i dansk politik
Svensk Tidskrifts korrespondent i Danmark,
redaktörNielsJ~rgen H aagerup ger i sin artikel en översikt av det politiska läget i Danmark. Stalsminister AnkerJ~gensen och
hans socialdemokratiska minoritetsregering
kommer att sitta till våren, menar han. Men
då blir det troligen nyval på någon lämplig
fråga. Hur ett sådant val utfaller är svårt att
spå om. De danska väljarna är mer rörliga
än de svenska och gårfrån parti till parti.
just nu är Mogens Glistrups parti det andra
i storleksordning. Mycket beror på hur den
danska ekonomien utvecklar sig. Danmark
har i dag över l 00 000 arbetslösa, men siffran förefaller ha stabiliserats. Lönerna är
höga i Danmark, men skatterna är det också.
”. . . Something is rotten in the state of Denmark,” Shakespeares berömda ord i prins
Hamlets mun, dras ofta fram när det ser ut
att gå galet i Danmark. Anledningar saknas
inte. Nyligen hade en medarbetare i Financial Times hänvisat till detta citat när det var
tal om Danmarks mycket aktiva lånepolitik i
utlandet. Hans artiklar och andra uttalanden väckte debatt – dock mest i Danmark –
om Danmark kan kallas kreditvärdigt. Kan
Danmark fortsätta att låna i utlandet? Utlandsskulden är ett gott stycke på andra sidan 30 miljarder, och även om det är 30 miljarder små danska kronor, är det i alla fall en
stor massa pengar som det kommer att taga
åtskilliga år att betala tillbaka. Och medan
man diskuterar hur man skall kunna börja
avveckla skulden, växer den dagligen.
Debatten bekom regeringen illa. Sådant
kan bara skada. Danmark är fortfarande ett
bra papper, hävdade man. Det finns alltid
pengar att få, särskilt från tyska storbanker.
Men hur länge?
Politik är inte bara ekonomi. Men i Danmark har ekonomien för länge sedan blivit
en så viktig fråga, att det knappast är möjligt
att få plats och tid för andra problem. Arbetslösheten är alluämt obehagligt stor, rätt
mycket över l00 000. Men den ökar inte. Inflationen har inte upphört, men den har
bromsats, även om den inte är nere på den
tyska nivån.
Den vanskliga ekonomiska situationen var
bakgrunden till den s k miniförlikningen,
som Anker Jergensens socialdemokratiska
regering klarade hem i augusti med en liten
röstövervikt i Folketinget. Förlikningen innebar nya skattebördor. Öl, sprit och tobak
372
fick ytterligare pålagor. 20 cigaretter kostar
nu 12 danska kronor. Bensinen steg med 40
öre. Den årliga bilskatten steg med 50%.
Det centrala i överenskommelsen var en
uttalad vilja att hålla löneökningarna nere
på 2 % utöver den indexbestämda regleringen. Lönenivån är alltför hög i Danmark och
konkurrensförmågan har drabbats därav.
Jämförelser med både Norge och Sverige visar, att de danska lönerna är mycket höga.
Men skatter och avgifter tar efterhand så
stor del av lönen, att förhållandevis litet återstår. Även om arbetslösheten dämpar lönekraven, finns det oro och motvilja inom de
stora fackliga organisationerna. LO tog klart
avstånd från förlikningen. LOs ordförande
Thomas Nielsen skällde ut Anker Jergensen. Det är upplagt för en het vår, när arbetsmarknadens avtal skall förnyas.
Politiskt fick regeringen sin förlikning igenom genom att socialdemokraterna fick stöd
av Det radikale Venstre, Kristeligt Folkeparti och Centrumdemokraterna. Men även
dessa fyra partier har bara knapp majoritet i
Folketinget. Det konservative Folkeparti lät
sig i sista ögonblicket övertala att rösta för
förlikningen genom vissa eftergifter, som
dock inte rubbade förlikningens huvuddelar. De konservatives ordförande försäkrade, att hans parti inte hade blivit ett stödparti åt regeringen. Men i den innevarande situationen fanns det inte någon annan utväg.
Ett val hade inte löst några problem.
Venstre som regeringsalternativ
Det mest anmärkningsvärda med förlikningen var att Venstre, Folketingets näst största
parti med 42 mandat (Socialdemokratien
har 53), stod utanför. Medan de tre ytterpartierna till vänster (kommunister, Venstresocialister och Socialistisk Folkeparti) rasade
mot förlikningen på grund av dess ingrepp
på arbetsmarknaden, gick Venstre emot,
därför att partiet fann att de föreslagna ingreppen var otillräckliga och även skadliga.
Det skulle skäras djupare för att det skulle
ha någon nytta, och först och främst skulle
det skäras kraftigare på de offentliga utgifterna.
Då förlikningen i alla fall kom till stånd,
kom Venstre att verka stå isolerat. Rent sakligt var dess synpunkter välgrundade. Men
förhandlingstråden till Socialdemokratien
var avskuren och Venstres förhållande till
de mindre borgerliga partierna har alltsedan folketingsvalet 1975 varit spänt. Förutvarande statsministern och Venstres ordfö-
rande Poul Hartling sade på sitt partis landsmöte sista weekenden i september: Venstres
förbrytelse är den enda och enkla, att vi gick
framåt i det senaste valet (från 22 till 42
mandat). Det skulle vi inte ha gjort, för det
gick ju ut över någon …
Poul Hartling vill alltid att Venstre skall
vara ett alternativ till regeringen. Men det
kan han och hans parti bara bli i samarbete
med andra borgerliga partier och här stöter
han på motstånd. Hartling erkände på
Venstres landsmöte, att partiet har hållit sig
för mycket på defensiven. Men nu skall det
bli ändring. Det finns ingen orsak till att vi
inte skulle vara offensiva, ingen orsak till att
vi skulle hålla igen, sade Hartling, som fastslog, att i Danmarks allvarliga situation behövs liberala lösningar och ett parti som vill
bygga upp utan att riva ner.
Glistrup och Anker J0rgensen
Det olida stöd, som Mogens Glistrups
Fremskridtsparti all~ämt kan räkna på inom
befolkningen (opinionsmätningar visar, att
partiet konkurrerar med Venstre om att vara näst största parti), är en komplicerande
faktor. Medan processen mot Mogens Glistrup all~ämt fortsätter, markerar partiet sin
väg med slagord och överbud och krav på
nedskärningar inom den offentliga sektorn,
som går långt utöver vad andra partier kan
och vill kräva. Efter bara tre år håller partiet
nu på att få ett ganska gott fotfäste, som vittnar om en betydande otillfredsställdhet
bland väljarna inom alla befolkningsskikt.
I själva verket visar den allra senaste Gallupundersökningen att Glistrups parti gått
förbi Venstre. Det senare partiet fick 17,6 %,
det förra 22,8, vilket är nära 10% mera än
partiet fick i valet 1975. I ett nytt val skulle
detta betyda 40 mandat mot 24 nu!
Vi är landets näst största arbetarparti, sä-
ger Glistrup, och på partiets landsmöte nyligen sjöng man ”Danmark för folket”, som
hitintills bara socialdemokraterna har sjungit. Socialdemokraterna är våra huvudfiender, förklarar Glistrup.
Statsministern antog utmaningen. Han avvisade att resa landet runt med Glistrup men
gick med både på en TV-duell och ett stort
åsiktsutbyte i Berlingske Tidende, där han
och Glistrup bara kunde enas om att de var
de två huvudmotståndarna i dansk politik.
Anker Jergensen sade: Vi vill samarbeta
to m med de allra värsta, om det finns något
att samarbeta om. Men som landet nu ligger,
betraktar vi Fremskridtspartiet som våra vä-
sentligaste politiska motståndare. Glistrup
373
svarade: Jag kan säga precis detsamma. Socialdemokratien är det största hindret för att
Danmark skall utveckla ig på det ätt, vi anser vara det riktiga.
Anker Jergensen kände sig otvivelaktigt
så stärkt av miniförlikningen i augusti, att
han kunde ta upp handsken och dra i fejd
mot Glistrup. Att förlikningen rent faktiskt
kommer att hjälpa den spända danska ekonomien i någon större utsträckning kan man
tvivla på, även om den utan tvekan syftar i
rätt riktning. Men politiskt blev Anker
Jergensen starkare av förlikningen, och han
har vunnit respekt med sin uthållighet och
sitt tålamod som förhandlare. Han är ingen
statsmannagestalL Men han har politisk nä-
sa. Hans förståelse för de ekonomiska sammanhangen är begränsad. Men han lyssnar
på sina ekonomiska ministrar – särskilt den
outtröttlige Per Haekkerup – och man har
förtroende för hans redlighet.
De radikala
Politiskt är regeringens framtid osäker. Det
radikale Venstre håller nog på att närma sig
Socialdemokratiet på nytt, men med bara 13
mandat är inte partiet mycket att räkna med.
Den unge Niels Helveg Petersen, som efter
ett par år i EG i Bryssel är på väg tillbaka i
dansk politik som Hitmar Baunsgaards efterträdare, har meddelat att han vill gå in
för ett radikal-socialdemokratiskt regeringssamarbete och skall gå till val på detta nästa
gång. Socialdemokraterna har hälsat denna
förklaring välkommen, om också med vissa
förbehåll. Samarbete är bra. Men man vill inte vara alltför bunden. Anker Jergensens
374
gamla dröm om etl regeringssamarbete mellan Socialdemokratier och Venstre har nog
inte goda utsikter.
Det förnyade nära samarbetet mellan socialdemokrater och radikala kan i första
hand ha haft en negativ inverkan på förhandlingarna om en ny – sexårig – försvarsöverenskommelse, som skall avlösa den
hittillsvarande fyraåriga överenskommelsen,
som upphör med utgången av mars 1977.
De tre partierna på vänsterflygeln (tillsammans 2 J mandat) och Fremskridtspartiet
(24) är utanför försvarsförhandlingarna.
Av de övriga sex partierna har fyra enats
om ett förslag, som under en period på sex
år skulle ge försvaret en viss förbättring
motsvarande c:a 600 miljoner kr, under det
att Socialdemokratier och de Radikale går in
för en oförändrad försvarsbudget men med
vissa nedskärningar under de första två tre
åren. Vad som skiljer partierna är alltså
högst ett par procent av den samlade försvarsbudgeten, men ännu i slutet av september har man inte kunnat nå fram till något
resultat och överläggningarna har inställts.
Den ekonomiska konjunkturen och krav på
att sparprogrammet inom den offentliga
sektorn också skall omfatta försvaret har
hindrat en ny bred överenskommelse – men
kanske bara för en tid.
Hot om storkonflikt
Regeringens egen tidshorisont sträcker sig
utan tvekan inte längre än till våren, då det
skall avgöras om det blir storkonflikt på arbetsmarknaden eller ej. Just nu talas det
mycket högt om den saken. Men trots oenigheten med LO om överenskommelsen i augusti har LOs ledning inte mindre besvärligt
att hålla kommunister och andra ytterlighetsgrupper på avstånd. En storkonflikt
skulle kunna vålla ekonomisk skada i betänkligt hög grad, och de kommande månaderna
måste utan tvivel flitigt utnyt~as för att försöka avvärja den.
Politiskt sitter regeringen säker fram till
våren och bara otur skulle kunna bringa den
på fall. Det finns visst en livlig politisk aktivitet i Danmark, men den kan inte hota regeringen om det inte uppstår en helt oförutsedd situation.
Till de tio partier, som redan finns i Folketinget, söker nu ett elvte att komma med.
Den tidigare konservative HansJergen Lembourn, som är medlem av Folketinget, har
sagt sig vilja starta ett nytt parti, som han tänker kalla de Moderate. Det skall vara ett mittenparti. Programmet är särskilt en omfattande skattereform och samarbete med Socialdemokraterna. Men om man kan nå en
överenskommelse är tvivelaktigt och partiet
förutsägs inte få så många chanser, även om
det kanske tar tillräckligt många röster från
Erhard Jakobsens Centrum-Demokrater så
att detta parti försvinner vid nästa folketingsval. På längre sikt drömmer Lembourn
– en flitig författare och mångårig ordfö-
rande i Dansk Forfatterforening – om en
bredare partibildning inom mitten av dansk
politik.
Det verkar således som om det råder
trängsel i mitten inom dansk politik. Men
det är bara som det verkar. Poul Hartting
har påmint om att bortåt en tredjedel av de
danska väljarna röstar på ytterpartierna och
däri inräknar Harding också Fremskridtspartiet.
I motsats till Sverige, där bara en liten
glidning av rösterna framkallade det länge
väntade regeringsskiftet, råder ständigt uppbrottsstämning bland de danska väUarna.
Även om regeringen inte kan förväntas sitta
hela fyraårsperioden ut – det sker sällan i
dansk politik – är fordran på ett nytt falketingsval begränsad just till de ytterlighetspartier, som ser chansen till nya vinster ibland
väljarna. Glistrup svingar fanan på ena sidan
av det politiska spektret och på den andra lå-
375
ter de ytterligtgående vänsterpartierna höra
av sig kraftigt. Närmare mitten i dansk politik är det kyligt mellan de tre största partierna, och de mindre partierna för en politiskt
osäker tillvaro. De vill alla gärna markera sig
och letar efter frågor som kan styrka deras
profil.
Förberedelserna till det val, som bara en
minoritet önskar men som utan tvekan kommer att äga rum någon gång under 1977, är
således redan i gång. U nder tiden går ekonomien fortfarande snett, även om den har
rättat till sig litet på sista tiden.
Fronter i dansk politik
Svensk Tidskrifts korrespondent i Danmark,
redaktörNielsJ~rgen H aagerup ger i sin artikel en översikt av det politiska läget i Danmark. Stalsminister AnkerJ~gensen och
hans socialdemokratiska minoritetsregering
kommer att sitta till våren, menar han. Men
då blir det troligen nyval på någon lämplig
fråga. Hur ett sådant val utfaller är svårt att
spå om. De danska väljarna är mer rörliga
än de svenska och gårfrån parti till parti.
just nu är Mogens Glistrups parti det andra
i storleksordning. Mycket beror på hur den
danska ekonomien utvecklar sig. Danmark
har i dag över l 00 000 arbetslösa, men siffran förefaller ha stabiliserats. Lönerna är
höga i Danmark, men skatterna är det också.
”. . . Something is rotten in the state of Denmark,” Shakespeares berömda ord i prins
Hamlets mun, dras ofta fram när det ser ut
att gå galet i Danmark. Anledningar saknas
inte. Nyligen hade en medarbetare i Financial Times hänvisat till detta citat när det var
tal om Danmarks mycket aktiva lånepolitik i
utlandet. Hans artiklar och andra uttalanden väckte debatt – dock mest i Danmark –
om Danmark kan kallas kreditvärdigt. Kan
Danmark fortsätta att låna i utlandet? Utlandsskulden är ett gott stycke på andra sidan 30 miljarder, och även om det är 30 miljarder små danska kronor, är det i alla fall en
stor massa pengar som det kommer att taga
åtskilliga år att betala tillbaka. Och medan
man diskuterar hur man skall kunna börja
avveckla skulden, växer den dagligen.
Debatten bekom regeringen illa. Sådant
kan bara skada. Danmark är fortfarande ett
bra papper, hävdade man. Det finns alltid
pengar att få, särskilt från tyska storbanker.
Men hur länge?
Politik är inte bara ekonomi. Men i Danmark har ekonomien för länge sedan blivit
en så viktig fråga, att det knappast är möjligt
att få plats och tid för andra problem. Arbetslösheten är alluämt obehagligt stor, rätt
mycket över l00 000. Men den ökar inte. Inflationen har inte upphört, men den har
bromsats, även om den inte är nere på den
tyska nivån.
Den vanskliga ekonomiska situationen var
bakgrunden till den s k miniförlikningen,
som Anker Jergensens socialdemokratiska
regering klarade hem i augusti med en liten
röstövervikt i Folketinget. Förlikningen innebar nya skattebördor. Öl, sprit och tobak
372
fick ytterligare pålagor. 20 cigaretter kostar
nu 12 danska kronor. Bensinen steg med 40
öre. Den årliga bilskatten steg med 50%.
Det centrala i överenskommelsen var en
uttalad vilja att hålla löneökningarna nere
på 2 % utöver den indexbestämda regleringen. Lönenivån är alltför hög i Danmark och
konkurrensförmågan har drabbats därav.
Jämförelser med både Norge och Sverige visar, att de danska lönerna är mycket höga.
Men skatter och avgifter tar efterhand så
stor del av lönen, att förhållandevis litet återstår. Även om arbetslösheten dämpar lönekraven, finns det oro och motvilja inom de
stora fackliga organisationerna. LO tog klart
avstånd från förlikningen. LOs ordförande
Thomas Nielsen skällde ut Anker Jergensen. Det är upplagt för en het vår, när arbetsmarknadens avtal skall förnyas.
Politiskt fick regeringen sin förlikning igenom genom att socialdemokraterna fick stöd
av Det radikale Venstre, Kristeligt Folkeparti och Centrumdemokraterna. Men även
dessa fyra partier har bara knapp majoritet i
Folketinget. Det konservative Folkeparti lät
sig i sista ögonblicket övertala att rösta för
förlikningen genom vissa eftergifter, som
dock inte rubbade förlikningens huvuddelar. De konservatives ordförande försäkrade, att hans parti inte hade blivit ett stödparti åt regeringen. Men i den innevarande situationen fanns det inte någon annan utväg.
Ett val hade inte löst några problem.
Venstre som regeringsalternativ
Det mest anmärkningsvärda med förlikningen var att Venstre, Folketingets näst största
parti med 42 mandat (Socialdemokratien
har 53), stod utanför. Medan de tre ytterpartierna till vänster (kommunister, Venstresocialister och Socialistisk Folkeparti) rasade
mot förlikningen på grund av dess ingrepp
på arbetsmarknaden, gick Venstre emot,
därför att partiet fann att de föreslagna ingreppen var otillräckliga och även skadliga.
Det skulle skäras djupare för att det skulle
ha någon nytta, och först och främst skulle
det skäras kraftigare på de offentliga utgifterna.
Då förlikningen i alla fall kom till stånd,
kom Venstre att verka stå isolerat. Rent sakligt var dess synpunkter välgrundade. Men
förhandlingstråden till Socialdemokratien
var avskuren och Venstres förhållande till
de mindre borgerliga partierna har alltsedan folketingsvalet 1975 varit spänt. Förutvarande statsministern och Venstres ordfö-
rande Poul Hartling sade på sitt partis landsmöte sista weekenden i september: Venstres
förbrytelse är den enda och enkla, att vi gick
framåt i det senaste valet (från 22 till 42
mandat). Det skulle vi inte ha gjort, för det
gick ju ut över någon …
Poul Hartling vill alltid att Venstre skall
vara ett alternativ till regeringen. Men det
kan han och hans parti bara bli i samarbete
med andra borgerliga partier och här stöter
han på motstånd. Hartling erkände på
Venstres landsmöte, att partiet har hållit sig
för mycket på defensiven. Men nu skall det
bli ändring. Det finns ingen orsak till att vi
inte skulle vara offensiva, ingen orsak till att
vi skulle hålla igen, sade Hartling, som fastslog, att i Danmarks allvarliga situation behövs liberala lösningar och ett parti som vill
bygga upp utan att riva ner.
Glistrup och Anker J0rgensen
Det olida stöd, som Mogens Glistrups
Fremskridtsparti all~ämt kan räkna på inom
befolkningen (opinionsmätningar visar, att
partiet konkurrerar med Venstre om att vara näst största parti), är en komplicerande
faktor. Medan processen mot Mogens Glistrup all~ämt fortsätter, markerar partiet sin
väg med slagord och överbud och krav på
nedskärningar inom den offentliga sektorn,
som går långt utöver vad andra partier kan
och vill kräva. Efter bara tre år håller partiet
nu på att få ett ganska gott fotfäste, som vittnar om en betydande otillfredsställdhet
bland väljarna inom alla befolkningsskikt.
I själva verket visar den allra senaste Gallupundersökningen att Glistrups parti gått
förbi Venstre. Det senare partiet fick 17,6 %,
det förra 22,8, vilket är nära 10% mera än
partiet fick i valet 1975. I ett nytt val skulle
detta betyda 40 mandat mot 24 nu!
Vi är landets näst största arbetarparti, sä-
ger Glistrup, och på partiets landsmöte nyligen sjöng man ”Danmark för folket”, som
hitintills bara socialdemokraterna har sjungit. Socialdemokraterna är våra huvudfiender, förklarar Glistrup.
Statsministern antog utmaningen. Han avvisade att resa landet runt med Glistrup men
gick med både på en TV-duell och ett stort
åsiktsutbyte i Berlingske Tidende, där han
och Glistrup bara kunde enas om att de var
de två huvudmotståndarna i dansk politik.
Anker Jergensen sade: Vi vill samarbeta
to m med de allra värsta, om det finns något
att samarbeta om. Men som landet nu ligger,
betraktar vi Fremskridtspartiet som våra vä-
sentligaste politiska motståndare. Glistrup
373
svarade: Jag kan säga precis detsamma. Socialdemokratien är det största hindret för att
Danmark skall utveckla ig på det ätt, vi anser vara det riktiga.
Anker Jergensen kände sig otvivelaktigt
så stärkt av miniförlikningen i augusti, att
han kunde ta upp handsken och dra i fejd
mot Glistrup. Att förlikningen rent faktiskt
kommer att hjälpa den spända danska ekonomien i någon större utsträckning kan man
tvivla på, även om den utan tvekan syftar i
rätt riktning. Men politiskt blev Anker
Jergensen starkare av förlikningen, och han
har vunnit respekt med sin uthållighet och
sitt tålamod som förhandlare. Han är ingen
statsmannagestalL Men han har politisk nä-
sa. Hans förståelse för de ekonomiska sammanhangen är begränsad. Men han lyssnar
på sina ekonomiska ministrar – särskilt den
outtröttlige Per Haekkerup – och man har
förtroende för hans redlighet.
De radikala
Politiskt är regeringens framtid osäker. Det
radikale Venstre håller nog på att närma sig
Socialdemokratiet på nytt, men med bara 13
mandat är inte partiet mycket att räkna med.
Den unge Niels Helveg Petersen, som efter
ett par år i EG i Bryssel är på väg tillbaka i
dansk politik som Hitmar Baunsgaards efterträdare, har meddelat att han vill gå in
för ett radikal-socialdemokratiskt regeringssamarbete och skall gå till val på detta nästa
gång. Socialdemokraterna har hälsat denna
förklaring välkommen, om också med vissa
förbehåll. Samarbete är bra. Men man vill inte vara alltför bunden. Anker Jergensens
374
gamla dröm om etl regeringssamarbete mellan Socialdemokratier och Venstre har nog
inte goda utsikter.
Det förnyade nära samarbetet mellan socialdemokrater och radikala kan i första
hand ha haft en negativ inverkan på förhandlingarna om en ny – sexårig – försvarsöverenskommelse, som skall avlösa den
hittillsvarande fyraåriga överenskommelsen,
som upphör med utgången av mars 1977.
De tre partierna på vänsterflygeln (tillsammans 2 J mandat) och Fremskridtspartiet
(24) är utanför försvarsförhandlingarna.
Av de övriga sex partierna har fyra enats
om ett förslag, som under en period på sex
år skulle ge försvaret en viss förbättring
motsvarande c:a 600 miljoner kr, under det
att Socialdemokratier och de Radikale går in
för en oförändrad försvarsbudget men med
vissa nedskärningar under de första två tre
åren. Vad som skiljer partierna är alltså
högst ett par procent av den samlade försvarsbudgeten, men ännu i slutet av september har man inte kunnat nå fram till något
resultat och överläggningarna har inställts.
Den ekonomiska konjunkturen och krav på
att sparprogrammet inom den offentliga
sektorn också skall omfatta försvaret har
hindrat en ny bred överenskommelse – men
kanske bara för en tid.
Hot om storkonflikt
Regeringens egen tidshorisont sträcker sig
utan tvekan inte längre än till våren, då det
skall avgöras om det blir storkonflikt på arbetsmarknaden eller ej. Just nu talas det
mycket högt om den saken. Men trots oenigheten med LO om överenskommelsen i augusti har LOs ledning inte mindre besvärligt
att hålla kommunister och andra ytterlighetsgrupper på avstånd. En storkonflikt
skulle kunna vålla ekonomisk skada i betänkligt hög grad, och de kommande månaderna
måste utan tvivel flitigt utnyt~as för att försöka avvärja den.
Politiskt sitter regeringen säker fram till
våren och bara otur skulle kunna bringa den
på fall. Det finns visst en livlig politisk aktivitet i Danmark, men den kan inte hota regeringen om det inte uppstår en helt oförutsedd situation.
Till de tio partier, som redan finns i Folketinget, söker nu ett elvte att komma med.
Den tidigare konservative HansJergen Lembourn, som är medlem av Folketinget, har
sagt sig vilja starta ett nytt parti, som han tänker kalla de Moderate. Det skall vara ett mittenparti. Programmet är särskilt en omfattande skattereform och samarbete med Socialdemokraterna. Men om man kan nå en
överenskommelse är tvivelaktigt och partiet
förutsägs inte få så många chanser, även om
det kanske tar tillräckligt många röster från
Erhard Jakobsens Centrum-Demokrater så
att detta parti försvinner vid nästa folketingsval. På längre sikt drömmer Lembourn
– en flitig författare och mångårig ordfö-
rande i Dansk Forfatterforening – om en
bredare partibildning inom mitten av dansk
politik.
Det verkar således som om det råder
trängsel i mitten inom dansk politik. Men
det är bara som det verkar. Poul Hartting
har påmint om att bortåt en tredjedel av de
danska väljarna röstar på ytterpartierna och
däri inräknar Harding också Fremskridtspartiet.
I motsats till Sverige, där bara en liten
glidning av rösterna framkallade det länge
väntade regeringsskiftet, råder ständigt uppbrottsstämning bland de danska väUarna.
Även om regeringen inte kan förväntas sitta
hela fyraårsperioden ut – det sker sällan i
dansk politik – är fordran på ett nytt falketingsval begränsad just till de ytterlighetspartier, som ser chansen till nya vinster ibland
väljarna. Glistrup svingar fanan på ena sidan
av det politiska spektret och på den andra lå-
375
ter de ytterligtgående vänsterpartierna höra
av sig kraftigt. Närmare mitten i dansk politik är det kyligt mellan de tre största partierna, och de mindre partierna för en politiskt
osäker tillvaro. De vill alla gärna markera sig
och letar efter frågor som kan styrka deras
profil.
Förberedelserna till det val, som bara en
minoritet önskar men som utan tvekan kommer att äga rum någon gång under 1977, är
således redan i gång. U nder tiden går ekonomien fortfarande snett, även om den har
rättat till sig litet på sista tiden.