Obamas ”nine-twelve”

Kritiken mot USAs president Barack Obama växer. I lördags samlades demonstranter i Washington för att protestera mot vänstervridningen i amerikansk politik. Mats Johansson rapporterar från ett USA som sällan syns i svenska media.



WASHINGTON. Den amerikanska huvudstaden fylls på lördagen sakta med demonstranter. De är många, arga och inte särskilt politiskt korrekta. Här ska man ju tala beundrande om president Obama, om hans fantastiska talekonst och om vilken ny start han har givit Amerika. Åtminstone om man är svensk och vänster.

Men demonstranterna är ingendera – de tillhör det ”verkliga” Amerika som efter elitens smekmånad med det nya mediechica paret i Vita Huset åter har börjat göra sina röster hörda. Ganska högljutt, faktiskt, att döma av röstnivån på The Mall, som återges i kvällens tv-sändningar i alla kanaler. Hardhats och bikers bär plakat mot den pågående ”socialiseringen” och bussarna väller in från hela landet med den kristna högerns protestanter i en frihetsmarsch som understryker att ett nytt opinionsläge har inträtt i USA.

Valet är glömt, majoriteten ville bli av med de gamla republikanerna – fine, men nu finns en ny president att vända vreden mot.

Det var den 12 september och associationen i datumbegreppet – demonstrationen utgör Obamas ”nine-twelve” – understryker allvaret; demokraterna har kort tid in på mandatperioden kört fast, igen, som när de förra gången under Clinton försökte driva igenom en vårdreform med maktspråk uppifrån-ned. Det är ingen ände på flödet i medierna om hur fantastisk/förfärlig Obamareformen är, och det finns tonvis med argument för och emot; det enda som står klart är att motkrafterna för tillfället har ett knappt övertag.

Att döma av de sjunkande opinionssiffrorna för Obama, särskilt bland pensionärer, är många amerikaner inte för själva grundtanken att deras vårdbehov skulle vara en huvudsak för staten, inte dem själva. De frågar sig naturligtvis varifrån alla läkare skulle komma om vården blev ”gratis”, hur prioriteringarna skulle drabba dem, och framförallt vem som ska betala alla de där tusen miljarderna dollar (!) som experimentet skulle kosta.

Det framgår som vanligt inte av den svenska medierapporteringen, som utgår från att vård saknas i USA, att många amerikaner känner sig nöjda med vad de har, både kvaliteten, den egna försäkringen och stödprogrammen. Och då blir det som nu händer, med revolten mot Obama, förstås obegripligt för svenskar.

Huruvida Obama kan tala sig ur det politiska dödläget ska vara osagt – hans tal inför kongressen den 9 september fick en splittrande snarare än samlande effekt – men jag tror att man på republikanskt håll i alla fall känner hopplösheten vika från svettiga pannor; nu har möjligheten till återkomst uppstått redan till de kommande kongressvalen.

Men rörelsen är splittrad – vem ska i den totalt mediefixerade amerikanska politiken nu samla upp och ge röst åt missnöjet med vänstervridningen? De gamla namnen är förbrukade och någon ny stjärna har ännu inte stigit fram.

I ett sådant vakuum riskerar tänkbara kandidater att drunkna i det gräsrotsmotstånd som växer fram mot Obama, och där finns krafter som inte kommer att gynna den amerikanska återkomsten till tillväxt, framtidstro och en respekterad plats i ledningen för den fria världen.

Kanske partiet skulle göra ett studiebesök i triangulering i Sverige och lära sig hur ”de nya republikanerna” kan vinna kommande val?

Mats Johansson är riksdagsledamot (m) och styrelseordförande för Svensk Tidskrift.

Fotot från demonstrationen är hämtat från Picasaweb.