Om en högavlönad
1971
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
en högavlönad
Ett tillspetsat uttalande av prästförbundets ombudsman föranledde häromåret en
våldsam debatt i massmedia om prästernas löner. På Aftonbladets sista sida ställdes då följande fråga till fem personer:
»Tycker Ni att prästerna har för låga lö-
ner?» – en komminister tjänade vid den
tiden drygt 37 000 kr per år.
En av de tillfrågade var sekreteraren i
låginkomstutredningen, fil kand Per Holmberg. Han svarade ungefär så här: Nej
det kan man inte säga. Ska de vara nära
folket, vilket de bör vara, ska de heller
inte ha förmåner som avviker från folkets.
Med anledning av detta svar erinrade
SACO-tidningen om att Per Holmberg enligt den senaste taxeringskalendern själv
deklarerade för omkring 98 000 kr. Tidningen tillade: Men sekreteraren i låginkomstutredningen behöver kanske inte vara »nära folket».
Få giftigheter har varit mer berättigade än den. Per Holmbergs inkomster har
därefter, glädjande nog för honom själv,
fortsatt att stiga och nådde år 1969 i runt
tal 130 000 kr. Den som tror på teorin om
en lönekaka måste bli åtskilligt förbryllad
över att Per Holmberg lägger beslag på en
så stor del av pengar, som enligt teorin
annars kunde gått till exempelvis låglönetagarna, vars förtjänst det nu är att Per
Holmberg tjänar så bra.
Nu är sannolikt lönekaksteorin felaktig.
Det är naturligtvis också högst diskutabelt
om enskilda personers inkomster skall användas som slagträn i debatten. I Per
Holmbergs fall är det dock motiverat. Mo- 122
raliserar man över andra gruppers löner
får man också finna sig i att ens egen dras
fram i rampljuset. Veterligen har Per
Holmberg inte förfasat sig över sina egna
inkomster. Detta kanske beror på att Per
Holmberg anser att han i motsats till huvudparten av landets övriga, avsevärt sämre avlönade akademiker gör skäl för sina
inkomster. I så fall vore detta produkten
av ett elittänkande som är behagligt fritt
från självkritik.
Per Holmberg var tidigare verksam på
LO. Dess goda rykte torde knappast ha
farit väl av att Per Holmberg flera år efter det att han slutat på organisationen
fortfarande i vissa massmedia framställdes
som LO-ekonom. LO:s informationsavdelning måste här ha haft stora problem.
Per Holmberg har blivit något av en
följetong i TV. I höstas medverkade han
bl a i programmet Direkt och talade om
låglönegrupperna. Plötsligt fick han en
ide. Han började berätta att Moderata
Samlingspartiets krav på ökad rättstrygghet för den enskilde medborgaren innebar
att partiet inte önskade hjälpa de lägst avlönade genom att ge dem bättre bostäder,
löner, miljö osv. Istället ville partiet »kontrollera dem mer än hittills via polismakt
eller dylikt». I en artikel i Dagens Nyheter efterlyste partisekreterare Bertil af
Ugglas dokumentation på var partiet skulle ha krävt någonting sådant. Givetvis
kunde inte Per Holmberg bekräfta sitt på·
stående. Han förmådde endast säga att det
»alldeles tydligt» framgått att det var som
han sagt – ett yttrande vars vetenskapliga
källkritik är värdigt sekreteraren i en viktig utredning!
I ett annat TV-program nyligen skulle
några SACO-representanter utfrågas. Naturligtvis var Per Holmberg med. Han
ställde då frågan varför så få människor
trodde på SACO:s reallöneberäkningar.
Nu är det inte alls så få som gör det. Men
det viktigaste skälet till att vissa tvivlar
på dem torde vara att Per Holmberg och
hans gelikar gör sitt bästa för att misstänkliggöra dem. Per Holmbergs moral
tycks med tiden ha blivit dubbel.
I TV förekommer han som nämnts väldigt ofta. Undra sedan på att folk klagar
på programmen.
Matti Häggström
Ett tillspetsat uttalande av prästförbundets ombudsman föranledde häromåret en
våldsam debatt i massmedia om prästernas löner. På Aftonbladets sista sida ställdes då följande fråga till fem personer:
»Tycker Ni att prästerna har för låga lö-
ner?» – en komminister tjänade vid den
tiden drygt 37 000 kr per år.
En av de tillfrågade var sekreteraren i
låginkomstutredningen, fil kand Per Holmberg. Han svarade ungefär så här: Nej
det kan man inte säga. Ska de vara nära
folket, vilket de bör vara, ska de heller
inte ha förmåner som avviker från folkets.
Med anledning av detta svar erinrade
SACO-tidningen om att Per Holmberg enligt den senaste taxeringskalendern själv
deklarerade för omkring 98 000 kr. Tidningen tillade: Men sekreteraren i låginkomstutredningen behöver kanske inte vara »nära folket».
Få giftigheter har varit mer berättigade än den. Per Holmbergs inkomster har
därefter, glädjande nog för honom själv,
fortsatt att stiga och nådde år 1969 i runt
tal 130 000 kr. Den som tror på teorin om
en lönekaka måste bli åtskilligt förbryllad
över att Per Holmberg lägger beslag på en
så stor del av pengar, som enligt teorin
annars kunde gått till exempelvis låglönetagarna, vars förtjänst det nu är att Per
Holmberg tjänar så bra.
Nu är sannolikt lönekaksteorin felaktig.
Det är naturligtvis också högst diskutabelt
om enskilda personers inkomster skall användas som slagträn i debatten. I Per
Holmbergs fall är det dock motiverat. Mo- 122
raliserar man över andra gruppers löner
får man också finna sig i att ens egen dras
fram i rampljuset. Veterligen har Per
Holmberg inte förfasat sig över sina egna
inkomster. Detta kanske beror på att Per
Holmberg anser att han i motsats till huvudparten av landets övriga, avsevärt sämre avlönade akademiker gör skäl för sina
inkomster. I så fall vore detta produkten
av ett elittänkande som är behagligt fritt
från självkritik.
Per Holmberg var tidigare verksam på
LO. Dess goda rykte torde knappast ha
farit väl av att Per Holmberg flera år efter det att han slutat på organisationen
fortfarande i vissa massmedia framställdes
som LO-ekonom. LO:s informationsavdelning måste här ha haft stora problem.
Per Holmberg har blivit något av en
följetong i TV. I höstas medverkade han
bl a i programmet Direkt och talade om
låglönegrupperna. Plötsligt fick han en
ide. Han började berätta att Moderata
Samlingspartiets krav på ökad rättstrygghet för den enskilde medborgaren innebar
att partiet inte önskade hjälpa de lägst avlönade genom att ge dem bättre bostäder,
löner, miljö osv. Istället ville partiet »kontrollera dem mer än hittills via polismakt
eller dylikt». I en artikel i Dagens Nyheter efterlyste partisekreterare Bertil af
Ugglas dokumentation på var partiet skulle ha krävt någonting sådant. Givetvis
kunde inte Per Holmberg bekräfta sitt på·
stående. Han förmådde endast säga att det
»alldeles tydligt» framgått att det var som
han sagt – ett yttrande vars vetenskapliga
källkritik är värdigt sekreteraren i en viktig utredning!
I ett annat TV-program nyligen skulle
några SACO-representanter utfrågas. Naturligtvis var Per Holmberg med. Han
ställde då frågan varför så få människor
trodde på SACO:s reallöneberäkningar.
Nu är det inte alls så få som gör det. Men
det viktigaste skälet till att vissa tvivlar
på dem torde vara att Per Holmberg och
hans gelikar gör sitt bästa för att misstänkliggöra dem. Per Holmbergs moral
tycks med tiden ha blivit dubbel.
I TV förekommer han som nämnts väldigt ofta. Undra sedan på att folk klagar
på programmen.
Matti Häggström