Om Göran Palm och indoktrinering
1968
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Göran Palm och
indoktrinering
Författaren Göran Palm har upptäckt en
komplott. Vissa krafter i Sverige är sammansvurna i en samhällsbevarande indoktrineringsverksamhet. Verksamheten
har fått vid spridning. Redan i definitionen på ordet indoktrinering anar Gö-
ran Palm resultatet av de sammansvurnas aktivitet. Bonniers lexikon från 1964
tolkar ordet som ”intensiv psykisk på-
verkan på en person i syfte att få honom att omfatta en viss (t.ex. politisk)
doktrin”. Detta smakar för mycket
hjärntvätt för att vara tillfredsställande.
Man kan förstå hans irritation- hjärntvätt leder tanken österut och Göran
Palm är endast intresserad av västvärldens indoktrinering. Därför finner han
slutligen – efter studier i (ej västindoktrinerade?) engelska och franska ordböcker en tolkning som är mer neutral. Indoktrinering har enligt Göran Palm en
dubbel innebörd: förmedla åskådning
och förmedla ensidig åskådning.
Definitionen kan tillämpas även på
Göran Palm och hans senaste författarskap: han förmedlar åskådning och han
förmedlar ensidig åskådning. ”En orättvis betraktelse” – hans förra bok – var
en stridsskrift, inte en analys. Kontrasterar man allt negativt som västländerna
gjort genom århundraden med positiva
exempel från utvecklingsländerna måste
resultatet bli missvisande, även om varje
enskilt exempel i och för sig skulle vara
korrekt. Boken som ägnades så mycket
högaktningsfull debatt kunde egentligen
endast diskuteras ur en synpunkt: har
författaren uppnått sitt syfte, är boken
effektiv propaganda för upphovsmannens åskådning?
På samma sätt måste man se Göran
Palms nya stridsskrift ”Indoktrineringen i Sverige” (PAN/Norstedts 11.50).
Det är ett kommenterat collage av en författare som vill skapa opinion för sin
marxistiska samhällssyn. För den som inte omfattar författarens politiska grundåskådning blir den intressant endast därför att den visar hur man utifrån renodlade marxistiska utgångspunkter kan
uppleva Sverige i dag. Det tycks vara en
obehaglig värld. I skolböcker jämförs
nazism med kommunism och antyds att
enskilda industriföretag kan tjäna samhällsintressen. I TV talar man inte om
USA-angripare och Saigonquislingar i
Vietnam och ger därmed en falsk bild av
den marxistiska sanningen. Ja, till och
med blomsterhandlarnas kataloger är
fyllda av borgerlig propaganda: döper
man inte blommorna till Queen Elisabeth, Aga Khan, Liberty Bell trots att
det finns så många marxistiska namn att
ta till!
Visst finns det åtskilliga vettiga iakttagelser också i Göran Palms granskning;
slentriantänkande, fördomar, tendentiö-
sa uttalanden, som bör uppmärksammas.
Men tyvärr drunknar många av dessa i
den ström av citat som okritiskt sammanställts, och tilltron till författarens omdöme ökas inte av att en ironisk insändare i Aftonbladet återges som om det
var fråga om blodigt allvar.
Kndå tycker jag att Göran Palms bok
gör ett hederligt intryck, främst därför
att han så tydligt i sin inledning slår fast,
att han inte tror på någon vetenskaplig
objektivitet och följaktligen deklarerar
sin ideologiska utgångspunkt. Men tyvärr kan man inte räkna med att hans
läsare tillräckligt klart inser det perspektiv författaren anlagt. Aftonbladet t.ex.
har tagit Göran Palms stridsskrift till intäkt för ett angrepp på skolans läroböcker, som sannolikt kommer att föras vidare i kravet på ett statligt läromedelsmonopol. Och med den logik som lyckligtvis gör Aftonbladets ledaravdelning
till något unikt i svensk press konstateras
följande:
Det centrala måste vara att omprö-
va den allmänna inriktningen i de
böcker som används i undervisningen
i samhällskunskap. Eleverna bör få
veta att språket från det kalla krigets
dagar är föråldrat och att det liberala
ekonomiska systemet inte leder till
”frihet” för alla.
Man bör inte påtvinga eleverna en
mängd tveksamma uppfattningar. De
måste själva få ta ställning”.
Rolf Norberg
indoktrinering
Författaren Göran Palm har upptäckt en
komplott. Vissa krafter i Sverige är sammansvurna i en samhällsbevarande indoktrineringsverksamhet. Verksamheten
har fått vid spridning. Redan i definitionen på ordet indoktrinering anar Gö-
ran Palm resultatet av de sammansvurnas aktivitet. Bonniers lexikon från 1964
tolkar ordet som ”intensiv psykisk på-
verkan på en person i syfte att få honom att omfatta en viss (t.ex. politisk)
doktrin”. Detta smakar för mycket
hjärntvätt för att vara tillfredsställande.
Man kan förstå hans irritation- hjärntvätt leder tanken österut och Göran
Palm är endast intresserad av västvärldens indoktrinering. Därför finner han
slutligen – efter studier i (ej västindoktrinerade?) engelska och franska ordböcker en tolkning som är mer neutral. Indoktrinering har enligt Göran Palm en
dubbel innebörd: förmedla åskådning
och förmedla ensidig åskådning.
Definitionen kan tillämpas även på
Göran Palm och hans senaste författarskap: han förmedlar åskådning och han
förmedlar ensidig åskådning. ”En orättvis betraktelse” – hans förra bok – var
en stridsskrift, inte en analys. Kontrasterar man allt negativt som västländerna
gjort genom århundraden med positiva
exempel från utvecklingsländerna måste
resultatet bli missvisande, även om varje
enskilt exempel i och för sig skulle vara
korrekt. Boken som ägnades så mycket
högaktningsfull debatt kunde egentligen
endast diskuteras ur en synpunkt: har
författaren uppnått sitt syfte, är boken
effektiv propaganda för upphovsmannens åskådning?
På samma sätt måste man se Göran
Palms nya stridsskrift ”Indoktrineringen i Sverige” (PAN/Norstedts 11.50).
Det är ett kommenterat collage av en författare som vill skapa opinion för sin
marxistiska samhällssyn. För den som inte omfattar författarens politiska grundåskådning blir den intressant endast därför att den visar hur man utifrån renodlade marxistiska utgångspunkter kan
uppleva Sverige i dag. Det tycks vara en
obehaglig värld. I skolböcker jämförs
nazism med kommunism och antyds att
enskilda industriföretag kan tjäna samhällsintressen. I TV talar man inte om
USA-angripare och Saigonquislingar i
Vietnam och ger därmed en falsk bild av
den marxistiska sanningen. Ja, till och
med blomsterhandlarnas kataloger är
fyllda av borgerlig propaganda: döper
man inte blommorna till Queen Elisabeth, Aga Khan, Liberty Bell trots att
det finns så många marxistiska namn att
ta till!
Visst finns det åtskilliga vettiga iakttagelser också i Göran Palms granskning;
slentriantänkande, fördomar, tendentiö-
sa uttalanden, som bör uppmärksammas.
Men tyvärr drunknar många av dessa i
den ström av citat som okritiskt sammanställts, och tilltron till författarens omdöme ökas inte av att en ironisk insändare i Aftonbladet återges som om det
var fråga om blodigt allvar.
Kndå tycker jag att Göran Palms bok
gör ett hederligt intryck, främst därför
att han så tydligt i sin inledning slår fast,
att han inte tror på någon vetenskaplig
objektivitet och följaktligen deklarerar
sin ideologiska utgångspunkt. Men tyvärr kan man inte räkna med att hans
läsare tillräckligt klart inser det perspektiv författaren anlagt. Aftonbladet t.ex.
har tagit Göran Palms stridsskrift till intäkt för ett angrepp på skolans läroböcker, som sannolikt kommer att föras vidare i kravet på ett statligt läromedelsmonopol. Och med den logik som lyckligtvis gör Aftonbladets ledaravdelning
till något unikt i svensk press konstateras
följande:
Det centrala måste vara att omprö-
va den allmänna inriktningen i de
böcker som används i undervisningen
i samhällskunskap. Eleverna bör få
veta att språket från det kalla krigets
dagar är föråldrat och att det liberala
ekonomiska systemet inte leder till
”frihet” för alla.
Man bör inte påtvinga eleverna en
mängd tveksamma uppfattningar. De
måste själva få ta ställning”.
Rolf Norberg