Om motståndets estetik

Angus Burgin
The Great Persuasion, Reinventing Free Markets since the Depression
Harvard University Press 2012

1930-talen och 2010-talen har flera beröringspunkter i samhällsutvecklingen. En liknande känsla av att ha nått vägs ände med den hittillsvarande dominerande samhällssynen har, efter finansiella krisförlopp och följande lågkonjunktur, lett till en omprövning av dagordning och syn i politiken. Från en period där marknadsmekanismer givits ett stort utrymme går vi mot en öppnare inställning till regleringar och statliga interventioner.

På flera områden upplever vi i vår egen tid att försöken att något vrida utvecklingen bort från offentligsektor-hegemonin till mera kundnära finansierings- och organisationsformer, med större lyhördhet för valfrihet och snabbare innovationstakt, möts med oförstående. Politiker talar om ett stopp för reformpolitiken och en återgång till en mer reglerad samhällsmodell.

Hur ska motståndet mot en sådan samhällsutveckling organiseras och vilka är de viktigaste frågorna att diskutera och angripa om man vill främja en liberal samhällssyn och begränsa omfattningen av den offentliga sektorn?

Det är frågor som diskuteras i Angus Burgins bok The Great Persuasion – Reinventing Free Markets since the Depression. Burgin tar sin utgångspunkt i Keynes deklaration redan 1924 i samband med ett antal föreläsningar i Oxford att den ”gamla eran”, enligt Keynes präglad av laissez-faire i den ekonomiska politiken, närmade sig ett slut. Keynes menade att bristerna i den då dominerande synen på politisk ekonomi, med en relativt inaktiv stat och ett lågt skattetryck, inte förmådde möta de utmaningar som ekonomin stod inför. Ytterligare utvecklat kom detta budskap att bli grunden för hans klassiska verk The General Theory of Employment, Interest and Money från 1936, som gav en sammanhängande teoribas för en mer interventionistiskt orienterad offentlig ekonomisk politik. Genom olika statliga åtgärder skulle efterfrågan i ekonomin kunna höjas så att sparandeöverskott och underefterfrågan motades, och sysselsättningen ökades.

Genomslagskraften i budskapet var stor. En hel generation av forskare och politiker såg här en möjlig lösning på samtidens problem. Under 1930-talet kom också en stor del av västvärldens ekonomier att slå in på Keynes väg. Och en dominerande del av ekonomkåren kom att omfamna Keynes syn på den alltid hotande undersysselsättningen i ekonomin. Men också av behovet av statliga aktiva åtgärder för att lösa problemen.

De som företrädde en alternativ, och klassiskt liberal, syn på samhällsutvecklingen och ekonomin befann sig i ett underläge opinionsmässigt och resursmässigt. 1930-talet var Keynesianismens årtionde. Sovjet och socialismen framstod också under denna tid för många som ett bra alternativ till den oreglerade marknadsekonomin. Många inom akademin var tydligt inspirerade av vänsterideologin.

Burgin tecknar, mot denna bakgrund, en medryckande och effektiv historia om hur den klassiskt liberala rörelsen initierades och växte till. Två centra där detta synsätt fanns företrätt presenteras inledningsvis. Å ena sidan London School of Economics där Lionel Robbins genom rekryteringen av Friedrich Hayek år 1931 kom att bilda grunden för en marknadsorienterad skola med stark kritik mot statlig interventionism. Och med Hayek som en av de främsta mottävlarna mot Keynes i synen på den makroekonomiska analysen och recepten.

Å andra sidan fanns en stark marknadsorienterad akademisk miljö vid Chicago University, med företrädare som Frank Knight, Henry Simons och Jacob Viner. I jämförelse med Robbins/Hayek framstod de dock, enligt Burgin, som inomvetenskapliga och mer öppna i sin syn på statlig intervention än den Londonbaserade skolan.

Burgin pekar också på en tredje stark källa för inspiration under dessa 30-talsår. Det är Walter Lippman, som från en ursprungligen vänsterliberal ståndpunkt successivt under 1930-talet kom att utveckla en mer kritisk syn gentemot statliga åtgärder. I sin bok The Good Society från 1937 utvecklade Lippman en kritik mot följderna av politiken knuten till The New Deal. Här fanns kritiken mot statlig planering och inskränkningar av den personliga friheten som statliga regleringar och utgiftsprogram representerade.

Lippman var inspirerad av både Chicago-ekonomerna och av Hayek, men också av andra företrädare för den österrikiska skolan med Mises som en aktiv förgrundsgestalt. De första försöken att forma en transatlantisk bas för diskussioner om det liberala tankegodset kom också att formas kring Lippmans skrifter och föreläsningar. Ett seminarium i Paris i augusti 1938 kring Lippmans bok samlade flertalet av de ledande liberala ekonomerna i Europa vid denna tid, men hade också ett transatlantiskt anslag.

Efter kriget kom Hayek att ta en ledande roll i försöken att bilda en organiserad liberal intellektuell rörelse. Hayeks bok Road to Serfdom från 1945 kom att bli en vattendelare och tändande gnista för efterkrigsdiskussionen om det liberala arvet och kritiken mot regleringar, en planerad ekonomi och en växande offentlig sektor. Resten av Burgins bok beskriver uppbyggnaden the Mont Pelerin Society. En organisation med syfte att erbjuda ett forum för diskussion kring klassisk liberal åskådning med anknytning till de då aktuella samhällsfrågorna.

Från att ha bildats som en ”motståndsrörelse” och kraftkälla för liberal debatt och kritik utan större genomslag kom Mont Pelerin Society att spela en viktig roll för att organisera och ena akademiker och praktiker i flera olika länder och discipliner. Under 1980 till 2000-talen kom så småningom en mer marknadsorienterad samhällssyn att få ett starkare genomslag än under årtiondena dessförinnan. Hayeks viktiga roll i denna process, som successivt kom att tas över av Milton Friedman, är ett huvudtema i Burgins bok. Burgin uppehåller sig vid några viktiga frågeställningar i sin diskussion av dessa skeenden. Jag tar upp två av dessa här.

För det första vilken roll ekonomerna och de övriga akademiker som Hayek strävade efter att engagera i rörelsen skulle ha. Skulle man främst verka inom sina discipliner eller söka publika roller, som Hayek själv gjort genom The Road to Serfdom? Hayek själv var uppenbarligen inte särskilt nöjd med det långsiktiga genomslaget för denna sin klassiska bok. Hans uppmärksamhet kom att föras bort från forskningen och han upplevde, enligt Burgin, hur svårt det var att undvika att missförstås och vantolkas. Ofta drogs förenklade och långtgående slutsatser om hans verk, som innehåller betydligt större utrymme för en reglerande och finansierande stat än vad som ofta antas. Och vars resonemang ofta är mer fint avstämda och dubbelbottnade än vad som ofta hävdas. Här syns en generationsskillnad mellan Hayek och senare företrädare för ekonomkåren, och då specifikt Milton Friedman, som Burgin beskriver som något av Hayeks motsats i detta avseende. Där Hayek framstod som komplicerad och akademisk kunde Friedman framstå som något av en populistisk ordekvillibrist.

För det andra strävan att forma en sammanhängande samhällssyn grundad på de liberala värderingarna. Som tog sin utgångspunkt i marknader och individualism, men som innehöll ett bredare anslag med en liberal syn också på förhållandet mellan individ och samhälle, marknad och stat med mera. Det senare var något som Hayek utvecklade i sina senare verk, som till exempel The Constitution of Liberty från 1960, med en bred samhällssyn och ett statsvetenskapligt anslag. Här var ambitionen att finna en balans mellan effektivitet och individualism som marknader ger utrymme för, och värden som humanitet och moral, som kanske ofta hamnar i strykklass när den kreativa förstörelsen hos marknader får verka. Denna strävan formulerades som att man sökte en ”ny liberalism”, som senare kommit att bli överfört till något av ett skällsord i form av ”nyliberalism”. Det är intressant att se att grunden till detta idéarbete är något annat än det som numer tas för givet.

Burgin diskuterar också hur man genom ett idébaserat långsiktigt arbete kan förändra värderingar i samhället och få genomslag för åsikter som först kan uppfattas som perifera. Här uppfattade de som bildade Mont Pelerin Society på 1940-talet situationen som närmast hopplös. Övervikten för Keynesianismen var bedövande och genomslaget för klassisk liberal teori helt obetydligt. Genom ett långsiktigt och medvetet organisationsarbete och kontaktskapande kunde man dock successivt vända på denna situation.

Burgin ger Friedman en viktig roll i sammanhanget. Kombinationen av vetenskaplighet och ovanligt stark retorisk talang gjorde att han kunde framställa det liberala budskapet som ett radikalt samhällsprogram. Det var den enkla lilla människan i relation till den starka staten som stod i fokus för Friedman. Genom marknadsreformer skulle välståndet för den enskilda människan stärkas på bästa sätt. Staten stod för sämre effektivitet, politikervälde och instängdhet. Marknader för utveckling och frihet. Friedmans program, uttryckt i boken Capitalism and Freedom från 1962, får hos Burgin en lika viktig roll som Lippmans och Hayeks båda böcker från 1930- och 1940-talen för den liberala rörelsens framgångar.

Kombinationen av vetenskapligt arbete, kontaktskapande och publika framgångar är det som varit framgångsreceptet för det liberala budskapet. En ständigt pågående idédebatt med tvivel på den rätta vägen framåt och brytningen av olika åsikter tycks ha präglat den liberala rörelsen. Det är något av ett ”motståndets estetik” inom rörelsen som beskrivs. Med tro på de egna idéerna och viljan att utveckla dessa genom ständig dialog kan värderingar förskjutas. Det är ett hoppfullt budskap i en tid när liberalism, marknader och enskild frihet åter ifrågasätts och offentliga regleringar tycks vara lösningen på de flesta samhällsproblem för många på den politiska arenan.

Björn Hasselgren är tekn doktor och forskar kring frågor om effektivitet i offentlig sektor.

Läs mer om Mont Pelerin Society:

Frihetens värden
av Maria Eriksson (21/8 2009)