Öppet brev till Moderaternas nästa partiledare

Moderaterna har nu i praktiken enats om en partiledarkandidat. Vi har fullt förtroende för detta val, men vill ändå ta tillfället i akt att lyfta några frågor kring hur själva processen gått till.

Trots att partiledarvalet är av stor vikt för partiet har nästan ingen öppen diskussion förts om personfrågan. Rekryteringsprocessen har haft mer likheter med ett påveval än vad som borde känneteckna ett modernt parti.

Vilken typ av ledare behöver Moderaterna, inför tiden i opposition och inför nästa val? Vilka tänkbara kandidater finns det? Detta är frågor som borde kunna diskuteras öppet. Moderaterna skulle inför framtida tillsättningar kunna hämta inspiration från Centerpartiet. Inför deras senaste partiledarval gjorde de tre kandidaterna turné i landet och diskuterade politik med både nuvarande och potentiella medlemmar. Ofta finns en oro för att ett val där flera kandidater står mot varandra kommer att innebära konflikter, men det nämnda exemplet visar att det inte behöver bli så.

Dessutom skulle en öppnare process vara ett utmärkt tillfälle att få en diskussion även om den framtida politikens innehåll. Vem som blir partiledare är viktigt. Men det är bara en del i att förbereda sig inför nästa val och inför uppgiften att leda landet i framtida reformer.

Moderaternas framgångsrika val 2006 byggde till exempel på en process som påbörjades tre år tidigare. Den samhällsanalys och de förslag som togs fram då har partiet levt väl på i två mandatperioder, men till slut räckte de inte längre. Sannolikt var avsaknaden av en ny relevant framtidsagenda ett avgörande skäl till årets valresultat. Ledningsgruppen som ledde partiet i regeringsställning formades också den före 2006. En efter en lämnade dessa personer partiledningen fram till 2014.

En lärdom borde därför vara att partiet måste arbeta löpande med både idéutveckling och kompetensförsörjning. Partiledaren är en viktig person bland många. Moderaterna måste dessutom bli öppnare och tillåta en friare intern idédebatt. Den lydnads- och duktighetskultur inför ledningen, som statsvetare brukar peka på, måste ersättas med högre takhöjd. På sikt kunde ett mål vara att bli mer som amerikanska partier, som större delen av tiden är vidöppna mot omvärlden, men som sluter leden när det är dags för valkampanj. Med högre i tak blir det mer plats för både personer och idéer att utvecklas. Risken att stå utan idéer och bra personer att rekrytera minskar. Det ger också partiledningen ett tydligare mandat att genomföra den politik som partiet enats om.

Till sist är det värt att peka på hur idéutvecklingen inom Moderaterna även under tider i opposition har haft betydelse för reformer som senare har genomförts, ibland av socialdemokratiska regeringar.

En öppen politisk debatt är avgörande för att Moderaterna ska utveckla sitt idéarv och bli attraktivt för väljarna i kommande val. Men mer en så, en öppen politisk debatt inom det största oppositionspartiet är av stor vikt för att svensk politik i stort ska utvecklas åt rätt håll. Här finns en viktig uppgift för en ny partiledare. För ett parti som gjort ”ansvar för Sverige” till en av sina främsta paroller borde det vara en självklarhet att låta demokratin handla om mer än en röst vart fjärde år.