Ord som förändrade världen

I veckan var det 30 år sedan Ronald Reagan höll sitt berömda tal vid Brandenburger Tor i Berlin, då han yttrade de bevingade orden ”Mr. Gorbatschow, open this gate. Mr. Gorbatschow, tear down this wall.” Anders Ydstedt djupdyker i ord som kanske förändrade världen.

Än idag diskuteras betydelsen av talet. Många ser det som finalen på kalla kriget. Andra menar att det inte var talet som ändrade världen utan att världshistorien ändrade värdet av talet.

Reagan var inte den enda talaren vid Brandenburger Tor den 12 juni 1987. Förbundskansler Helmut Kohl sa att Västtyskland strävar efter konstruktiva relationer mellan de två tyska staterna och Berlins borgmästare Eberhard Diepgen (CDU) efterlyste mer dialog och en politik som satsar på förändringar utan att hetsa upp endera parten (SvD 860613).

Genom åren har många skildrat hur talet togs fram. Talskrivaren Peter Robinson och dåvarande amerikanske ambassadören i Västberlin John Kornblum har berättat om hur Reagan insisterade på att ha med avsnittet med uppmaningen om att öppna muren trots att flera rådgivare ville lyfta bort det. De ville inte att Reagan skulle vara så konfrontativ mot Sovjetunionen. Peter Robinson inspirerades av en bekant som var bosatt i Berlin och som sagt att om Gorbatjow verkligen menade allvar med Glasnost och Perestrojka så borde han bevisa det genom att göra sig av med Berlinmuren (Politico).

Talet fick dock liten uppmärksamhet i väst och kritiserades t o m av medarbetare till Helmut Kohl. Talet var ”ett verk av amatörer” och det går inte att förvänta sig några stora resultat av Reagans förslag (Die Welt ). Men kanske hade amerikanerna bättre koll på läget i DDR än västtyskarna? Västtyska media rapporterade mest om de omfattande protestdemonstrationerna mot Reagan och besvikelse över att talet inte handlade mer om avspänning. Der Spiegel skrev överhuvudtaget inget om talet. Mattias Svensson skrev i NEO om de svala svenska reaktionerna på talet.

DDR-diktaturens nyhetsorgan Neues Deutschland rapporterade om att kravaller mötte Reagan och lät Sovjetiska nyhetsbyrån Tass stå för kommentarerna; en ”öppen och krigshetsande provokation”.

I Sverige skrev Svenska Dagbladet om Reagans uppmaning att riva muren men konstaterade samtidigt att talet inte innehöll några överraskningar (!). När Aftonbladet denna vecka uppmärksammar jubileet konstateras att det inte var talet som förändrade världen utan världen som förändrade talet. Talet blev i efterhand närmast profetiskt – men kanske hade amerikanerna mer information om det faktiska läget i DDR. Den offentliga statistiken och DDR diktaturens PR-arbete syftade till att dölja hur illa det var ställt. Ekonomin var ständigt beroende av nya nödkrediter i västvaluta (TMI). Hade västmakterna satsat på nedrustning, ”avspänning” och krediter hade kommunistdiktaturerna kanske kunnat fortsätta med förtryck och stängda gränser. Reagan stod fast vid utplacering av robotar i Västtyskland trots enorma protester, som vi idag vet initierats från Moskva. Satsningen på nya avancerade vapensystem (SDI eller Star Wars) pressade kommunistdiktaturernas redan usla ekonomi.

Så om talet inte var finalen på kalla kriget så var det i alla fall Reagan som avslutade det. Och talet var ett led i denna tydliga politik som fick kommunistdiktaturerna på fall.

I Berlin är Reagans insatser uppenbarligen fortfarande en laddad fråga. År 2011 föreslog CDU att det ska upprättas en Reaganplats i staden men SPD har hittills stoppat förslaget (WELT). Runt om i Östra Europa finns det flera Reaganplatser och i veckan startade Ukrainian Economic Freedoms Foundation processen att få tillstånd att upprätta ett Reaganmonument i centrala Kiev (ATR).

Se talet och bedöm själv om talet var ett ”verk av amatörer”, saknade överraskingar” eller var en ”öppen och krigshetsande provokation”.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift.