Örjan Hultåker: Alliansfriheten kommer inte att tjäna Sverige väl

Det ryska angreppet mot Ukraina är inte enbart är en katastrof för Ukrainas befolkning och de ryska soldater som dör helt i onödan i ett omoraliskt övergrepp på ett fritt europeiskt land vars självständighet var garanterad av just den ryska angriparen.

Det ryska angreppet på Ukraina är en katastrof för hela Europa eftersom det inte längre finns någon fungerande säkerhetspolitisk rättsordning. Efter det ryska angreppet finns det inte längre något regelverk som skyddar kontinentens medborgare mot politiker som Putin, inget regelverk som förhindrar att han med grym precision riktar bomber och artilleri mot utsatta, oskyldiga människor för att möjliggöra en stöld av deras frihet och land.

Efter andra världskriget trodde vi svenskar och andra européer att det inte skulle bli fler krig i Europa, att länderna och deras politiska ledare inte skulle använda våld för att ändra Europas gränser. Det var hoppfullt, men ytterst naivt.

Vår naivitet har avslöjats flera gånger under efterkrigstiden. Kom ihåg Berlin och Östtyskland 1953, Budapest och Ungern 1956 eller Prag och Tjeckoslovakien 1968. Med hänvisning till sin ”intressesfär” ansåg kommunisterna i Sovjetunionen att de hade rätt att bestämma över medborgarna i andra länder och de hävdade den rätten med hjälp av stridsvagnar och gevär riktade mot människor som vill bestämma i sitt eget land.

Sedan föll Berlinmuren. Och de flesta fortsatte att vara naiva. Får vaknade upp till verkligheten när Ryssland fick en ny politisk ledare i Vladimir Putin, en ledare som har sin ideologiska grundsyn hämtad från KGB som han lydigt tjänade från en position i Dresden under det sovjetiska förtrycket av östra Tyskland.

Den europeiska naiviteten fortsatte att blomstra även efter det att Putin beordrat sina trupper att angripa Georgien och Moldavien. Sedan gick han in och stal Krimhalvön och delar av östra Ukraina.

Och nu är det hela Ukrainas tur att drabbas av Putins övergrepp. Än en gång vill han med sina bomber, sitt artilleri och sina pansarvagnar tvinga ett land till underkastelse. I strid med avtal som Ryssland undertecknat vill han utvidga sin intressesfär.

Och äntligen sprids ett uppvaknande bland många medborgare och politiker, men andra fortsätter att vara naiva.

Närhistorien har på ett extremt övertydligt sätt visat att neutralitet inte har tjänat vare sig Georgien och Moldavien eller Ukraina väl. Putin och hans Ryssland bryr sig inte om sådant finlir eftersom länderna ingår i hans intressesfär. Och han varnar Sverige och Finland med hot om de stöder Ukraina, vi riskerar att behandlas som andra i Putins intressesfär.

Stabilitet i Europa är något eftersträvansvärt, men stabilitet kan inte uppnås med ett antal alliansfria och neutrala stater runt Putins Ryssland. Sådana neutrala stater är en inbjudan till Putin att han kan inlemma dem i sin och Rysslands intressesfär därför att de inte skyddas av USA och Nato.

Erfarenheterna från Georgien, Moldavien och Ukraina visar att neutrala stater bidrar till en instabil värld. Det är i de neutrala staterna utan Natoskydd som artilleri beskjuter, där bomberna slår sönder sjukhus och skolor, där pansarvagnar skjuter sönder bostadshus, och där miljontals mammor, barn och åldringar tvingas på flykt till grannländerna. Samtidigt är männen kvar och försöker med vapen försvara det land som många naivt trodde var skyddat av alliansfrihet och neutralitet.

Sverige och Europa har nu fått onödigt många bevis på att det bara är medlemskap i Nato som kan skydda oss från Putins övergrepp och förhindra honom från att utöva sin grymma makt inom Rysslands intressesfär.

Det har med all tydlighet visats att Nato bara ingriper militärt när de egna medlemmarna angrips. Andra europeiska länder får försvara sig ensamma och i stor underlägsenhet när den ryska krigsmakten rullar in i landskap och städer. De som inte är medlemmar i Nato får lida ensamma när angriparen bryter mot alla krigets lagar.

Men naiviteten finns kvar i somliga svenska läger. Trots erfarenheterna från senast Ukraina kan man så sent som på fredagen läsa ett inlägg i Dala-Demokraten som frontas av den förre ärkebiskopen KG Hammar. De oroas av att ett svenskt ”Natomedlemskap skulle leda till ytterligare förstärkning av Natos inflytande i Norden.”

Naiviteten är total. När Ukraina, och i förlängningen Sverige, omfattas av Putins intressesfär oroar sig KG Hammar med flera för att Natos inflytande skulle öka i Norden. De oroar sig för att det även i Sverige skulle finnas en motkraft som kan stoppa Putins militärkolonner från att rulla in och beskjuta huvudstaden och dess regering.

För att alliansfrihet och neutralitet skall ge något som helst skydd krävs att den garanteras av en stormakt eller militärallians som har förmåga att ge skydd. I dagens politiska miljö finns det ingen sådan. USA och Nato försvarar bara sina medlemmar. Därför måste Sverige snarast söka inträde i försvarsalliansen Nato.

De som inte är naiva vet att det är bättre att tillhöra en försvarsallians än att ingå i en hotfull stormakts intressesfär. Valet står mellan Natos skydd och ryska hot.

Erfarenheterna från Ukraina är tydliga.  När landet avstod från kärnvapen efter Sovjetunionens sönderfall så skrevs ett avtal om att landets territoriella säkerhet garanterades av Ryssland och bland annat USA. De lovade var för sig att inte angripa Ukraina. Men vare sig USA någon annan lovade att skydda Ukraina om någon annan, läs Ryssland, angrep landet.

I dagens Europa syns det omöjligt att få sådana garantier, så det enda alternativet är att Sverige blir medlem i Nato om vi vill ha hjälp att skydda våra medborgare och vår hembygd. Vi vet ju tidigare att Putin alltid är beredd att bryta de avtal han har ingått. För Ukraina innebär det att ett fredsavtal med Putin skulle sakna skyddsvärde.

För Sverige är det rätt tidpunkt att snarast söka medlemskap i Nato. Huvuddelen av Putins ryska trupper är nu engagerade i Ukraina där de kört fast i ett utdraget krig. Till och med Putin borde i dagsläget avstå från att öppna en andra frontlinje i Norden.

Alliansfrihet och neutralitet kommer inte att tjäna Sverige väl i det nya Europa. Det gäller att snarast skicka en kurir från Arvfurstens palats med en ansökan om Natomedlemskap.

Örjan Hultåker är docent i sociologi