Örjan Hultåker: Årets amerikanska presidentval är unikt

Det är alltid svårt att förutsäga hur historien kommer att minnas vår egen tid, men allt talar för att årets amerikanska presidentval kommer att gå till historien som unikt av flera skäl.

Till att börja med. För första gången i modern tid utmanades den sittande presidenten Joe Biden av en före detta president Donald Trump i en kamp mellan Republikaner och Demokrater.

Det har hänt tidigare under 1900-talet mellan Theodore Roosevelt och William Taft när Taft försökte att bli vald en andra gång år 1912. Roosevelt hade varit president mellan åren 1901 och 1908 efter att ha tillträtt som vice president till William McKinley 1901 vilken mördades samma år. Ett alltför vanligt öde för amerikanska presidenter.

När Theodore Roosevelt hade varit president i nästan åtta år stödde han William Taft inför nomineringen av Republikanernas presidentkandidat men deras politiska åsikter gled alltmer isär när Taft blev mer konservativ och Roosevelt mer progressiv som de begreppen definierades i början av 1900-talet, vilket var mycket annorlunda än dagens amerikanska definitioner av konservativ och liberal.

Theodore Roosevelt lämnade det Republikanska parti han tillhört och ställde upp som tredjeparti­kandidat utan chans att vinna. Han påverkade dock valutgången genom att den republikanska splittringen ledde till att William Taft förlorade till det Demokratiska partiets William Harding. Ingen kandidat som inte har nominerats av Demokraterna eller Republikanerna har lyckats vinna i modern tid.

Situationen i årets presidentval är ändå annorlunda än när den förre presidenten Theodore Roosevelt kandiderade fyra år efter det att han lämnade presidentposten. Han hade inte stöd av sitt eget parti.

Inför årets val utmanades en sittande demokratisk president Joe Biden av en tidigare republikansk president Donald Trump som förlorat föregående presidentval och fått lämna Vita huset efter bara fyra år.

Som vanligt har en sittande president stor makt och kontroll över sitt eget parti – en ställning som brukar försvagas efter en valförlust, i synnerhet om den kommer efter bara en period i Vita huset. Det speciella med Donald Trump är att han inte bara har behållit sin dominans inom Republikanerna utan att han även har stärkt den efter förlusten i 2020 års presidentval. Det har bland annat skett genom att sälja hem vad opponenterna kallar ”den stora lögnen”, att Trump förlorade valet på grund av valfusk.

Striden var predestinerad att i november stå mellan två kandidater som båda hade kontroll över sina partier och vars presidentperioder väljarna hade aktuella i minnet.

Båda hade helt dominerat sina partiers primärval och var på väg mot partikonvent där de utan utmaningar såg fram emot att bli nominerade. Donald Trump nådde målet och blev Republikanernas presidentkandidat.

Inom det Demokratiska partiet hände något annat . En sittande president ”tvingades” av sitt parti att ge upp sin kandidatur den 21 juli bara en månad före Demokraternas valkonvent som skulle inledas den 19 augusti.

Joe Bidens avhopp var exceptionellt och något liknande har inte hänt i USA:s moderna historia. Några har liknat det vid när den sittande demokratiske presidenten Lyndon B. Johnson avbröt sin kampanj 1968. Men det gjorde han redan i samband med att han förlorade det årets första primärval i New Hampshire.

Joe Biden gav upp när primärvalen hade avslutats och när en överväldigande majoritet av delegaterna hade lovat att rösta för honom på Demokraternas konvent.

Före Joe Bidens avhopp hade många varit kritiska till både Joe Bidens och Donald Trumps ålder och diskuterat deras hälsa under primärvalskampanjerna. Men det var inte oron för Joe Bidens hälsa och omdöme som var det avgörande skälet att allt fler ledande demokrater uppmanade honom att hoppa av. Det var oron för att förlora valet.

Pressen på Joe Biden blev utomordentligt stark efter den olyckliga TV-debatten hos CNN den 27 juni, en debatt där Biden var den store förloraren. Allt fler demokrater började oroa sig för att han skulle förlora mot Trump i november och att han i fallet skulle dra med sig andra demokrater som kandiderade till Kongressens representanthus och senat. Allt fler ledamöter i kongressen krävde att Joe Biden skulle träda tillbaka.

Att det var risken att förlora valet som orsakade den demokratiska pressen på Joe Biden att inte kandidera är tydligt i en intervju som CNN hade med Kamela Harris. På en direkt fråga svarade hon att Biden is fit to serve another four years. Ingen demokrat har heller ställt krav på att han nu är olämplig och skall avgå genast.

Om Kamela Harris vinner presidentvalet i november kommer det att minska betydelsen av primärvalen inför framtiden. Det blir då accepterat att en stark kandidat vinner i stort sett samtliga primärval men sedan väljer att hoppa av till förmån för någon annan när det är så kort tid kvar att den utpekade personen blir det enda möjliga kandidatvalet. Ingen annan kandidat hinner utmana.

Tänk tanken att Donald Trump förlorar i november men att han behåller greppet över det republikanska partiet. Han kan då ställa upp i de republikanska primärvalen och kanske/troligen vinna varefter han hoppar av och utser ett av sina barn som efterträdare strax före partiets konvent. Donald Trump kan då hänvisa till att han gör som Kamela Harris gjorde 2024.

Det kan konstateras att nomineringen serverades till Kamela Harris på en ”räkmacka”. Sedan september 2021 fram till Joe Bidens avgång hade det varje månad varit fler potentiella väljare som ogillade än som gillade henne enligt till exempel ABC News.

Om Kamela Harris hade ställt upp i primärvalen talar allt för att hon hade mött tufft motstånd från flera demokrater, i synnerhet från ett antal populära guvernörer. Det gick dåligt för Kamela Harris i provvalen 2020 då hon tidigt lämnade in och hoppade av sin kandidatur. Hon lyckades bara i en primärvalsdebatt efter vilket hon fick ett mycket tillfälligt stigande opinionsstöd; det var när hon beskyllde sin motkandidat Joe Biden för att vara rasist.

Det är högst tveksamt om Kamela Harris hade vunnit ett primärval samtidigt som hon var vicepresident till en mycket impopulär president. Bortsett från inledningen av hans presidentperiod har det hela tiden varit betydligt fler väljare som ogillat än som gillat hans prestation.

Senast en sittande vicepresident vann ett presidentval var när Georg Bush den äldre vann 1988. Skillnaden mot Kamela Harris var att han var vicepresident åt en mycket populär och folkkär president, Ronald Regan.

I USA kan politiska debatter vara avgörande även om det inte händer så ofta. Hans eget parti tvingade Joe Biden att avgå efter att han misslyckats totalt i hans enda TV-debatt mot Donald Trump.

Donald Trump gjorde sedan ett strategiskt misstag när han ställde upp i en TV-debatt mot Kamela Harris den 10 september. Han var den mer kände av dem och väljarna visste mer om hans politik än om hennes. Både de väljare som ogillar honom och de som gillar honom vet vad han står för. Kamela Harris hade före debatten kritiserats för att hon inte gett intervjuer och för att hennes politiska program var otydligt.

Donald Trump trodde nog att han skulle kunna dominera över en kvinnlig motdebattör på samma sätt som han gjorde 2016 i debatterna mot Hillary Clinton.

Årets, troligen enda, debatt mellan Donald Trump och Kamela Harris blev ett fiasko för Trump. Media var entydiga om att han förlorade, även Fox ansåg att han var usel i debatten.

Kamela Harris vann inte för att hon var tydlig med sitt politiska budskap. Tvärtom, hon har efteråt kritiserats, även av media som stöder henne, för att hon var otydlig. Kamela Harris vann debatten för att hon lyckades provocera Donald Trump att tala om helt fel saker; han fastnade i rollen att försvara sig och sin kampanj och påståenden om vilka invandrare som slaktar och äter upp medborgarnas hundar och katter.

Efter debatten gick superstjärnan Taylor Swift ut till alla sina miljoner supportrar med en deklaration om att hon stöder Kamela Harris. Det fick nästan lika stor uppmärksamhet som debatten både i TV-kanaler och på sociala media. Det tog bort litet av intresset från Kamela Harris stora debattvinst. Det kunde ha varit en bra timing vid en debattförlust men knappast efter en vinst.

Det är oftast Demokratiska presidentkandidater som får stöd av flest artister och kändisar, men det är inte avgörande för valutgångar. I så fall skulle i stort sett alla USA:s presidenter ha tillhört Demokraterna.

Det enda i analyserna efter debatten – de är ofta viktigare än själva debatten – är kritik mot att ABC:s debattledare faktagranskade när Donald Trump lämnade falska uppgifter men inte gjorde detsamma när Kamela Harris gjorde det. Trump hade betydligt fler faktafel än Harris, men de behandlades inte helt rättvist.

Allt talar för att det inte blir någon mer debatt mellan presidentkandidaterna. Men på tisdag blir det hos CNN en debatt mellan kandidaterna till vice presidentposten – Demokraternas Tim Walz och Republikanernas JD Vance. Sådana debatter brukar dock inte ha någon avgörande påverkan på valutgången.

Från starten av hennes kandidatur fram till Demokraternas valkonvent i mitten av augusti kunde Kamela Harris glädja sig åt ett stigande väljarstöd i opinionsundersökningar när de ställde henne mot Trump. Sedan ökade stödet för henne åter efter TV-debatten mot Donald Trump.

I de senaste sammanvägda opinionsmätningarna över hela USA leder Kamela Harris (49,1 procent) över Donald Trump (47,1 procent) med två procentenheter. Men det kan inte utgöra någon prognos för vem som blir nästa president.

Varje delstat utser elektorer och den som vinner får, med något undantag, samtliga de elektorer som senare utser presidenten i januari.

Eftersom det anses nästan säkert vem som vinner i de flesta delstaterna koncentreras intresset till de totalt sju swing states där det brukar växla mellan om vinnaren är republikan eller demokrat.

I dessa Battleground states. är det en mycket jämn kamp. Kamela Harris leder nu i fyra av dem och Donald Trump i tre, men ingenstans är skillnaden större än 2,0 procentenheter.

Inför valspurten gäller det därför främst att följa utvecklingen i Arizona, Georgia, Michigan, Nevada, North Carolina, Pennsylvania och Wisconsin. Det är där som kandidaterna håller flest valmöten och det är där som de köper mest TV-reklam.

Men observatörer bör också vara beredda på överraskningar. Det händer att någon delstat, som anses vara helt säker för den ena kandidaten, överraskar genom att ge en majoritet och alla elektorer till den andre.

Som vicepresident har Kamela Harris anpassat sina åsikter till Joe Bidens och hon har beskyllts för flipp flopp. Olje- och gasutvinning genom fracking vilket är en viktig industri i Pennsylvania där Kamela Harris leder med 0,9 procentenhet. Hon har tydlig deklarerat att hon nu är för sådan utvinning efter att i förra valrörelsen 2020 ha varit emot fracking. Frågan är om tillräckligt många väljare är så övertygade så att de går och röstar på henne.

Att mobilisera väljarna är särskilt viktigt i Battleground states där det många gånger kan vara en enskild fråga som avgör. I två av de delstater där Kamela Harris leder är konflikten i Gaza en viktig fråga bland den stora andelen väljare med palestinsk bakgrund.

I Michigan var det 13 procent som i Demokraternas primärval protesterade mot Joe Bidens israelvänliga politik. De markerade det med att välja bort alla kandidater, de var uncommitted. I Michigan gjorde 8 procent detsamma. Det blir viktigt för Kamela Harris att vinna de gruppernas stöd om hon skall kunna segra där.

Valet i november står mellan två kandidater som inte är särskilt populära. För båda kandidaterna gäller att det är fler som har en negativ än som har en positiv uppfattning om dem, enligt CNN och SSRS.

För Donald Trump har 54 procent unfavorable opinon och 42 procent favorable opinion.

För Kamera Harris har 45 procent unfavorable opinon och 49 procent favorable opinion.

Val avgörs inte bara av vilken kandidat som är mest populär. Lika viktigt är ofta att röstningen styrs av vilken kandidat som man ogillar mest. Många valde 2020 Joe Biden främst/bara för att de ogillade Donald Trump.

Inför årets presidentval har SSRS frågat dem som tänker rösta på Kamela Harris varför de gör det. Det är 40 procent som gör det främst för att de är emot Trump. Det är 60 procent som främst röstar på Kamilla Harris därför att de är för henne.

Donald Trump har större andel positiva röster.  Det är 72 procent som främst tänker rösta på Donald Trump därför att de är för honom. Det är 28 procent som gör de främst för att de är emot Harris.

Med en dryg månad kvar till valdagen. Skall det andra presidentvalet i rad avgöras av att den andra kandidaten är mer impopulär. En spännande fråga.

Örjan Hultåker är docent