Örjan Hultåker: Donald Trump speglar en utbredd misstro mot etablissemanget

Många, i synnerhet i Europa, ställer frågan: hur kan det komma sig att varannan amerikan väljer en person som Donald Trump som sin presidentkandidat? Svaret är att han speglar en utbredd misstro mot det politiska centrum i huvudstaden Washington, en djup misstro mot de institutioner som totalt har misslyckats och på gränsen till ett förakt mot den elit av politiker som har haft makten.

Det är inte Donald Trump som har skapat den känslan och den opinionen. Hans framgång bygger på att han har artikulerat en politisk vision som svarar upp mot vad många amerikaner känner och upplever.

Hans budskap och vision om Maga, Make America Great Again, må, enlig all slags politiska förstå-sig-påare och pundits, vara ologisk eller omöjlig att genomföra, den må vara ett sammelsurium av idéer och snedvridna verklighetsbeskrivningar. Men det spelar ingen roll därför att den vinner genklang bland många väljares känslor och upplevelser.

Etablerade TV-kanaler, så kallade kvalitetstidningar och andra etablerade media kan beslå Donald Trump med lögner och visa upp experter som visar att han har fel eller att han fattade fel beslut som president. Men det biter inte på opinionen. De känner att han har rätt.

Donald Trump är inte den ende som nått framgång genom att spela på den amerikanska känslan av misstro, till och med avsky, mot etablissemanget i huvudstaden och dess politik. Före honom var det Té-partirörelsen som vann framgång i val till Congressens representanthus och senat.

Även Bernie Sanders som ville förändra från vänster fick mycket stöd i inledningen av Demokraternas primärval 2016 innan Joe Biden som etablissemangets kandidat tog över ledningen i och med primärvalet i North Carolina där han vann mycket med stöd av ledare för medborgarrättsrörelsen.

En genomgång av ett antal opinionstrender visar på hur misstron mot huvudstadens etablissemang successivt har ökat under de senaste åren. Genomgången bygger på upprepade studier från Pew Research Center.

År 1994 hade var fjärde amerikan (27 procent) en negativ uppfattning om partiet Republikanerna. Trettio år senare hyste en majoritet en negativ uppfattning om Republikanerna.

Och de som är negativa till Republikanerna saknar i många fall ett alternativt parti att rösta på därför att 60 procent har en negativ uppfattning om Demokraterna, en ökning från 44 procent år 1994.

För länge sedan efter andra världskriget och före Vietnamkriget var det många som hade förtroende för USA:s regering. Under president Ike Eisenhower år 1958 var det tre av fyra som instämde i att they trust the government to do what is right just about always/most of the time.

Förtroendet var ännu större under delar av Lyndon B Johnsons presidentskap då 77 procent instämde i samma påstående.

Under senare år är förtroendet för regeringen helt förändrat. Sedan 1974 har instämmandet i att regeringen gör rätt, med något kort undantag 2001 och 2002, aldrig nått upp till 50 procent. Nu 2024 är det bara drygt en av fem (22 procent) som instämmer i att regeringen alltid eller för det mesta gör vad som är rätt.

Ända sedan sommaren 2021 har president Joe Bidens politik underkänts av väljarna i upprepade opinionsundersökningar enligt en sammanställning av Realclearpolitics. En majoritet av amerikanerna har stadigt och kontinuerligt deklarerat att de disaprove.

När det gäller den amerikanska allmänhetens uppfattning om Kongressen, dvs. Representanthuset och Senaten, är utvecklingen densamma. År 1985 hade tre av fyra amerikaner (67 procent) en positiv uppfattning om de lagstiftande församlingarna. År 2023 var det bara en av fyra (26 procent) som delade den uppfattningen. I stället var det tre av fyra (76 procent) som hade en negativ uppfattning om Kongressen.

Högsta domstolen, Supreme Court, är den amerikanska institution som bäst har lyckats bevara ett något så när högt förtroende hos allmänheten. Men även för domstolen är förtroendet dalande.

År 1987 hade tre av fyra (87 procent) en positiv uppfattning om landets högsta juridiska institution och det var bara 17 procent som bedömde den negativt. Nu är det en knapp majoritet (51 procent) som har en negativ uppfattning.

Vad värre är, uppfattningen om Högsta domstolen är kraftigt polariserad mellan demokrater och republikaner. År 2016 hade en majoritet av demokraterna (61 procent) en positiv uppfattning om domstolen, år 2024 hade den andelen sjunkit till en fjärdedel (24 procent).

Samtidigt hade omsvängningen varit den motsatta bland republikaner, upp från 33 procent positiva år 1916 till 73 procent år 2024.

De opinionsresultat ovan som hämtats från Pew Research Center är på intet sätt unika för dem; Uppgifterna som har hämtats från Pew står i samklang med vad många andra undersökare har redovisat.

Det bör tilläggas att en stor majoritet av amerikanerna (61 procent) i september 2024 anser att USA utvecklas i fel riktning. Ingen gång sedan år 2010 har det funnits en majoritet som anser att landet utvecklas i rätt riktning; källa en sammanvägning gjord av Realclearpolitics.

Många amerikaner misstror även karaktären hos huvudstaden Washingtons politiker. Vanliga uppfattningar är att de vill gynna vad som kalla Special Interests och sig själva. Ofta beskylls de för att vara mer eller mindre korrupta. När många väljare därför misstror ”alla” politikers karaktär upplevs inte Donald Trumps moral som särskilt avvikande bland dem som delar hans politiska grundsyn.

Tiderna har ändrats även i kraven på politikers moral. När den liberalkonservative Nelson Rockefeller försökte bli Republikanernas presidentkandidat motarbetades han bland annat av partiets konservativa högerflygel för att han var frånskild och omgift.

I primärvalen 2016 fick Donald Trump starkt stöd av den kristna högern. Företrädare för den falangen förklarade att Donald Trump som person inte alls var något föredöme. Men, det var ju inte fråga om ett val av församlingspastor utan av en peson som lovade att göra som den kristna högern ville.

De redovisade trenderna utgör den bakgrund mot vilken man skall se framgångarna för Donald Trump. När han kandiderar med uppgiften att Drain the Swamp är det vad många väljare vill att en president skall göra. Att han inte lyckades under sin första presidentperiod är underordnat. Han har fortfarande en uppgift att utföra men behöver nu ta i mer med hårdhanskarna.

Att Donald Trump i dagsläget har en motståndare, Kamela Harris, som i sin roll som vicepresident representerar etablissemanget talar till Donald Trumps fördel. Och den fördelen förstärks av att hennes chef Joe Biden bedöms negativt.

I dagsläget är det i jämnt

 mellan Donald Trump och Kamela Harris inför det kommande presidentvalet. De små skillnaderna i opinionsmätningar i de sju vågmästarstaterna ligger inom den statistiska felmarginalen, varför det är omöjligt att förutsäga utgången.

För dem som följer det amerikanska presidentvalet i amerikanska och svenska media är det viktigt att analyserna inte mynnar ut i önsketänkande. Många media, liksom etablerade analytiker, sympatiserar själva med Kamela Harris och ser ned på Donald Trump, kanske med förakt.

Det är då viktigt att försöka sätta sig in i den världsbild som är förhärskande hos många av Donald Trumps supportrar och hur de hänger samman med aktuella valteman som bland annat hushållsekonomin, brottsligheten, illegala invandrare, Ukraina, Israel.

Att Donald Trump har en annan socioekonomisk bakgrund än sina sympatisörer spelar ingen roll. De ser honom som sin företrädare inför ett presidentval som är totalt omöjligt att förutsäga en dryg månad före valdagen.

Örjan Hultåker är docent