Örjan Hultåker: Fallet El-Haj visar hur Socialdemokraterna prioriterar

Att den socialdemokratiske riksdagsmannen Jamal EL-Haj lämnar sitt parti och blir politisk vilde är ett faktum som lämnar flera frågor obesvarade. Det har uppenbart förekommit ett kvalificerat taktiserande i den socialdemokratiska hanteringen.

Att han inte lämnar sin riksdagsplats upprör den socialdemokratiska ledningen. Och det skall ses mot bakgrund av att det är ett parti som älskas av ledande företrädare. Förälskelse och kärlek är sällan en bra grund för rationella beslut eller djupa analyser.

En grundläggande fråga som borde besvaras är hur mycket partidistriktet i Skåne och partiledningen kände till om Jamal EL-Hajs kontakter med tvivelaktiga palestinska terrororganisationer när han nominerades inför 2022 års riksdagsval?

Var det så att Socialdemokraterna såg mellan fingrarna och accepterade honom därför att han lockade muslimska och palestinska röster till partiet? I ett parti där man kvoterar in olika grupper är frågan inte obefogad. Var det därför partiet försvarade honom i det längsta?

Ibland uppfattas politiken för att vara ett spel, det finns till och med ett program i Sveriges radio som heter ”Det politiska spelet”. Många röstande svenskar och aktiva politiker vill se politiken som väldigt mycket allvarligare.

Men Magdalena Anderssons agerande i riksdagen i november i en debatt mot statsminister Ulf Kristersson förvandlade även en riksdagsdebatt till ett spel och en teaterföreställning när hon spelade djupt förorättad å Jamal El-Hajs vägnar ovh förnekade att det fanns något som helst stöd för palestinsk terrorism i hennes socialdemokratiska parti.

Som har framkommit nu så visste partiledningen vid den tidpunkten om att riksdagsmannen El-Haj hade försökt påverka Migrationsverket att släppa in en imam. Eftersom Lena Hallengren, den socialdemokratiska riksdagsgruppens ledare, nu har förklarat att man tog avstånd från Jamal El-Haj efter en samlad bedömning där det verkar ha funnits flera problem än som har redovisats.

Frågan blir därför: var partiledaren Magdalena Andersson ovetande om vad andra i partiledningen visste – föga troligt – när hon spelade upp sin indignation i riksdagsdebatten? Eller försökte hon med den scenen skrämma motståndarna till tystnad i ett försök att sopa kritiken under mattan? Om det hade lyckats hade hon sluppit utmana Jamal El-Hajs stödtrupper och potentiella väljare.

Enligt intervjuer med Lena Hallengren utesluts han ”för att han inte sätter partiets bästa först” och han kritiseras för bristande lojalitet mot partiet. Därför skall han lämna sitt riksdagsuppdrag.

Det har inte från Skåne-distriktet eller partiledningen riktats kritik för att hans agerande skulle ha varit till skada för landet Sverige när han har samröre med häktade terrorister vid en konferens eller när han försöker påverka Migrationsverkets myndighetsutövning. Det var inte det som ledde till uteslutning. Det var först när han uppfattades som illojal mot sitt parti som man tyckte att han borde lämna riksdagen, inte landet.

I Malmö finns det en rasism som riktar sig mot stadens judar som i många fall fruktar för sin framtid och överväger att lämna Malmö och Sverige. Det förekom demonstrationer i staden som hyllade Hamas fruktansvärda massaker på judar I Israel den 7 oktober i fjol. Jamal El-Hajs samarbete med rasistorganisationer verkade vara ett mindre problem än att han inte är lojal mot Socialdemokraterna.

Det skulle vara klädsamt med någon form av beklagande riktat till den judiska befolkningen från partidistriktet i Skåne eller från partiledningen för att Jamal El-Haj har representerat Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna vill nu att Jamal El-Haj skall lämna sitt riksdagsmandat när han lämnar partiet, och att han inte skall fortsätta i riksdagen som politisk vilde. Det är klart att alla partier gör allt för att inte få minskad makt i riksdagen. Men hur kollektivistiskt skall partierna agera?

Även om det är partierna som ställer upp i val så är det med summan av de kandidater som finns på, åtminstone valbar, plats på valsedeln. Det innebär att Jamal El-Haj var en del av partiets budskap när de inför valet bad väljarna att rösta på Socialdemokraterna. Han fick dessutom ett antal personvalsröster även om han inte blev direktvald.

Om det vore så att partiledningarna ensamma äger riksdagsmandaten så skulle det inte behöva finnas några namn på valsedlarna och det skulle inte finnas något behov av att ”kvotera in” olika grupper på valbar plats.

Med nuvarande valsystem måste man balansera mellan partiledningarnas makt och de enskilda riksdagsledamöternas egna ställningstaganden i synnerhet om de håller kvar vid partiideologin som Jamal El-Hajs säger sig göra.

Det förekommer att partiledningarna låter riksdagsledamöterna rösta fritt efter sitt eget samvete i enstaka frågor. Om Jamal El-Haj i rollen som politisk vilde röstar som den socialdemokratiska partiledningen vill i de flesta frågor så blir den skillnaden inte så stor.

Viktigast i affären Jamal El-Haj förblir dock att få klarhet i hur mycket Skånedistriktet och partiledningen visste vid olika tidpunkter, främst vid nomineringarna till riksdagslistan och när Magdalena Andersson försvarade honom i riksdagsdebatten.

Örjan Hultåker är medlem och aktiv i Moderaterna