Örjan Hultåker: Republikansk kraftmätning inför mellanårsvalet

I november är det så kallat mellanårsval till kongressen i USA. Alla platser i representanthuset står på spel och en tredjedel av senatsplatserna. I dagsläget ser det ut som om Republikanerna kommer att återta kontrollen och få en majoritet i representanthuset. Det är mer osäkert vem som kommer att vinna en majoritet i senaten. Kommer presidenten Joe Bidens Demokrater att kunna behålla sin nuvarande mycket knappa majoritet? Eller kommer han under de två sista åren av sin första presidentperiod att tvingas arbeta med en republikansk majoritet. Det senare skulle bland annat försvåra för honom att få igenom nomineringar till viktiga poster som till exempel domare i de federala domstolarna, inklusive Högsta domstolen om det skulle bli aktuellt.

Mest intressant är dock den pågående kraftmätningen inom det republikanska partiet mellan förre presidenten Donald Trump och hans kritiker och motståndare i det egna partiet. För närvarande utspelas den tävlan i de republikanska primärval som pågår.

Trump ger sitt stöd till kandidater som han uppfattar som lojala mot honom själv. För det krävs främst att de skall dela uppfattningen att valsegern stals från Trump, att han vann 2020 års presidentval men att segern stals från honom.

Under maj månad är det ett blandat utfall av nomineringarna sett ur Trumps perspektiv. I rostbältets Ohio visade Trump sitt starka inflytande på de republikanske väljarna när hans kandidat J.D. Vance vann senatsnomineringen.

Det speciella med den kampen var att Trump väntade länge med att besluta vilken kandidat han skulle stödja. Han valde att stödja J.D. Vance som är författaren till Hillibilly Elegy, på svenska Hillibilly Elegi – en familj och kultur i kris. En bok som senare har blivit film.

Det speciella med det var att Vance tidigare har varit en kritiker till Trump men ändrat sig. Mot Vance stod bland annat Josh Mandel som var en stark supporter av Trump och ledde i opinionsmätningarna innan Trump började stödja Vance.

Före Trumps uttalade stöd var det färre än 10 procent som stödde Vance i opinionsmätningarna. I primärvalet vann han med 32 procent, klart före sina medtävlare. Den framgången kan i stor utsträckning skrivas på Trumps konto men det bör noteras att Vance inte vann en majoritet av rösterna och att Ohio ligger i rostbältet.

Men expresident Trumps kandidater har inte varit lika framgångsrika i alla republikanska primärval. Veckans republikanska primärval i Georgia är ett tydligt exempel på motsatsen. Och Georgia är intressant som en av de mest uppmärksammade delstaterna när Trump förlorade 2020 års presidentval.

Det var i Georgia som Trump försökte att pressa delstatens Secretary of State, Brad Raffensperger, att ändra delstatens valresultat så att han själv skulle vinna den delstatens elektorer. I ett mycket uppmärksammat telefonsamtal under en hel timma ringde Trump upp Reffensperger och pressade honom. Det anses väl dokumenterat att Trump uppmanade Raffensperger att ”find votes” trots att denne som ansvarig för delstatens val hade deklarerat att det inte fanns några sådana.

Inför höstens val kandiderade Raffensperger för att bli återvald till posten som Secretary of State.  Mot sig hade han en högt profilerad kandidat, Jody Hice som sedan 2015 varit ledamot av USA:s representanthus. Hice var en stark supporter av Trump och hade givetvis Trumps stöd i primärvalet.

Utgången av primärvalet blev en nesa för Trump eftersom Brad Raffensperger vann nomineringen med över 50 procent av rösterna.

Även på andra fronter gick det illa för expresident Trump under primärvalet i Georgia. Den sittande guvernören Brian Kemp kandiderade för återval men utmanades av David Perdue som tidigare hade representerat Georgia som senator i USA:s kongress.

Kemp hade som guvernör haft samma uppfattning som Raffensperger om utgången av presidentvalet 2020 och han har varit klart avskydd av Trump som därför värvade Perdue som utmanare till Kemp.

Intressant är att Trumps egen vicepresident Mike Pence aktivt kampanjade för Kemp, som vann klart. Det är ett klart bevis för att Trump inte äger det republikanska partiet även om han fortfarande har stort inflytande.

Men politiskt inflytande är en färskvara. Det blev också tydligt i primärvalet i Texas där en brorson till förre presidenten George W. Bush kandiderade till posten som delstatens Attorney General. Familjen Bushs inflytande räckte inte för att han skulle vinna. Kanske ett slut på eran Bush inte bara i USA utan även i delstaten Texas.

Det är svårt att utröna hur stort inflytande som Trump har bland republikaner utifrån utgången i de republikanske primärvalen. Flera av hans kandidater har förlorat men många har också vunnit. Det räcker dock inte bara att väga antalet vinster mot antalet förluster därför att i många fall har Trump valt att stödja favoriter utan tydligt motstånd, personer som skulle ha vunnit klart utan hans stöd.

Trumps inflytande på valet av republikansk presidentkandidat är en öppen fråga. Ett parti behöver inte älska alla kandidater med segerhuva men en vinnare accepteras av majoriteten för att denne garanterar politiska poster år både supportrar och ja-sägare.

Örjan Hultåker är docent i sociologi