Örjan Hultåker: Slutspurt i motvind för Harris

Med bara en och en halv vecka kvar till det amerikanska presidentvalet den 5 november befinner sig Kamala Harris i en jobbig hinderbana när hon försöker spurta fram till en valseger.

För det första vill hon stå för förändring, men har svårt att övertyga om det när hon tvingas springa jämsides med den sittande presidenten Joe Biden. I en av sina få längre intervjuer med media svarade hon på en direkt fråga att hon inte kunde komma på något som hon, om hon hade varit president, skulle ha gjort annorlunda än Joe Biden under dennes tid i Vita huset.

Hon skulle inte ha gjort någonting annorlunda än den president som fått rekordlågt betyg; det har nästan hela hans mandatperiod varit fler väljare som ansett att han gjort ett dåligt jobb än att han har skött sig bra. Två av tre väljare (64 procent) anser att USA är på väg i fel riktning enligt den senaste opinionsundersökningen från Wall Street Journal.

Några dagar senare duckade hon frågan och fick det att framstå som att hon som vicepresident inte ville kritisera sin chef. Men inte heller det var sista ordet, för samma dag så åberopade hon vad som gjorts när hon var vicepresident med uttryck som att vår administration (Joe Bidens och hennes) hade gjort olika saker.

Kamala Harris har haft svårt med de sakfrågor som väljarna prioriterar inför valet. De fem viktigaste frågorna är ekonomin, immigrationen, abortfrågan, demokratin och inflationen enligt många opinionsundersökningar.

För tre av dem – ekonomin, immigrationen och inflationen – har Donald Trump under lång tid haft ett försprång. Det är fler som tror att han kan sköta dem bättre än Kamala Harris.

Det har varit mycket svårt för Kamala Harris att ändra på väljarnas syn på detta eftersom Donald Trump har kampanjat mycket lägre än hon och därmed hunnit etablera en ”sanning” i väljarnas medvetande.

Till detta skall läggas att det är fler (52 procent) som gillar det jobb som Donald Trump utförde som president än som gillar det jobb som Kamala Harris gör som vicepresident (43 procent); källa Wall Street Jorunal.

Kamala Harris har länge haft en mycket stor ledning när det gäller abortfrågan men den frågan kan inte ensam dominera över ekonomi, immigration och inflation när väljarna skall rösta.

De dominerande liberala (med amerikansk definition) media har länge framställt Donald Trump som en lögnare och flitigt beslagit honom med lögner. Men även Kamala Harris och hennes kampanj har fått sin beskärda del av sleven.

Så sent som igår uppmärksammade CNN, en av de starkaste kritikerna av Donald Trump, att Kamala Harris inte talade sanning om sina ställningstaganden om fracking.

I den största och viktigaste av de sju vågmästarstaterna, Pennsylvania, är gasutvinning genom fracking en viktig verksamhet. Under sin korta presidentkampanj 2016 var Kamala Harris en uttalad motståndare till fracking. Hon har senare framställt det som att hon tidigt bytte ståndpunkt när hon var vicepresidentkandidat 2020, och hon hänvisade till vad hon hade sagt i det årets TV-debatt mellan henne och Mike Pence.

Men CNN kunde igår den 25 oktober visa en inspelning av vad hon sade. Kamal Harris hade sagt att Joe Biden var emot fracking, inte att hon själv var det.

Att Trump inte alltid talar sanning är så väletablerat, utom bland hans mest devota supporters, att nya avslöjanden inte förändrar bilden av honom. Hans styrka ligger inte i att han förnekar sina lögner.

Men sanningsenlighet är inte en fråga om grader utan om att endera är man trovärdig eller så är man det inte. Så fortsatta nyheter om lögner är mer skadligt för Kamala Harris än för Donald Trump.

Den demokratiska presidentkandidaten Tim Watz har också granskats. I hans fall gällde det hans påstående om att han deltagit i strid under sin tid i det amerikanska Nationalgardet. Men det gjorde han aldrig; han lämnade det militära kort innan hans bataljon skickades till Irak. Det har förklarats med att han uttalat sig slarvigt.

Kamala Harris har under valkampanjens sista veckor tagit upp Joe Bidens huvudargument mot Donald Trump: att han är ett hot mot demokratin.

I stället för att fokusera på sin egen politik har hon samlat stöd från republikaner som är motståndare till Donald Trump och som vill stoppa honom. Störst uppmärksamhet har Kamala Harris fått när hon framträtt tillsammans med Liz Cheney som är klart konservativ republikan men stark kritiker av Donald Trump.

Med den strategin blir det dock svårt att övertyga när det gäller sakfrågor. Den som vill samla väljare från Bernie Sanders socialistiska falang till Liz Cheneys konservativa falang har svårt att vara tydlig och vinnande i sakfrågor.

De mesta talar för att Republikanerna kommer att återta majoritet i Senaten som är den strategiskt viktigaste av Kongressens kammare för den president som vill få genomslag för sin politik, bland annat för att Senaten skall godkänna viktiga utnämningar av personer i administrationen och domstolarna.

Ett tecken på oron inom Demokraterna är att två av deras sittande senatorer har börjat distansera sig från Kamala Harris i försök att rädda sig kvar. En av dem, Bob Casey, är demokratisk senator från nyckelstaten Pennsylvania. Han har i minst 100 TV-annonser deklarerat att han gick emot Joe Biden för att skydda fracking och att han hjälpte Donald Trump att stoppa Nafta och att rikta tullar mot Kina.

I Wisconsin, en annan nyckelstat, finns en annan sittande demokratisk senator som har markerat sitt oberoende från Kamala Harris och Joe Biden. Tammy Baldwin har meddelat att hon arbetar lika bra tillsammans med Donald Trump som med Kamala Harris.

Wisconsin och i synnerhet Pennsylvania är tillsammans med Michigan tre delstater i det blå bältet (Demokraternas färg) som Kamala Harris troligen måste vinna för att nå Vita huset.

Normalt brukar kongresskandidater sluta upp bakom sitt partis presidentkandidat för att få draghjälp. Bob Caseys och Tammy Baldwins agerande får mig att tänka på uttrycket ”att råttorna lämnar ett sjunkande skepp”. Deras agerande är inte till Kamala Harris fördel och hon bör känna oro för att fler följer i deras spår.

Donald Trump är känd för att använda nedvärderande epitet och negativa beskrivningar av sina motståndare.

Under de senaste veckorna har även Kamala Harris börjat göra detsamma. Hon har skiftat fokus från sakfrågor till att angripa Donald Trump som person. Det senaste är att kalla honom för fascist.

Frågan är om det hjälper henne att få röster från den lilla grupp av potentiella väljare som ännu inte har bestämt sig.

I går, torsdagen den 24 okober, publicerade Washington Post resultaten av en undersökning som genomförts av Schar School i de sju så kallade Battleground States som kommer att avgöra presidentvalets utgång. På frågan Who do you you trust more to handle threats to democracy? är det marginellt fler (43 procent) som svarar Donald Trump än som svarar Kamala Harris (40 procent).

I den senaste nationella opinionsundersökningen, gjord mellan den 19 och 22 oktober, leder Donald Trump (49 procent) över Kamala Harris (46 procent), en ledning om tre procentenheter; Wall Street Journal.

Enligt Realclearpolitics sammanvägning av de 13 senaste nationella opinionsundersökningarna, varav de äldsta gjordes första halvan av oktober, leder Kamala Harris med 0,3 procentenhet.

Eftersom valet troligen kommer att avgöras i sju Battleground States (Arizona, Georgia, Michigan, Nevada, Pennsylvania, North Carolina och Wisconsin) är det rösterna där som blir avgörande. Somliga analytiker anser att det behövs en ledning om minst ett par procentenheter nationellt för att en kandidat skall kunna segra i tillräckligt många av de sju.

Vid samma tid före valdagen 2016 hade Hillary Clinton en ledning om 5,1 procentenheter men förlorade valet till Donald Trump.

Donald Trump leder nu knappt i alla sju Battleground States men i bara två av dem, Arizona och Georgia, är ledning över en procentenhet.

Det är inte ovanligt att tala om oktoberöverraskningar i samband med amerikanska presidentval. En sådan kan behövas för att Kamala Harris skall kunna vinna, Men allt är möjligt i politiken. Men redan har cirka en femtedelen av väljarna förtidsröstat.

Till sist: för såväl nyhetsmedia i USA och Sverige som för analytiker, pundits och nyhetskonsumenter gäller att inte falla för önsketänkande när vi försöker att följa utvecklingen. Just nu är huvudbudskapet i media att kampen är knivskarp och utgången oviss. Frågan är om den analysen håller ända fram till dagen före den officiella valdagen.

Örjan Hultåker är docent