Örjan Hultåker: Vad vilja Socialdemokraterna?

Jag har bott så till i Stockholm att jag de senaste 60 åren på avstånd har kunnat följa och studera Socialdemokraternas första maj-tåg. Länge var jag imponerad av att de kunde bussa in sympatisörer från hela regionen och många gånger vara över 50 tusen deltagare. Gatorna runt Humlegården fick stängas av dagar i förväg så att inte parkerade bilar skulle hindra demonstranternas passage.

Trots att partiet innehade regeringsmakten kunde de då framställa sig som den stora pådrivaren som krävde nya reformer. De framstod som den starkaste och mest uppdaterade oppositionen när de krävde reformer av sig själva. Ofta hade första maj demonstrationen fokus på ett tema som framstod som attraktivt för så många så att Socialdemokraterna kunde behålla makten under rekordmånga år.

Men, det var då det.

Socialdemokraterna försöker fortfarande locka inte bara huvudstadsborna utan även kranskommunens invånare till demonstrationståget mellan Humlegården och Norra Real. Men det kommer inte längre några stora massor som vill protestera mot det som Socialdemokraterna kallar SD-regeringen eller lyssna på partisekreteraren.

Förr kunde man på första maj få reda på vad Socialdemokraternas regering ville göra för att behålla makten. De lovade då så kallade reformer.

I årets demonstrationståg var det svårt att hitta några bärande och/eller lockande teman vare sig inför EU-valet eller inför kommande riksdagsval. Ordet solidaritet syntes givetvis, men det var svårtolkat vad det innebar.

En fingervisning kan vara det korvstånd som fanns Linnéstatyn i Humlegården när demonstranterna samlades för tågets avgång. Det bjöds på korv men bara till medlemmar i byggnads och målarnas fackförening enligt en skylt på vagnen. Övriga demonstranter verkade inte vara välkomna, så att även solidariteten tycktes ha sin begränsning.

Flera invandrare från eländiga och krigshärjade länder protesterade mot förtryck. Men jag såg inget plakat som kritiserade eller fördömde Hamas men noterade att det fanns fler Palestina-flaggor än ukrainska flaggor (bara en).

Litet oroande var att ett plakat krävde att man skall stoppa etniska stater, vilket av mig tolkas som riktat mot Israel. Det var oklart vem man menade skulle göra det jobbet.

I övrigt var budskapen spretiga. Jag försökte läsa plakaten för att lära mig vilken ekonomisk politik som Socialdemokraterna vill föra. Några vill stoppa indexering av skatter, vilket jag förstår även om jag inte sympatiserar med idén.

Ett tema var att man skulle beskatta de rika (det brukar demonstrationstågen kräva) men det nya i år var att man skulle beskatta så barnen slipper tigga. Är det senare ett Socialdemokratiskt bidrag till lag och ordning?

Det var betydligt mer oklart hur arbetstidsförkortningen skall ske. Rekordet var ett plakat om att man skall ha 4 eller 5 timmar (troligen arbetsvecka, eller???).

I övrigt krävde demonstranterna optimala utdelningar, vad nu det kan innebära.

Budskapen i demonstrationstågen var spretiga och även efter att ha följt avgången från Humlegården så kvarstår gamle skräddarmästaren August Palms retoriska fråga, ”Vad vilja Socialdemokraterna?”