Örjan Hultåker: Valspurt i svårförutsägbart presidentval

Med bara fyra dagar kvar till det amerikanska presidentvalet är det många, cirka 60 miljoner, som redan har röstat. De påverkas inte av presidentkandidaternas valspurt. År 2020 var det nästan totalt 156 miljoner som röstade i presidentvalet.

Den tidiga röstningen består dels av förhandsröstning i vallokal, dels av poströstning. Och det finns stora skillnader mellan förtidsröstningen 2020 när Joe Biden vann över Donald Trump och årets förtidsröstning när det står mellan Kamala Harris och Donald Trump.

Förra presidentvalet skedde under covidpandemin vilket ledde till att många poströstade av rädsla för att bli smittade. Andelen poströster bland förhandsrösterna kommer därför troligen att vara mindre i år än 2020.

Under förra valkampanjen 2020 varnade Donald Trump också sina anhängare för att poströsta. Han påstod att republikanska poströster riskerade att komma bort. Det är möjligt att det påverkade valutgången negativt för hans del eftersom det troligen var en del republikanska väljare helt avstod från att rösta när de uppmanades att inte poströsta. Vallokalerna lockade inte alla under pandemin.

Donald Trump har delvis bytt strategi när det gäller poströstningen och propagerar inte längre för att supportrarna skall avstå från poströstning. I hans kampanj finns det personer som uppmanar till poströstning.

I USA skall man registrera sig i en vallängd för att få rösta och i flera delstater kan väljarna dessutom registrera om de anser sig vara demokrater, republikaner eller ingendera. När nu kampanjorganisationerna och media försöker analysera förhandsröstningen så koncentreras mycket av intresset till nya väljare, det vill säga de som registrerat sig i årets röstlängder men som inte röstade år 2020.

Analytikerna försöker att se om de nya väljarna är sådana som har registrerat sig för Demokraterna eller om de har registrerats för Republikanerna. Som i alla analyser koncentreras intresset till de sju Battleground States. I fyra av dessa (Arizona, Nevada, North Carolina samt Pennsylvania) registreras väljarna formellt på partier.

Det är inte självklart att väljarna röstar på det parti som de är registrerade för, men sannolikheten är stor att de gör det. Och partiregistreringen används för att få en tidig hint om hur valet kommer att gå. Det kan komplettera opinionsundersökningar och den bild som pundits försöker läsa ut ur betting, det vill säga pengar som spelas på respektive presidentkandidat.

Den viktigaste av Battleground States är Pennsylvania eftersom delstaten utser 19 elektorer. Där har redan, enligt TV-kanalen NBC redan fler än 100 tusen väljare förtidsröstat och det är fler än Joe Bidens segermarginal över Donald Trump i delstaten år 2020.

I Pennsylvania där opinionsundersökningarna visar på en knivskarp konkurrens mellan Kamala Harris och Donald Trump kan den förra glädja sig åt att det återfinns fler demokrater än republikaner bland de nya förtidsväljarna, alltså bland dem som inte röstade 2020 men redan har gjort det i år.

Kamala Harris kan även glädja sig år att det i Pennsylvania finns fler kvinnliga än manliga nya förtidsröstande eftersom kvinnor i större utsträckning än männen röstar på Demokraterna.

Men det är inte lika roligt för Kamala Harris i Arizona. Till skillnad mot i Pennsylvania finns det i Arizona en större andel republikaner än demokrater bland de nya kvinnliga förtidsröstarna.

I Nevada och North Carolina är det varken demokrater eller republikaner som dominerar bland de nya förtidsröstarna. Där dominerar de oberoende som inte vill vara registrerade för något av partierna.

Enligt opinionsmätningarna har de flesta potentiella väljarna redan bestämt vem de gillar bäst. Eller i många fall: vem de ogillar minst. Därför är valspurten mindre en fråga om att vinna nya sympatisörer än att mobilisera de redan övertygade.

Presidentkandidaterna turnerar nu i stor utsträckning i de delar av Battleground States där deras partier har haft starkt stöd i tidigare val. Det är där de tror att mobiliseringspotentialen är störst. Förutom att det är där som kandidaterna håller flest valmöten så är det också i de områdena som kampanjerna knackar flest dörrar och ringer flest telefonsamtal till väljarna.

En skillnad mellan valkampanjer i Sverige och i USA är att amerikanska kampanjer inte begränsas av GDPR. Där har man listor med namnen på dem som uttalat stöd för kandidaterna och det är deras dörrar som man knackar på. Övriga vill man inte övertala om att rösta.

Men den senaste veckan har både Kamala Harris och Donald Trump hållit stora valmöten på platser där det redan sedan länge ansetts vara klart vem som vinner där. Kamala Harris valde att hålla ett stort möte framför Kongressen där Donald Trump höll sitt beryktade tal före stormningen av Kongressens byggnad Capitolium.

Donald Trump valde i stället att fylla Madison Square Garden i New York med sina supportrar. Båda valde sina platser inte främst för att locka väljare i Washington DC eller New York utan för att de skulle få maximal uppmärksamhet i media.

Det lyckades de med, i Donald Trumps fall kanske i allt för stor utsträckning. Kampanjorganisationen hade inte full kontroll på vad alla de medverkande talarna skulle säga så en komiker, Tony Hinchcliffe, förolämpade invånarna i Puerto Rico genom att kalla dem ”a floating island of garbage”.

Eftersom puertorikaner är en stor andel av den viktiga latinamerikanska väljargruppen, latinos, så var demokraterna snabba att kritisera Donald Trump för att det skulle vara hans värdering av väljargruppen.

Men historien upprepar sig; självmål följer på självmål. Joe Biden hängde på och ville kritisera. När han utvecklade sin syn tog han avstånd från påstående om puertorikaner genom att säga: att det är Donald Trumps väljare som är sopor.

Minnesgoda personer kommer ihåg att det år 2016 var Hillary Clinton som gjorde självmål genom att kalla Donald Trumps väljare för deplorable (bedrövliga). Så, återigen gjorde en demokrat det fatala misstaget att inte bara karaktärsmörda motståndaren utan förringade även motståndarens väljare.

Valrörelsen under den senaste veckan har kännetecknats av att kandidaterna har svartmålat, nedvärderat och intensifierat arbetet för att framställa motståndaren i sämsta möjliga dager. Mycket litet av kampanjerna har handlat om faktiska konkreta valförslag.

När Barack Obamas fru, first lady Michelle Obama, kampanjade för Hillary Clinton i 2016 års presidentval beskrev hon tonen för deras kampanj genom att markera skillnaden gentemot Donald Trumps dåvarande kampanj. Hon använde ett klassiskt uttryck: When they go low, we go high.

Så kan hon inte sanningsenligt beskriva någon av de båda kampanjerna i årets valrörelse. Både Demokraternas och Republikanernas kampanj styrs av strategin: When they go low, we go even lower.

En stor skillnad mellan Kamala Harris och Donald Trumps kampanjmöten är att hon får stöd av tidigare demokratiska presidenter, främst Barak Obama men även Bill Clinton. Ingen tidigare republikansk president eller presidentkandidat har ställt upp för Donald Trump.

Men båda presidentkandidaterna får uttalat stöd av olika slags kändisar i nöjes- och företagsvärlden; flest rekommendationer, endorsements, får Kamala Harris. Det är svårt att avgöra vad det betyder när väljarna skall lägga sin röst. Ibland kan de på valmöten lysa så starkt att de tar allt ljus från presidentkandidaten som de vill stödja. När den ytterst populära Michelle Obama gör ett lysande framträdande på ett av Kamala Harris valmöten är det svårt att inte jämföra deras utstrålning.

Teslas grundare Elon Musk uppträder på Donald Trumps valmöten och har bland annat anordnat ett lotteri för registrerade väljare om de skriver under ett upprop som stöder två av de första tilläggen till den amerikanska konstitutionen: om yttrandefrihet och rätten att bära vapen. Lotterivinsten är en miljon US dollar.

Det påminner om valrörelsen 2020. Då var det tidigare dömda brottslingar som behövde betala sina böter och domstolsskulder för att återfå rösträtten i Florida. Då var det affärsmannen och demokraten Michael Bloomberg som betalade huvuddelen av böterna drygt 16 miljoner US dollar, så att 32 tusen dömda kunde rösta.

I båda fallen skedde betalningarna för att gynna den ene av två presidentkandidater. Elon Musk är nu instämd till domstol för att ha anordnat ett olagligt lotteri.

Pengar betyder mycket i amerikanska val. Nu leder Kamala Harris över Donald Trump vad gäller insamlade kampanjmedel och det syns i den mängd TV-reklam som kandidaterna och deras understödjare riktar mot för dem strategiskt viktiga städer där de vill mobilisera väljare i Battleground States.

Både Demokraterna och Republikanerna är i valtider koalitioner av olika intressegrupper bland väljarna. För Demokraterna har det länge varit nödvändigt att samla väljare bland svarta afroamerikaner och gruppen latinos. Länge kunde Demokraterna räkna med röster från i stort sett alla afroamerikaner.

När Barak Obama återvaldes 2012 fick han 97 procent av afroamerikanernas röster. I valet 2016 fick Hillary Clinton 93 procent av afroamerikanernas röster och år 2020 fick Joe Biden 90 procent. Enligt opinionsinstitutet SSRS och CNN har Demokraternas andel av afroamerikanska röster sjunkit till 79 procent. New York Times och Sienna anger andelen till 81 procent.

Demokraternas andel av latinos har samtidigt minskat från 70 procent 2012 till 63 procent 2020. Enligt SSRS och Sienna ligger nu andelen på låga 52 till 54 procent.

Demokraterna har delvis kompenserat de minskade stöden genom att vinna röster bland vita med collegeutbildning; upp från 46 procent 2012 till 54 procent 2020. Andelen ligger kvar på 50+ procent enligt opinionsmätningar.

Donald Trump har i oktober haft momentum och legat i en uppåtgående trend nationellt även om den uppåtgående trenden har planat ut den dryga senaste veckan; källa Realclearpolitics sammanvägning av flera undersökningar.

Donald Trump leder i fem av sju Battleground States och även om ledningen i flera fall är knapp så har han haft övertaget i flertalet av de delstaternas senaste opinionsmätningar.

Kamala Harris ledning är ännu knappare i de två Battleground States där hon leder: Wisconsin och Michigan.

Under hösten har i stort sett allt intresse koncentrerats till de sju Battleground States men det kan komma överraskningar i andra delstater. Delstater som har ansetts klara redan från början för något av partierna kan överraska.

Det är faktiskt så att namnen på Battleground States inte är givna och huggna i sten för evigt. De byts ut mellan valen även om det ofta sker långsamt. Till detta bidrar bland annat befolkningsomflyttningar inom USA.

Om det blir riktigt jämnt i presidentvalet kan det hända att någon enstaka elektor som väljs i delstaterna Maine och Nebraska svänger. I alla andra delstater får vinnaren alla elektorer, men i Maine och Nebraska fördelas elektorerna med en per distrikt efter röstetalen i de olika distrikten.

Totalt utses 538 elektorer och det behövs en majoritet (270) av dem för att väljas till president. Om båda kandidaterna skulle få lika många elektorer, dvs 269, då blir det representanthuset som väljer president och senaten som utser vicepresident. De valen sker efter mycket speciella regler, men vi vet att i så fall blir presidenten en republikan.

Det blir en spännande natt mellan tisdag och onsdag när rösterna skall räknas och det är mycket möjligt att vi får vänta flera dagar innan vi vet vem som når upp till de 270 elektorerna.

Örjan Hultåker är docent och tidigare professor i USA