Oscar Fors: Ibland är avbytarbänken nödvändig

Regeringströtthet är ett uttjatat begrepp. Ordet har oftast använts som politisk ammunition från den svenska högern mot Socialdemokratiska regeringar som styrt i mer än en mandatperiod. Regeringströtthet syftar till att måla upp en regering som så trött att de inte ens förmår att genomföra sin egen politik. Detta är enbart ett spel för gallerierna. Ett desperat försök att cementera en negativ mediebild av sina politiska motståndare.

Dock kom ordet motvilligt till mig när jag läste om ytterligare en regeringsombildning signerad det brittiska högerpartiet Tory. Tidigare premiärminister David Camerons återuppståndelse får nämligen partiet att framstå som tröttare än självaste Törnrosa.

De senaste opinionsmätningarna lär inte vara någon behaglig läsning för premiärminister Rishi Sunak. Socialdemokratiska systerpartiet “Labour Party” leder med 20%, om man ska tro BBCs senaste undersökning. I teorin betyder det att Labourledaren Keir Stamer skulle överta 10 Downing Street efter 13 år på avbytarbänken. Men en positiv nyhet för premiärminister Sunak är att det inte är val idag, och inte imorgon heller för den delen.

Senast januari 2025 måste landet gå till val enligt den engelska konstitutionen. Allt tyder dock på att premiärminister Sunak kommer att utlysa allmänt val redan i vår eftersom det är då engelsmännen helst går till val. Det gör tiden än mer knapp.

Nyligen sparkade Sunak, eller ”sacked” som de engelska tidningarna kallar det, inrikesminister Suella Braverman. Hon hade ännu en gång uttryckt sig olämpligt. Vid detta tillfälle handlade det om att polisen borde ha stoppat pro-palestinska demonstrationer eftersom de skrek antisemitiska slagord. Sunak påminde Braverman om att polisen är självständig i England och tar sina egna beslut. Sedan tog Sunak ett eget beslut och gav Braverman kicken.

Bravermans avgång och Camerons inhopp går att tolka som en strategi att försöka påverka mediebilden åt en mer positiv riktning. David Cameron var en populär premiärminister och framför allt omtyckt bland mittenväljare. Det är precis vad Torypartiet behöver för att behålla premiärministerposten. Dock är regeringsombildningen allt annat än okomplicerad.

Suella Braverman är omtyckt i det egna partiet och bland de väljare som står till höger i engelsk politik. Det är mycket tack vare hennes kontroversiella uttalanden om båtflyktingar som partiet lyckats stoppa väljarflödet till det högerpopulistiska Reform UK. En manöver mitten ut i hopp om att nå nya väljare skulle därför kunna resultera i att partiet blev uppätna från höger. En borglig problematik vi känner igen från Sverige.

Lektion 1A i politisk kommunikation lär ut att politiska partier måste tala med en och samma röst för att vinna väljarnas förtroende. Det går inte att tala med högerpopulister och godhetsknarkande mittenväljare på en och samma gång. Dessutom är det svårt att förändra en rådande diskurs. Kanske rentav omöjligt i regeringsställning.

Möjligen går det att peka på alternativet. Påstå att Labour skulle göra jobbet så mycket sämre. En strategi väljare oftast blir lagom imponerade av. Det går också att framhålla de svåra omständigheter som råder just nu. Något väljare inte alls blir imponerade av.

Det kanske är dags för Tory-gänget att sitta på avbytarbänken en stund. Få tid att reformera sin politik, hitta en stadig röst som berättar om morgondagens Storbritannien och låta motståndarna för en gång skull lera ner sina röda matchkläder och få ett par blåmärken.

Oscar Fors är mediestudent