Östen Bohlin; Frågor om TCO

ÖSTEN BOHLIN:
Frågor om TCO
Svensk Tidskrift har i april-maj i år genom
statistiska Centralbyrån låtit ställa ett antal
frågor till medlemmar av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO, angående deras
egen organisation. Att enkäten anförtrotts
SCB borgarför att den uiförts på ett korrekt
sätt.
Universitetslektor Östen Bohlin harför
Svensk Tidskrifts räkning haft det
administrativa ansvaretför undersökningen.
Orsaken till att denna omfattande satsning
skettfrån Svensk Tidskrifts sida har varit
den växande övertygelsen bland allmänheten
och därmed bland medlemmar i TCO att dess
ledning ensidigt politiserats. Den irriterade
reaktionen från samma lednings sida på alla
antydningar i den riktningen har snarast
stärkt misstankarna.
Att t ex TCOs ställningstagande i
fondfrågan verkligen skulle vara förankrat
hos medlemmarna harförefallit osannolikt.
Enkäten ger nu svar på hur detförhåller sig.
I denna första artikellämnas en redogörelse
för enkäten. Två andra artiklar drar
slutsatser av denna. Ytterligare analyser och
kommentarerföljer i kommande nummer.
Sedan länge pågår en debatt om politiseringen av TCO. Vissa medlemmar anser att
de fackliga centralorganisationerna som en
av sina viktigaste uppgifter har att balansera
de ”snävt fackliga” intressena mot samhällsoch konsumentintressen. Andra vill att
deras fackliga organisation skall koncentrera
sig på att förhandla, medan partierna för
medborgarnas talan i samhällsfrågor. Åt statistiska Centralbyråns (SCB) utredningsinstitut uppdrogs att ställa frågor till ett urval av
TCO-medlemmar. Undersökningen genomfördes i samband med SCBs partisympatiundersökning (PSU) i april-maj 1978.
Fem tilläggsfrågor till denna undersökning ställdes. Två av dessa klarlade vilka som
var TCO-medlemmar och till vilket förbund
medlemskapet skulle föras. Övriga frågor
gav de intervjuade möjlighet att redovisa
sina åsikter om TCOs partipolitiska obundenhet, om det inflytande de personligen
upplevde sig ha på TCO-beslut samt ifall de
skulle föredra kollektivt eller individuellt
ägda andelar i ett kommande löntagarfondssystem.
Stor uppmärksamhet ägnades frågorna.
En arbetsgrupp i vilken bia ingick professor
Erik Anners, universitetslektor Östen Bohlin och fil dr Jan Wibble utarbetade frå-
gorna, vilka sedan underkastades granskning inom SCB av byrådirektör Staffan Sollander och avdelningsdirektör Bo Wärneryd.
Frågorna, som av kostnadsskäl starkt måste begränsas till antalet, skulle så långt det
var möjligt anknyta till aktuell debatt och
pågående opinionsbildning inom TCO.
Det förhållandevis stora urvalet ger å andra sidan större statistisk säkerhet åt resultaten med hänsyn till slumpfelen. I undersökniogen om partisympati intervjuades 7 874
personer i ett riksrepresentativt urval omfattande 9003 personer, 18 år och äldre. Av de
intervjuade svarade 1423 (18,1 %) att de var
medlemmar i något fackförbund knutet till
TCO. 38 personer svarade vet ej och 26
personer vägrade besvara frågan. Övriga
TCO-frågor ställdes sedan till alla som svarat
’ja” eller ”vet ej” angående medlemskap i
TCO-förbund.
TCO-medlemmarnas partisympatier
Till de intervjuade ställdes frågan vilket parti de skulle rösta på om ”vi tänker oss att det
vore riksdagsval någon av de närmaste dagarna”. Därmed skapades en möjlighet att
redovisa partisympatier hos olika delgrupper av TCO-medlemmar. Tabellen redovisar resultatet.
Om val vid intervjutillfället/TCO-medlemskap
”Rö tningssympati 78”- TCO- Ej
med- medlemmar lemmar
Centerpartiet 14,0 16,3
Folkpartiet 14,1 6,4
Moderata samlingspartiet 14,2 11 ,8
Borgerligt parti, uppger
ej vilket 5,9 5,0
Borgerligt block 48,2 39,5
305
Socialdemokraterna 39,8 45,5
Vänsterpartiet
kommunisterna 2,7 2,9
Socialistiskt parti, uppger
ej vilket 2,5 2,1
Socialistiskt block 45,0 50,5
Övriga partier 1,5 1,8
Vet ej parti 4,1 6,2
Vägrar 1,3 2, l
I ”Valundersökningar Rapport 2 Väljarna
och valet 1976” av Olof Petersson redovisas
TCO-medlemmarnas röstning vid valet
1976. Vpk fick då 3 %, s 41 %, c 21 %, fp
17 % och m 17 %. Av samma undersökning
framgår också, att andelen TCO-medlemmar som röstade socialdemokratiskt 1968
var 46 %, 1970 38 % och 1973 35 %.
De största förändringarna mellan valet
1976 och opinionsläget i maj 1978 tycks bestå i att det borgerliga blocket med ett röststöd 1976 bland TCO-medlemmarna på
55 % nu motsvaras av drygt 48 %. En stor
grupp TCO-medlemmar som röstade borgerligt 1976 är i maj 1978 osäkra och en
mindre grupp har sympatier med något av
de socialistiska partierna.
Förbunden uppvisar stora skillnader i
partisympatiernas fördelning. Industritjänstemannaförbundet (SIF), Kommunaltjänstemannaförbundet (SKTF), statstjänstemannaförbundet (ST), Posttjänstemännens
förening (PF) och Facklärarförbundet
(SFL), tillsammans ca 56 % av TCO, visar i
stort överensstämmelse med åsiktsmönstret
306
inom TCO som helhet. Stor ickesocialistisk
övervikt finns inom Hälso- och sjukvårdens
tjänstemannaförbund (SHSTF), Lärarförbundet (SL), Bankmannaförbundet (SBmf),
Försäkringstjänstemannaförbundet (FTF)
samt inom Polisförbundet, bland försvarets
civila och militära tjänstemän och bland tulltjänstemännen.
De socialistiska partierna har en majoritet
av sympatier i Handelstjänstemannaförbundet (HTF) och Arbetsledareförbundet
(SALF).
Politiseringen av TCO
Till TCO-medlemmarna i SCBs partisympatiundersökning ställdes som nämnts frågan:
”TCO är enligt sina stadgar en partipolitiskt
obunden organisation. En del anser dock att
TCO under senare tid har övergivit sin partipolitiska obundenhet. Tycker ni att det
finns fog för denna uppfattning? Försök att
svara med något av följande alternativ: Ja, i
hög grad; Ja, i någon mån; eller Nej, inte
alls.”
En fjärdedel förklarade genom ett nejsvar att de ansåg att TCO icke brutit mot det
egna förbundets stadgebestämmelse om partipolitisk obundenhet. De tveksamma var nå-
got flera. Drygt 45 % ansåg att TCO hade
övergivit sin partipolitiska obundenhet. Av
dessa svarade var femte att detta skett i hög
grad.
Det finns ett samband mellan partipolitiska åsikter och den uppfattning man har
om TCOsövergivna obundenhet. Mycket få
socialdemokrater anser att TCO övergivit
sin partipolitiska obundenhet i hög grad,
medan nästan en tredjedel av moderatröstande TCO-medlemmar anser att TCO gjort
så. Åsikten att TCO troget håller fast vid
medlemsförbundens stadgebestämmelser
om obundenhet finns oftast hos kommuniströstande medlemmar men även hos en tredjedel av s-röstande TCO-medlemmar.
Minst hälften av alla TCO-medlemmar i
samtliga partier – som i intervjun tar ställning i denna fråga – anser att TCO åtminstone i någon mån övergivit sin partipolitiska
obundenhet. Bland vpk-röstande är det lika
många som anser att TCO gjort detta som
att det inte gjort det. Bland moderat-röstande är motsvarande förhållande 83: 17,
bland center-röstande 73: 27, bland fp-röstande 69: 31 och bland socialdemokrati-röstande 51: 49. Missnöjet är alltså störst bland
dem som röstar borgerligt.
Inom SALF och SL anser mer än hälften
av medlemmarna att TCO i hög grad eller i
någon mån övergivit sin partipolitiska obundenhet. Bland offentliganställda lärare, poliser, militärer m fl har ovanligt må.nga (16,5
resp 20,8 %) den åsikten att obundenheten i
hög grad övergivits. Åsikten att TCO inte
alls övergivit sin obundenhet är främst företrädd inom SALF samt bland poliser, militä-
rer m fl. Bland dessa TCO-förbund har mer
än 80 % av medlemmarna tagit ställning.
Att nå inflytande
Inom TCO har samhällsfrågorna successivt
ökat i betydelse jämfört med de rent fackliga
frågorna. Den centrala förhandlingsverksamheten svarar förhandlingskarteller och
enskilda förbund för. Medlemmarnas aktiva
kontakt med samhällsfrågorna sker med undantag för ett mindre antal förtroendevalda
via det egna förbundet.
SeB-undersökningen ställde frågan :
”Vilka möjligheter anser ni att ni som TCOmedlem har att påverka TCOs beslut i viktiga samhällsfrågor som t ex marginalskatter,
barnomsorg, energifrågor och löntagarfonder? Tycker ni att era möjligheter är
mycket stora, ganska stora, små eller inga
alls.”
Inom hela TCO ansåg 81,5 % av medlemmarna att de hade små eller inga möjligheter
att påverka TCO-beslut i viktiga samhällsfrå-
gor. Detta måste betecknas som undersökningens mest anmärkningsvärda resultat.
Påfallande är också att den stora majoritet,
som anser sig ha små eller inga möjligheter
till påverkan, är ungefår lika stor i alla TCOförbund. En liten, förmodligen fackligt aktiv, minoritet framstår som nöjd med sitt
medinflytande.
Bland de TCO-medlemmar som röstar
med socialdemokraterna finns en betydande
minoritet (ca 15 %) som upplever sig ha mycket stora eller ganska stora möjligheter att
påverka TCO-beslut. Endast en femtedel anser sig helt sakna påverkansmöjligheter.
Därnäst upplever sig de centerröstande ha
möjligheter att påverka (9,5 %) TCO-beslut i
viktiga samhällsfrågor. Stora problem tycks
man emellertid ha i alla väljargrupper. Mellan 77 % (socialdemokratiskt röstande) och
89 % (moderatröstande) anser sig ha små
eller inga möjligheter att påverka TCO-beslut.
Bland dem som anser sig ha mycket eller
ganska stort inflytande utgör de socialde- 307
mokratiskt röstande 57,9 %. I den lilla
grupp, som anser sig ha mycket stort inflytande, röstar 12 av 15 personer med socialdemokraterna eller med socialistiskt parti.
I TCO-rapporten ”Tjänstemän i tvärsnitt”
redovisas för olika förbund inom TCO de
andelar av medlemmarna som varit fackligt
aktiva. Det framgår bl a att 21 % av TCOmedlemmarna under en 12-månaders period före intervjutillfället 1976 deltagit i fackförbundsmöten minst 3 gånger. De enligt
detta mått fackligt aktiva återfanns oftast
inom SALF (35 %) och mest sällan inom
SHSTF (8 %). Minst någon gång under 12-
månadersperioden har 52 % deltagit (i
SALF 69 % och i SHSTF 39 %). Männen är
mer aktiva än kvinnorna. Några samband
mellan aktivitet och politiska och opinionsmässiga åsiktsmönster redovisas inte.
Troligen finns ett samband av det slaget,
att ju mer aktiv man är inom ”facket” desto
mer angelägen är man att uträtta något och
påverka samhällsutvecklingen genom den
organisation till vilken man knutit sin aktivitet.
Fondfrågan
Bland samhällsfrågorna har TCO under det
senaste året främst drivit löntagarfondsfrå-
gan. Det står klart att kunskapsnivån om
denna synnerligen tekniska frågeställning är
låg i alla läger. TCO har därför med rätta
hävdat att man centralt måste gå ut med ett
brett upplagt informationsmaterial. Man vill
informera och bilda opinion. Frågan om objektiviteten och balansen i detta informationsmaterial har inte tagits upp i detta sam- 308
manhang. I en principrapport publicerad
den 4 juli 1978 avvisas dock kategoriskt ett
system med individuella andelar. Rapporten
har sammanställts av TCOs ekonomgrupp
under ledning av Karl Erik Nilsson, biträ-
dande direktör på TCOs kansli.
Den mest diskuterade av de många delfrå-
gorna har varit kollektivt ägda fonder eller
fonder med individuella andelar. Undersökningen koncentrerade sig på denna fråga
med den begränsning detta innebar. Frågan
löd: ”En arbetsgrupp inom TCO har sagt att
löntagarfonder bör inrättas. Vad skulle ni
föredraga, fonder som fackföreningsrörelsen äger och disponerar kollektivt eller fonder i vilka var och en äger och disponerar
individuella andelar?”
Svaret blev 26,8 % för kollektiva och 40,0
% för individuella andelar medan 32,3 %
mar med moderat röstningssympati torde
det vara så att en grupp fondmotståndare
ingår i ”vet ej”-gruppen. Annars vore det
svårt att förklara den höga andelen i denna
grupp – 42,5 %.
Bland de TCO-medlemmar som skulle
rösta med socialdemokraterna om det vore
val i maj 1978 vill ca 44 % ha kollektiva
andelar och 28 % individuella. Något fler
bland socialdemokratiskt röstande än bland
borgerligt tycks ha en klar uppfattning och
tar ställning till vår fråga. De inom TCO
mycket få vpk-röstande måste uppfattas som
de stora entusiasterna för kollektiva fonder.
ästan 2/3 vill ha kollektiva fonder.
Om man i stället betraktar den grupp
TCO-medlemmar som tagit ställning i frå-
gan mellan kollektiva och individuella fonder får man följande relationer mellan grupsvarade ”vet ej”, ”likgiltigt” eller ”inga fon- perna.
der alls”. Med avsikt ställdes frågan så att de —————–
intervjuade skulle ta ställning för eller mot Röstningssympati 78 Kollek- Indivitiva duellakollektiva/individuella fonder.
Med en nästan identisk frågeställning erhöll SIFO följande svarsfördelning – dock
för ett urval som bara var omkring 1/7 av
vårt: 27 % i september 1975 och 14 % i
september 1976 för kollektiva fonder och 55
% resp 62 % för individuella fonder. Svarsprocenten ”vet ej” var 18 resp 24 % vid de
båda tillfällena.
Bland de TCO-medlemmar, som skulle
rösta borgerligt om det vore val i maj 1978,
föredrar mellan 50 och 60 % individuella
fondandelar framför kollektiva. Stora grupper TCO-medlemmar med borgerlig röstningssympati vill inte eller anser sig inte kunna ta ställning. När det gäller TCO-medlemTCO totalt
Cp
Fp
M
Borgerligt parti,
uppger ej vilket
Borgerliga blocket
Socialdemokrater
Vpk
Socialistiskt parti,
uppger ej vilket
Socialistiska blocket
Övriga partier
Vet ej parti
40,1 59,9
24,3 75,7
18,7 81,3
7,0 93,0
17,0 83,0
17,2 82,8
61,3 38,7
89,3 10,7
57,9 42,1
62,9 37,1
(25,0) (75,0)
37,9 62,1
I hela TCO vill inte mer än 26,8 % ha de
kollektiva andelar, som TCOs ekonomgrupp förordar. 40,0 % väljer individuella
andelar när alla ställdes inför att välja mellan
dessa båda alternativ. Uppenbart är emellertid att mycket stora grupper av TCO-medlemmar i alla förbund icke har tagit ställning
eller kanske upplever situationen så att det
inte finns tillräckligt klara alternativ att ta
ställning till ännu. Ett undantag kan noteras.
Inom Bankmannaförbundet och Försäkrings~änstemannaförbundet vill 2/3 ha individuella fonder. Bankanställda tillhör dem
som i praktiken prövat en form av löntagarfonder. I den nyss nämnda TCO-rapporten
reserverar sig också representanter för dessa
förbund till förmån för ett andel-i-vinst-system med individuella andelar, förvaltade av
de lokala fackliga organisationerna.
En något klarare bild av opinionsläget får
man om man sammanför anställda i förbund, vilkas arbetsgivare i huvudsak är privata företag å ena sidan och övriga – som
alltså har statliga eller kommunala arbetsgivare i huvudsak. Bland de privatanställda
uttalade sig 25,7 % för kollektiva och 44,7 %
för individuella fonder medan 28,7 % svarade ”vet ej”. Bland de offentligt anställda blev
siffrorna 28,3 % för kollektiva och 34,8 %
för individuella samt 36,0 % för ”vet ej”.
Åsikten att löntagarfonder kan behövas
och att de i så fall i första hand bör ge individuella andelar finns alltså oftare bland
TCO-medlemmar med privata arbetsgivare.
Hos de med offentliga arbetsgivare tycks
man dels oftare vara osäker, dels hellre än
bland de privatanställda välja kollektiva fonder. Dessa skillnader kan sammanfattas som
309
att bland i huvudsak privatanställda TCOmedlemmar väljer 36,6 % av dem som tagi!
ställning för eller mot kollektiva fonder dessa. Resten, 63,7 %, väljer individuella andelar. Bland dem i huvudsak offentligt anställda är de som tagit ställning färre. Inom denna grupp väljer 44,9 % kollektiva och 55,1 %
individuella andelar.
Analysproblem
Problem finns när det gäller attjämföra procentsiffror för stora vertikalt uppbyggda förbund såsom Industri~änstemannaförbundet
(SIF) och Stats~änstemannaförbundet (ST)
med siffror för rena yrkesförbund som Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) och
Svenska Hälso- och sjukvårdens Tjänstemannaförbund (SHSTF). Stora olikheter, som
kan finnas inom de vertikalt organiserade
förbunden, syns inte så tydligt vid redovisningen av procenttal, medan däremot yrkesförbundens egenart framträder i form av
speciellt höga eller låga siffror i tabellerna.
Ett annat förhållande som för~änar påpekas är att skillnader mellan förbund och sektorer i många fall direkt eller indirekt kan
sammanhänga med olikheter i köns- och ålderssammansättning. Att sådana olikheter
finns framgår av bl a den tidigare nämnda
”Tjänstemän i tvärsnitt”.
Överrepresenterade undersökningen
har främst blivit medlemmar i Kommunal- ~änstemannaförbundet, Lärarförbundet
och HandelsVänstemannaförbundet. Detta
innebär i huvudsak anställda inom den offentliga sektorn. Underrepresenterade är
främst medlemmarna i Arbetsledareförbun- 310
det, Polisförbundet, Försvarets Civila Tjänstemannaförbund, Plutonofficersförbundet,
Kompaniofficersförbundet, Tullmannaförbundet och Tulltjänstemannaförbundet.
Vissa förbund har proportionellt många
unga och/eller kvinnliga medlemmar. Dessa
ingår oftare än andra ålders- och könsgrupper i bortfallet i PSU-undersökningarna.
Andra förklaringar till att urvalet blivit större eller mindre än väntat kan vara att medlemmar i vissa förbund oftare än andra är
svåra att anträffa för intervju.
Intervjumetoden ger vissa slumpmässiga
fel. När t ex 35,8 % av de intervjuade svarar
”Ja – i någon mån” på frågan om de anser
att TCO under senare tid övergivit sin partipolitiska obundenhet, ligger det redovisade
resultatet med 95 % säkerhet inom felmarginalen ±2,5 procentenheter om inga systematiska fel föreligger.